125. Shopping till bebis...

Eftersom Leo är vårt första barn hade vare sig hans mamma eller jag någon större koll på vad som skulle köpas in. Vi läste en del på nätet, frågade kompisar etc. Det mesta blev väl OK men jag vill lyfta fram några saker som jag hade gjort annorlunda, eller som jag varmt kan rekommendera:

Barnvagnen. Stor stabil sak från Brio, en Duo för drygt 6 000 spänn. Fungerade alldeles utmärkt, inga klagomål alls! Men – det är en ganska kort tid som de faktiskt ligger i vagnen relativt hur länge de skall vara i en sittvagn. Att använda liggvagnen innebär även att hela bilens bagageutrymme går åt alternativt att du tar bra mycket plats när du åker kollektivt. Om jag fick göra om så skulle jag köpt inte fullt så top of the line på liggvagnen och satsat lite mer av pengarna som blev över på en mycket bra sittvagn i stället.

Snuggelnest. En liten sängbotten med kanter, kanske 7-8 cm höga. Sades vara bra för att förhindra att du rullar över och skadar ditt barn om du vill ha honom/henne mellan er i sänge som vi gjorde inledningsvis. Lät jättebra. Vi använde den en gång. Du rullar inte över och skadar ditt barn, om du inte är rejält full. Framför allt som du ju har barnet i huvudhöjd. 500 spänn rätt i sjön.

”Gungtassar” till spjälsängen. Är spiralfjädrar som du monterar under benen på babyns säng. Gör att det är mycket enkelt att vagga sängen. En klar hit, inte minst om du har babyns säng brevid din egen.

Omönstrade däck till barnvagn och sittvagn. Många däck till barnvagnar har rejäla dubbar. Mycket bra, om du skall köra i väglös terräng eller riskerar isplaning. Du gör sällan någondera med vagn... Däremot drar de in rejält med grus och smuts som fastnar mellan dubbarna. Satsa på släta däck i stället!

124. Leo - helt enkelt! (gästinlägg)

Det händer ofta att folk frågar om Leo är en förkortning för något annat.
Som Leonard, Leonardo, Leopold eller så. Det är det inte. Han heter Leo helt enkelt.

Nej, han är heller inte född i Lejonets tecken. (Han är Våg)

Nej, han är inte döpt efter Leonardo di Caprio.

Nej, han är inte döpt efter en påve.

Nej, han är inte döpt efter Belgiens kung Leopold.

Nej, han är definitivt inte döpt efter den svenska stridsvagnen Leopard 2. (Som en del av Leos pappas bekanta kan ha fått för sig)

Däremot kan det faktum att Leos mamma tillbringade den sista månaden av graviditeten med att ligga och titta på en massa avsnitt av Vita Huset ha spelat in. Favoritkaraktären där hette Leo. Fast det kom Leos mamma inte på förrän efteråt.

Leo var inte planerad att heta Leo. Han skulle egentligen ha hetat någonting annat. (Efter flera månaders gräl och förhandlingar hade vi äntligen kommit överens. Det var mycket enklare med tjejnamnen.) Men när han väl hade kommit, såg han ju ut som en Leo! Vilket Leos mamma påpekade till Leos pappa. Som höll med. Fast han muttrade senare om att hans förhandlingsläge var ganska uselt, med tanke på den förlossning som Leos mamma hade genomgått. Men nu tycker varken han eller Leos mamma att han kunde ha hetat någonting annat!

123. Tragedi eller Fars? (gästinlägg)

Scen: De förkyldas boning i Solna


22.00 Leos mamma har nattjouren och släcker lampan för att sova.
22.00-23.00 Leos mamma hostar och hostar och hostar (och försöker att inte väcka Leo).
23.00 Leos mamma går och tar hostmedicin.
23.15 Hostmedicinen kickar in, och Leos mamma somnar.
23.25 Leo vaknar
23.30 Leos mamma tycker att han inte ska få någon välling, det är alldeles för tidigt.
23.40 Leos mamma ger upp och går och fixar välling.
23.45 Leos mamma upptäcker att Leo har kissat igenom blöjan och pyjamasen.
23.47 Leo blir asförbannad när mamma byter pyjamas.
23.50-00.10 Leo ligger och muttrar om övervåld, dvs. pyjamasbytet.
00.15 Leo somnar.
00.30 Leos mamma somnar.

Paus – slut på akt 1

02.15 Leo vaknar och därmed hans mamma också.
02.30 Leos mamma fixar välling.
02.40-03.15 Leo ligger och hostar, snorar, gnäller och muttrar.
03.15 Leo somnar.
03.16 Hostmedicinen har slutat verka, Leos mamma ligger och hostar.
03.30 Leos mamma somnar.

Paus – slut på akt 2

04.50-05.10 Leo vaknar. Får välling. Somnar om. Hurra!
05.20 Katten Stig börjar attackera Leos mammas tår som sticker ut.
05.21 Leos mamma talar om för Katten Stig att han ska bli en fin pälsmössa.
05.30 Leos mamma somnar.
06.45 Leo vaknar. Vill inte somna om. Leos mamma väcker sin ömme make ´
som snällt går upp och tar hand om Leo.
07.05 Leos mamma somnar om, iklädd ett par hörselskydd från Clas Ohlson.

Ridå

122. De hemliga gångerna... (gästinlägg)

Leos sömnstörningar fortsätter. Och vi var naturligtvis för blödiga för att fixa femminutersmetoden. Så nu kör vi liksom bara på och försöker ta oss igenom nätterna på något sätt. Vi varvar med att dela på nätterna och köra varannan natt. Just denna (tyvärr helt sanna) historia inträffade för några veckor sedan när vi gick upp varannan gång.

Leos mamma gillar rättvisa. Hon gillar att ta sitt ansvar. Hon tycker definitivt inte att Leos pappa ska dra det tyngsta lasset på nätterna. Men, ibland på nätterna genomgår Leos mamma en personlighetsförändring. Då kommer Leos mammas alter ego fram. Hon kallas Tröttemamman. Tröttemamman har inget sinne för rättvisa. Hon gör vad som helst för att slippa gå upp. Någonstans djupt inne i henne finns Leos mamma, som menar att det är dags att gå upp och ta sitt ansvar. Men Tröttemamman struntar i det. Hon försöker låtsas sova så länge det går. Just denna natt hade Leos pappa varit uppe ett par gånger. När det var dags igen puttade han på (vad han trodde var) Leos mamma och väste att det minsann var hennes tur att gå upp nu. Tröttemamman svarade med klar röst: - Nehej då, för jag har varit uppe en massa hemliga gånger som du inte vet om, så det är faktiskt din tur!

(Gissa om Leos mamma har fått höra det där efteråt)

Just nu kör vi varannan natt. Det kanske är bättre. Då vet man att man måste gå upp. Även om Tröttemamman förgäves försöker muta katten Stig med att han ska få kokt fisk, bara han går upp...

121. Fan ta den moderna läkevetenskapen!

Fan ta den moderna läkevetenskapen som inte hittat ett motmedel mot Vinterkräksjukan!

För någon tid sedan anmärkte vännen PG på att bloggen var väldigt idyllisk. Nå, fr o m i går kväll är livet som småbarnsförälder allt annat än glamoröst. Både Leos mamma och pappa har åkt på rejäla omgångar av vinterkräksjukan. Leos mamma tillbringade kvällen jämrande i fostersällning på ett badlakan i vardagsrumssoffan och hans pappa gjorde samma sak på en madrass i hallen. Blev inte många minuters sömn i natt. Det enda vi är tacksamma för, utöver att Leo mirakulöst verkar klarat sig, är att själva den explosiva ”utdrivningsfasen” kom med ca ett par timmars förskjutning mellan Leos föräldrar. Annars hade vi nog bitter ångrat att vi byggde om gästtoaletten till ett förråd!

Tur är också att Leos pappa verkar klarat sig med en lindrigare variant, jag har t o m fått behålla några mackor och vatten idag. Leos stackars mamma ligger fortfarande dubbelvikt med magkramper i sovrummet och väser att hon vill ha arsenik. Men sådan service har hon inte, hon får nöja sig med avslagen Coca-Cola.

120. Heja den moderna läkevetenskapen!

Lycka är att känna hur Alvedonet börjar verka när jag håller min son med 39,8 graders feber i famnen. Heja den moderna läkevetenskapen!

119. Pirates of the Solna (gästinlägg)

I går var det badkväll. Och Leos mammas tur att vara med i badet. Leo blir som vanligt överlycklig när han upptäcker vattnet, och det är inte lätt att få honom att förstå att kläderna ska av innan man badar…

Leo har ju några ”baddjur”, bland annat en krokodil, en anka, en bläckfisk och en val. De brukar vara rätt kul att kasta omkring i badet. I går kom vi dock på en ny lek. Baddjuren kunde gå på plankan! (eh, eller fotfilen, om man nu ska vara petig) Baddjuren radades upp på badkarskanten, och fick ett i taget möta sitt bittra öde, genom att hasa sig fram (med pyttelite hjälp av Leos mamma) på fotfilen för att sedan skrika jättehögt (med lite buktalerihjälp) och göra en kullerbytta ner i det farliga havet. (2 decimeter vatten i badkaret) Leo skrattade så mycket att han nästan trillade baklänges. Men frågan är om Leos mamma inte hade ännu roligare…

118. Kramad av Jill Johnson

För alla Leos fans kommer här en snabb redogörelse över de viktigaste händelserna under semestern so far:

Torsdag lunch. Under flygresan ner blir Leo sjungen för, matad med pepparkakor samt allmänt kramad och borskämd av sångerskan Jill Johnson. Jill kommer från Ängelholm och gick i samma gymnasieklass som Leos pappa. Hon hjälpte, som empatisk mamma till Havanna på 3 år, en pappa i nöd då Leo vägrade sova på planet. Se där, en VIP-behandling som få bebisar får uppleva!

Fredag morgon. Poopar på farmors golv.

Fredag förmiddag. Springer vildsint omkring bland djur och gungor i Ängelholms svar på Skansen, nämligen hembygdsparken.

Fredag eftermiddag. Besöker gammelfarfar, gammelmormor och gammelmorfar på kyrkogården. Blir pussad av en liten hund och skrattar lyckligt.

Lördag morgon. Passas av snälla Leo-farmor/farfar så hans pappa får sovmorgon. Mmmmm...

Lördag lunch. Leker lyckligt med fabror O.

Lördag kväll. Besöker gammelfarmor Agnes i Vejbystrand, hans elaka pappa hindrar honom från att skamlöst tigga till sig hela pepparkaksfatet från en gammelfarmor som är berömd för sina kakor.

Söndag förmiddag. Lång promenad längs havet med sin farfar och farbror A.

Och nu skall vi, så fort han vaknat från lunchens tupplur, åka in och titta på julskyltningen.

117. vågor mot sandstranden

När Leo och jag vaknar efter eftermiddagsluren hörs vågor slå mot långrunda sandstränder, som srtäcker sig milslångt bort. Vinden för med sig en saltmättad doft av tång som vilar på klippor. Solen går ner i havet och inte över land.

Från vardagsrummet hörs brottstycke av ett samtal:
...mög...håssor...rullebör...päremos...fårsa di blåe...

Någon säger ”jo men jag tror verkligen att Hammarby vinner bandyfinalen i år” – varpå alla kollapsar hysteriskt skrattande. I köket står ett kylskåp som fylls av pålägg utan att jag gör något.

Har vi dött och kommit till himmelen? Nästan, vi är framme hos Leos farmor och farfar i Skälderviken i nv Skåne! Här skall vi, eller snarare Leo, skämmas bort i dagarna fem. Vill ni träffa mig får ni således vänta tills på måndag kväll, vi kommer till Bromma Flygplats 18.40 om någon harlust att skjutsa oss hem! ;-)

116. Signaler (gästinlägg)

I alla barn- och sömn- och barn-och-sömn böcker pratas det om hur svårt det är att få barnen att somna på kvällen. Just detta problem har vi i alla fall inte. När det är dags, så lägger vi honom ner och så somnar han. Ibland kan det ta fem-tio minuter om han är uppe i varv. Så där har vi tur! Hur vet man när det är dags då? Jo i alla dessa böcker står det att man ska försöka tyda barnets signaler som visar att det är trött. Det står också att detta kan vara mycket svårt. Ha! När Leo börjar bli trött, så knatar han bort till sin säng och drar fram snuttefilten som ligger där. Sedan sträcker han sig upp och tar fram nappen som ligger i bokhyllan. Sedan sätter han sig i en liten hög och ger oss blicken som säger; Näe, nu orkar jag inte med det här längre! Tydligare signal går väl inte att få!

Nu har Leo och hans pappa åkt iväg till Skåne på några dagar. Leos mamma räknade timmarna till de skulle åka, eftersom hon dels är förkyld, dels har en uppsats att skriva. Å vad skönt det var när de åkte. Men å, vad tomt det börjar kännas redan! Tur att man har katten…

115. Desperationsköp (gästinlägg)

Vad gör man inte för att få sova?

Spinner vidare på sömnen (eller bristen på sådan) som finns i familjen just nu…

Följande två desperationsinköp har gjorts av Leos mamma på Claes Olsson:

1, En blå lavalampa. I den senast införskaffade boken om hur man får små barn att sova står det att ”ett svagt blått sken kan verka sövande på små barn”. Detta i kombination med att Leos mamma aaaaldrig fick den lavalampa hon så hett önskade sig som barn, gjorde att den raskt åkte ner i varukorgen. Inte för att vi egentligen tror att det kommer att fungera, men vad gör man inte i ren desperation…

2, Ett par hörselskydd. Leos mamma har till slut kommit på att de vanliga gula små hörselpropparna som finns att köpa på bland annat apoteket är rätt så värdelösa. Jo visst, ljudet dämpas något – men allvarligt talat – de är för amatörer. Med amatörbarn som inte kommer upp i någon större ljudvolym. Nu är det minsann dags för de tyngre grejorna. Nej, de ser inte så bekväma ut att sova med. Men det är inte Leos galltjut heller. När Leos mamma sömngångaraktigt kom till informationsdisken och frågade var hörselskydden fanns, så lutade sig damen i disken ner mot Leo och log: - Ska det vara hörselskydd för barn? Leos mamma svarade förvirrat: - Neej, det ska vara mot barn!

114. you´re getting sleepy...

Vi har ju glömt att informera om resultaten från Operation Cold Turkey. Dessvärre så kan det inte sägas ha gått särskilt bra. Insomningen var som tidigare smärtfri. Problemen är att han fortsatte att vakna under nätterna.

I två veckor fick Leo ingen välling under nätterna. Däremot sov en av oss på en madrass bredvid honom hela tiden och när han gnydde eller skrek så klappade vi om honom eller vaggade sängen. Det var sällan han kom in i skrikstadiet efter de tre-fyra första dagarna. Däremot var det alltid flera perioder då han låg och gnydde i uppemot timmen.

Efter två veckor så försökte vi i onsdags åter introducera välling under natten, för att se om han kanske kunde nöja sig med en eller två gånger per natt? Jo, tjena! Nu är det värre än tidigare! Och Leo är rejält sur och gnällig på dagarna eftersom han sover så dåligt.

Efter att ha köpt in och studerat en bok om sömnsvårigheter så inleds ikväll Operation Colder Turkey. Denna gång skall vi köra den klassiska 5-minuters metoden. Detta innebär att vi går in med 5 min mellanrum och säger något snällt så att Leo märker att han inte är ensam. Vi skall dock inte plocka upp honom eller på annat sätt röra honom. Tänket är såklart att han till slut skall lära sig att det ”inte är lönt” att skrika utan acceptera att det inte serveras mat eller kramar på natten utan att då skall man sova. Det känns lite hjärtlöst men vi är beredda att ge de flesta metoder en chans om vi kan få vår bebbe att sova lite fler sammanhängande timmar.

113. Avdelningen Igelkotten

Idag var Leos 5:e dag på förskolan Thor, avdelning Igelkotten. Pedagogiskt så följer vi en plan som går ut på att han börjar i kortare perioder som sedan blir allt längre. Dag 1: 30 min, dag 2: 45 min och så vidare. Idag var vi på plats mellan 09.30 och 10.45 d v s 75 minuter. Idag var även första dagen då han fick vara utan någon förälder med personalen. Och till hans nervösa pappas lättnad gick det strålande! Leo och jag och ”dagisfröken” Micke lekte initialt tillsammans med Duplo-klossarna. Sedan fick jag vinka hej då och gå och sätta mig i personalens lunchrum bredvid. Det var knappt att Leo tittade upp när jag vinkade hej då… När det var tid att gå så blev jag hämtad, tog Leos lilla hand i min, på med overallen och så hem igen. Som vanligt springer vi med vagnen nedför backarna bakom Hagalunds vattentorn och Leo får själv själv gå på upptäcktsfärd när vi väl kommit in på Rudvikens västa innergård.

Så än så länge, kors i taket, så går det strålande med inskolning. Är inte så förvånad faktiskt, Leo har älskat att vara på öppna förskolan så med lite tur så går inskolningen till dagis som en dans. Nu skall vi vara i Ängelholm totalt 15 dagar under december och både hans mamma och pappa är lediga i mellandagarna så det blir inte särskilt mycket dagis innan 7:e januari i alla fall. Vilket känns rätt skönt trots allt.

112. Något mer coola föräldrar

Leo har nu varit en del av vårt liv i snart 14 månader. Då han är vårt första barn så var vi, liksom alla andra föräldrar, jätteosäkra i början. Gör vi rätt? Vad är normalt att äta–sova–kräkas–poopa etc? Borde han inte nu lärt sig rulla runt-sitta upp-krypa-säga mamma etc? Givetvis är du mest rädd att han skall skada sig eller bli allvarligt sjuk. Första gången blodvite uppstod var när han ramlade ner från en säng under bus med sin pappa. Blodet flödade från ett jack i läppen och jag var i upplösningstillstånd. Drömde mardrömmar om detta i flera veckor. Men blodet slutade ju rinna och inga men uppstod. Sedan dess har det hänt ett antal gånger, särskilt nu när han håller på att lära sig gå och springa. Senast var i förrgår. PANG! Fall från låg höjd när han lattjade med sin sittvagn. Rejält sår på hakan och nytt blodflöde. Men nu mest skakar vi på huvudet åt vår vilda bebis, säger att det inte var så farligt och tar upp honom i famnen. Stackars Nalle Puh bodyn blir dock sig aldrig riktigt lik igen…

111. En strapatsrik brödfärd!

Som de trogna läsarna redan vet så brukar Leo och jag ett par-tre gånger i veckan styra morgonpromenaden till Råsunda Hembageri. Deras surdegslimpa, som jäses över natten och som säljs bara på fredagar, är en underbar skapelse! Även valnötsbrödet är mycket gott. Om vi är på gott humör så brukar vi överraska vännerna J. eller PG med lite nybakt.

Tidigare har det varit ett rent nöje att gå upp till bageriet. Nu börjar det dock bli lite mer strapatsrikt. I måndags så hamnade vi t ex mitt i en snöstorm! Men vad gör man inte för att ge familjen färskt bröd på bordet?! Helt i McGuyvers anda så svängde Leo och jag snabbt ihop ett snöskydd av ett paraply som råkat följa med. Se själva!

110. Leo - en mirakelbebis! (gästinlägg)

Graviditeten med Leo var faktiskt inte vår första. Vi hade gjort ett försök tidigare. Av någon anledning hade Leos mamma fått för sig att skulle vara svårt att bli gravid. Så var det inte. Positivt graviditetstest efter första försöket. Stor lycka. Tyvärr slutade den graviditeten inte lyckligt, utan med missfall i vecka 9. Det kanske inte låter så farligt, men det var en smärtsam upplevelse – både fysiskt och psykiskt. Inte blev det bättre av att vi blev rätt så illa behandlade på sjukhuset. Det tog ett tag innan vi var redo att våga pröva igen.

Återigen – jackpot på första försöket. Dock trängdes glädjen undan av skräck. Tänk om det skulle gå fel denna gång också? Vi vågade inte riktigt vara glada och Leos mamma kände efter ungefär två gånger per minut om det kanske var ett nytt missfall på väg. Några veckor senare började blödningarna. Kraftiga sådana. Nästan värre än förra gången. På sjukhuset konstaterades det att Leos mamma höll på att få missfall igen. Det var bara att åka hem och vänta. Blödningarna fortsatte. Leos mamma var förkrossad och insisterade att få åka utomlands för att få komma bort. En resa bokades. För säkerhets skull bestämde sig Leos mamma för att gå till gynekologen för att kolla att allt var ”klart” och att det inte skulle vara någon infektionsrisk. Gynekologen svarade ”du har inte fått missfall. Fast det ser inte bra ut, barnet är för litet, så du kommer nog att få missfall de närmaste dagarna. Det vet vi om en vecka”. Resan avbokades.
Det var den längsta veckan i Leos mammas liv.

En vecka senare hade Leo eller ”jazzgrodan” som han då kallades helt oförklarligt vuxit ifatt.
Stor glädje. Två veckor senare kom blödningarna tillbaka. Vi pendlande mellan hopp och förtvivlan i flera veckor till. Själv vågade Leos mamma inte riktigt tro på att det skulle gå bra förrän allting var färdigt. Trots att det var hur jobbigt som helst, var Leos mamma glad att han var en sjövild bebis redan i magen. Då visste hon ju i alla fall att han levde…

Och nu ska han börja skolas in på dagis!!!

109. Hilfe, inte redan!?!

Vårt mål har varit att få in Leo på dagis från mitten på januari, vilket vi anmält till de som planerar för förskolorna i Solna. Men nu fick vi under helgen höra från en kompis att det var en-två månaders försening för att få dagisplatser inom utsatt tid i Solna. Vi fick därför tipset att ringa och sätta Leo i dagis fr o m december månad, i stället för januari som nu var fallet. På så vis kanske vi skulle kunna får en tid i januari. Så vid 10-snåret idag ringer jag följaktligen och ber att få flytta fram tiden en månad.

Vad händer? Fem minuter senare ringer planeringsenheten för förskolorna tillbaka. ”Vi har en dagisplats ledig i ert område – men inte någon av de två förskolor ni önskat. Och platsen börjar gälla i övermorgon! Och vi behöver besked inom en timme!”

AAAAHHHHAAAA! Jag som hade dåligt samvete redan för att Leo skulle behöva gå på förskola när han bara var 16 månader. Nu skulle han ju bara vara 14?!

Jag stammade ur mig vad som skulle hända om vi tackade nej? Ohhhhh, det var inga problem, då stod vi kvar i kön. Hade vi tur kunde vi kanske få en plats på någon av förskolorna vi önskat i maj. Kanske, men då skulle vi ha tur också. Det är nästan ett halvår senare än vad jag anmält till min arbetsgivare och som de planerat efter.

Vi kände oss inte så lite inmålade i ett hörn och accepterade efter stor tvekan. Så kl 09.30 i övermorgon börjar inskolningen. Vi kommer att köra max tre timmar om dagen nu fram till jul och sedan gå upp till sex timmar i januari. Min förhoppning är dock att Leo kommer att tycka det är roligt, han älskar att busa runt med de andra barnen på öppna förskolan när vi går dit. Men visst känns det märkligt? Vår lille bus på dagis? Redan!? Hilfe…

108. Fem myror!

Leo har nu blivit så stor att han har börjat uppfatta vad TV är för något. Vi äger två filmer med Molly Mus, de trollbinder honom fullständigt. Fast inte mer än 5 minuter i taget. Häromdagen så visade TV ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Hela familjen satt och tittade. Jag hade glömt hur bra det var, fantastiskt att det fortfarande håller så hög klass, de första avsnitten är från 1973! Både Leos mamma och pappa satt som klistrade hela programmet. Leo då? Jo, han satt snällt och tittade. I fem minuter. Sedan rev han TV-tidningen i små, små bitar i stället. Kanske ett sundhetsteckan att han inte vill se mer TV än så? Någonting säger mig att det nog inte kommer att vara så länge...

107. Loch Nech monstret?

Idag gjorde Leo simdebut! Nåja, han satt i alla fall i pappas famn medan vi stökade runt i lilla poolen i Sundbybergs simhall tillsammans med pappalediga kompisen J. och hans två barn. Efter lite initial tvekan från Leo kring oförmågan att kunna bottna så gick det riktigt bra. Simfenorna runt armarna var inte populära och åkte av ganska snabbt. Att flyta på en flytmadrass var desto roligare. För att inte tala om hur kul det var att åka rutschkanan ner i vattnet!

Men det som gjorde störst intryck på mig var insikten om hur enormt svårt det var att hålla koll på honom i omklädningsrummet. Så fort jag försökte sätta på mig något klädesplagg så sprang han glatt skrikande därifrån. Tror det tog 20 min att få honom och mig iordning. Mamma och pappa, hur i hela fridens namn gjorde ni när ni hade både mig och bröderna med samtidigt i Ängelholms simhall?!

106. Operation Cold Turkey

Kompisen PG påpekade att bloggen gav ett ganska idylliskt intryck av pappaskapet. Tja, det är ganska idylliskt, Leo är för det mesta harmoniskt och lätt att ta hand om. Vi har ju dock det konstanta problemet med hans sömn. Ikväll inleds därför Operation Cold Turkey, vi skall (försöka) lära Leo av att äta på natten. Målet är att få en mer sammanhängande sömn. Har utökat portionerna på dagtid men den stora insatsen kommer att bli att försöka hyssa och vagga honom tills sömns när han vaknar och skriker efter välling. Förhoppningsvis kan det räcka med två veckor för att bryta vanan. Ser inte fram emot de kommande nätterna…

Publicerar även en mindre idyllisk bild från igår av hur det kan se ut när en liten kille ätit en källarfranska! Och då är det ändå en gäst som åstadkommit detta!

105. En lycklig man

Det är de små tingen som ger den stora lyckan. Detta blev extra tydligt flera gånger idag.

Som att Leos underbara mamma imorse lät mig sova vidare när Leo ville upp 05.40.

Som en varm surdegslimpa direkt från ugnen på Råsunda Hembageri.

Som att se sin förstfödda son euforiskt lycklig leka i lövhögarna på gården för första gången i sitt unga liv.

Jag är en mycket lyckligt lottad man.

104. som en åsna mellan två hötappar

Leo hamnade idag i sitt livs kanske första och definitivt tydligaste beslutsvånda. Hans mamma satte sig nämligen i soffan med en skål glass. Samtidigt gick hans pappa in i duschen. Glass är det bästa han vet att äta! Å andra sidan är bada hans favvoaktivitet!

Sådär stod vår son, som åsnan mellan två underbara hötappar. Han tog några stapplande steg efter pappa, stannade upp, stampade förvirrat några gånger, vände och sprang fram till sin mamma i soffan. Tog girigt emot två skedar glass, hörde ljudet av duschen, vände tvärt och sprang in i badrummet. Gjorde några fruktlösa försök att klänga in genom duschförhänge, kom sen på glassen igen! Snabb språngmarsch tillbaka till vardagsrummet.

Ack mitt stackars barn, skall du drabbas av vuxenlivets beslutsvåndor redan vid 13 månader…

103. ändrade perspektiv

Den enhet inom SBP som jag var ute på repövning med förra veckan har varit intakt i ganska många år nu. Detta innebär att det i stort sätt är samma killar som varit med från start. De flesta är i min ålder, d v s numera runt 35. Men det har skett en intressant svängning. När vi bildades för ett antal år sedan var det inte så många som hade barn. Och då pratade vi om ganska klichéartade saker när vi träffades på utbildningar såsom vapen, fordon, flickor etc. Men numera är många av oss spädbarnsföräldrar. Och det stora samtalsämnet den första kvällen förra veckan var lämpligaste åtgärderna om vi fick tag på den sjuka jävel som kastade sin 16 dagar gamla dotter i väggen och slog sönder i stort sätt alla hennes ben. Min favorit var övningsobjekt för fjäderbatongerna.

Jag har alltid ansett att brott mot barn är det vidrigaste som finns. Men sedan jag blivit pappa så har den känslan accelererat i taket. Att få barn innebär verkligen att det öppnar sig en helt ny värld och alla barn blir så enormt viktiga att skydda mot ondskan. Jag är numera bara näst viktigast i mitt eget liv.

102. Din gamla kossa!

Jag har tidigare lovat punkarmamman berättelsen om den gamla kossan. Den är en riktigt söt historia, vännen F. har en liten son, F. När F. var runt fyra år så gick han en dag fram till sin mamma och sa glatt ”din gamla kossa!”. Mamma T. blev naturligtvis upprörd och sa på skarpen att så där säger man minsann inte till sin mamma! F. var helt oförstående för tillsägelsen och sprang för att hämta en sagobok. Det visade sig då att Kråkan i den poulära Mamma Mu-serien på ett ställe säger just ”din gamla kossa” till Mamma Mu.

Så här fick ni ett bra tips alla ungar som vill kunna förolämpa föräldrarna och komma undan med det!

101. Det förbjudna legot...

Hej alla läsare! Nu är Leos pappa hemma igen efter en all-inclusive vecka på ett skjutfält i Värmland. Vad kan då passa bättre än att rivstarta med ett inlägg om lego?

Jag vill minnas att jag gillade lego som barn. Vi hade en stor back med lego-bitar, där kunde jag sitta länge och bygga hus på en stor grå bottenplatta. Leos farmor och farfar var mindre glada, det gör tydligen f*rbannat ont att trampa på en lite lego-bit då du sömndrucken skall ge nappflaskan mitt i natten.

Jag har sett fram länge mot att kunna leka med Lego tillsammans med Leo, och blev ännu mer sugen när jag läste en artikel i en teknik-tidning. Hör på detta:

”Djupt ner i en källare i Billund, under Legos högkvarter, finns ett rum fyllt med långa rader av hyllor. På hyllorna står alla legomodeller som aldrig fick släppas. Det förbjudna legot. Här finns en godiskatapult, en pappersplanskjutare, en ping pong-kanon och ett automatvapen som skjuter legoplattor.”

Vill ha, vill ha, vill ha!!!

100. Feng shui! (gästinlägg)

Leo är inne i en period nu när allt ska undersökas och pillas på. Det har han i och för sig tyckt om länge, men nu när han har börjat gå har han ju blivit så lång! Ny barnsäkerhetsgenomgång pågår. Leos mamma tillbringar en stor del av tiden med att säga ajaj, inte den, osv. Ganska tråkigt tycker hon. Jättetrist, tycker Leo. Men – nu har Leo lärt sig vad ”stänga” betyder. Så i stället för att säga ajaj, och låt bli om diskmaskinen och skåpsluckorna, säger Leos mamma nu ”kan du hjälpa mamma att stänga luckan”? Hur kul som helst, tycker Leo, och stänger snällt, istället för att bli sur. Alla blir glada! Leos mamma har nämligen en irriterande ovana att inte stänga skåpsluckorna efter sig. Något som ibland kan irritera Leos pappa. För att inte tala om Leos mormor. Hon anser att det ”inte är feng shui” att ha skåpsdörrarna öppna. Så nu blir hon väl glad att höra att hennes ettåriga dotterson är ordentligare än hennes dotter…

PS. Nu längtar Leos mamma efter Leos pappa! Förutom av de mer uppenbara skälen blir hon glad om han kan komma hem och fixa inställningarna till TV:n som Leo efter lek med fjärrkontrollen har lyckats röra till…

99. Leo - ett riktigt barnbarn! (gästinlägg)

Svärmödrar kan verkligen vara jobbiga. Det kan lägga sig i för mycket, vara petiga och dryga i största allmänhet. Som tur är, är inte Leos mammas svärmor sådan!

Hon har varit uppe denna vecka för att passa Leo, nu när Leos pappa är ute och äter kottar. Det har gått hur bra som helst. Hon gillar Leo och Leo gillar henne. Bland annat har hon lärt honom hur man gör stora indianskriket!

Det allra bästa med farmor (och mormor förstås) är deras genuina intresse för allt som handlar om Leo. Inget är för tråkigt att prata om, inget framsteg för litet för att beundras. Träffar man vänner bör informationen utsträckas till ett minimum, men här är det fritt fram för allt. När sedan mormor också kommer finns det nog ingen hejd på all denna uppmärksamhet som Leo får.

Leos farmor hittade ett citat för en tid sedan.

”Det finns vissa barn som är finare, vackrare, intelligentare och duktigare än andra. De kallas barnbarn!”

PS. I kväll kommer Leos pappa hem! Vet inte vem som kommer att vara gladast för det, Leo eller hans pappa? Nej, det blir Leos mamma, för gissa vem som kommer att få ta nattjänst i natt?

98. Bada-Bada! (gästinlägg)

Om det finns någonting här i världen som Leo gillar så är det att bada. Det spelar ingen roll när. Eller var. Nu har han lärt sig vad ordet bada betyder också. Om Leos mamma och pappa säger att vi ska bada blir han alldeles skogstokig! Den som har ”badjouren” brukar i smyg försöka tappa upp vatten och klä av sig, annars blir det vilda tjut för att det går för långsamt! Sedan gör han sitt bästa för att försöka stå på huvudet ner i badkaret – med kläderna på. Vilda protester när man klär av honom. Och ännu vildare protester när dumma mamma och pappa tycker att han har badat färdigt. (grannarna måste tro att vi slår honom)

Så det mesta innan och efter badet är rätt jobbigt. Men det är värt det, inte bara för att han blir ren, utan för att det är så kul att se honom så odelat lycklig som han är när han sitter i badet.

PS. Leo tackar för de fina badleksakerna som han fick i present. Nu är det ju ännu roligare att bada!

PPS: Bilden togs förra veckan när Leos pappa hade badjour. Leos mamma har inte så håriga ben!

97. Blä för självbelåtna mammor! (gästinlägg)

Även om Leo är världens bästa barn, så finns det ju stunder när man blir tokig på honom. Så var det för några dagar sedan. Leo och hans mamma gick till affären en sen eftermiddag för att handla lite mat. På hemvägen (som ta cirka 10 minuter) ägnade sig Leo åt sin nya roliga lek: Att slita av sig kängorna och strumporna. Fort går det också. Under dessa 10 minuter, fick Leos mamma stanna vagnen, sätta på strumpor och skor och strängt säga åt sonen vad som gällde. Han bara flinade och gjorde om det. 14 gånger. Efter dessa 14 gånger var vi ungefär 100 meter från porten, och Leos mamma var riktigt sur. Hon bestämde att Leo helt enkelt fick klara sig utan strumpor och skor under dessa 100 meter.

Då kommer det en mamma med barnvagn. Hennes lilla kille ser ut att vara ca 3 år. Hon ger mig BLICKEN. Den blick som består av 50 % självbelåtenhet och 50 % anklagelse. Hon säger till sin son: Titta, det där barnet har inga strumpor på sig. Burr! OJ, VAD DET MÅSTE VARA KALLT, ELLER HUR? Ny blick.

Arrrgh! Hur f-n kan du säga en sådan sak? Har du inte märkt hur jobbigt det är att få barn att behålla strumporna på? Men du har väl inga sådana problem? Och ditt barn sover säkert på nätterna och var pottränad vid födseln och kan säkert multiplikationstabellen redan! Hur tror du att det känns när du säger så där?

Så sa jag. Faktiskt. Fast väldigt tyst i mitt eget huvud… Sedan gick jag hem och sa allting jättehögt och argt till Leos pappa. Vad det nu skulle vara bra för? Han föreslog bara att jag skulle springa tillbaka ut och slå skötväskan i huvudet på henne…

PS: Vad är det med dessa självbelåtna mammor?

PPS: Hur gör man med skorna? Någon som har något tips? Silvertejp kanske? Det kanske kan funka på de självbelåtna mammorna också…

96. Studentfoto? (gästinlägg)

Blir detta månne fotot som kommer att pryda studentplakatet?

95. Leo - en typisk kille? (gästinlägg)

Först vill jag be om ursäkt för att jag generaliserar å det grövsta. Det är dumt. Fast roligt!

Leos mamma har med avundsjuka upptäckt att flera av hennes bekanta kan gå och titta på kläder, ja kanske till och med prova kläder med ett fridfullt sovande barn i vagnen. Det har inte Leos mamma kunnat göra sedan Leo var ca 2 månader. (och då var det inte kul ändå, för Leos mamma var fortfarande en tjockis efter förlossningen).

Numera skulle det inte falla Leo in att blunda ens en sekund när han sitter i vagnen. Han gillar att åka vagn. Fast den får inte stå still. Hans tes är ”om inte jag får röra mig, ska i alla fall världen göra det”.

För ett tag sedan gick Leo och hans mamma till Solna Centrum. Vi gick till Apoteket. Leo var glad. Sedan gick vi in på Lindex. Leo börjar gallskrika efter trettio sekunder. Vi går ut. Vi går till Ica och handlar. Leo är glad. Vi går tillbaka till Lindex. Leo börjar skrika. Vi går till bankomaten. Leo är glad, fast det är lite kö och vagnen står stilla. Vi går till KappAhl. Leo blir arg sekunden efter vi kommer över tröskeln. Vid kassan står en dam som inte ser Leo, bara hör honom.

– Det är en liten pojke du har, eller hur?
– Jaaa? (Vaddå, hörs det på gnället?)
– Det märks, killar tycker ju inte om att shoppa kläder!

Där ser man.

94. Leos pappa äter kottar! (gästinlägg)

Först av allt vill jag lugna alla oroliga föräldrar, (kanske mest Kottemamman) med att Leos pappa inte är en hemsk barnätare.

Nej, han är inkallad på en repövning, något som händer någon vecka varje år. Då är han mycket ute i skogen (som när han gjorde Lumpen, suckar han nostalgiskt) och någon gång får de ha överlevnadsövning. Detta har Leos mamma raskt döpt om till ”att vara ute och äta kottar”.

Nu kanske några av er tycker synd om stackars Leos pappa, som måste vara ute så mycket vid den här tiden på året, och kanske jobba hårt, och kanske skjuta lite på måltavlor och sånt.

Gör inte det! Leos pappa är lika entusiastisk som katten Stig inför ett helt rum fullt med kokt fisk! Eller som Leo inför en glasstrut. Dessutom menar Leos mamma att det kommer vara mycket mindre fysiskt krävande än att springa efter Leo på dagarna. Och ett rum fullt med snarkande karlar låter mindre på nätterna.

Leos mamma är inte bitter. Fast kanske pyttelite avundsjuk. Hon vill också ha semester. Fast kanske mer i form av palmer, solstolar och massor av böcker… Och trevliga restauranger. Där de inte serverar kottar till middag. Av något slag.

//Leos mamma

93. Barnvagnspundare?

Leo och jag var över och lunchade hos kompisen P. i veckan. Som vanligt har vi då med oss en liten burk barnmat som reserv om Leo inte gillar det som bjuds de vuxna. Denna gång gick burken åt. När vi skulle gå så tog jag glasburken och sa att jag kan ta denna, går ändå förbi en glasiglo på vägen hem. P. plockade då fram några tompavor under diskbänken och bad mig ta dessa med om jag ändå skulle förbi återvinningen. Visst, inga problem.

På väg hem blev Leo grinig och ville vara hemma NU! Så med lätt stressad röst försökte jag lugna honom, ja Leo, vi är snart hemma såja. Till bakgrunden bör nämnas att jag inte orkat raka mig på några dagar samt att Leo haft en dålig natt med mycket vak, så jag såg både rödögd och lite ovårdad ut.

Då vi gick ganska fort så passerade vi en mamma med barnvagn. Hon tittade först på Leo med ett litet leende men så stelnande hon till och såg mycket besvärad ut. Öppnade munnen som för att säga något men knep ihop läpparna. Tänkte inte mer på det när vi stormade förbi men så hörde jag tompavorna klirra. En vinare, en whiskyflaska och en konjaksflaska. Där går jag, ser stressad, hålögd och schavig ut och säger saker som Såja, pappa längtar också hem, vi är snart hemma!! Såklart hon trodde det var ett stackars barn med alkisfarsa. Men vad gör man? Stannar och säger, du det är inte mina tomma spritflaskor de tillhör en kompis! Hur trovärdigt låter det?

92. språkliga brister

Leo använder fortfarande ordet ”ma-ma” flitigt, men det är sämre med pappa. Följande konversion utspelade sig häromdagen medan jag höll på att trä på ytterkläderna på unge herrn.

”Leo, kan du säga pa-pa?”
”MAAA-MAAAA!”
”Jo, det ordet vet jag att du kan… Kan du säga pa-pa?”
”da-da?”
”Ganska nära Leo, försök igen, paaa-paaaa”
”PAAA-DAAA!!!”
(följt av ett jätteleende)

ungjävel…

91. njutningar för stora och små

Vad har kallrökt lax, öl och kaffe gemensamt? Jo, detta är alla saker som Leo tycker om att stoppa i sig. Öl har jag hört några andra erkänna att de var förtjusta i som barn. Men kallrökt lax? Och kaffe? Får snart börja kontrollräkna cigarrerna då vårt barn tycks ha fått vuxna smaklökar redan vi 12 månaders ålder?

90. Musik ger starka ben

På Leos rum har vi ställt in hans pappas gamla bergsprängare. Skall snart bränna ner lite Astrid Lindgren-låtar är det tänkt. Men eftersom Leos pappa fick sin skolning av de lärde i Lund så är han vansinnigt förtjust i spex. Så just nu är det Lundaspexarnas två CD som spelas om och om igen. Om Leo uppskattar det? Jag tror det, han brukar göra en liten dans när det är kupletten "mera sus i slöjan" ur Djingis Kahn.

Mera sus i slöjan girls,

mera sus i slöjan girls,

mera sus i slöjan girls,

hela kroppen skall gå som ett mudderverk!

89. Familjens egen Chuck Yaeger

ca 17.30 ikväll sa Leo sitt första ord; ma-ma. Sedan har han sprungit runt hela lägenheten och ropat ma-ma, ma-ma! En mycket nöjd mamma har sprungit efter och ropat JAAAA!!!!

88. Räcer-elefant?

Leos snälla farmor, som är duktig på att hitta kul saker på olika internetsiter, har i veckan köpte Leo en gul elefant på hjul. Elefanten, som är nästan lika stor som Leo, levererades till oss idag och har använts flitigt under kvällen. Känns som om vi har en blivande klassiker här, tack farmor!

87. Kan man överdosera bröderna Grimm?

Då det var måndag så besökte vi traditionsenligt öppna förskolan i Råsunda. Med även denna gång var barndomsvännen J. och hans son L Under besökte så försökte Leo vid ett tillfälle uppenbart trycka in L. i en spis, må vara ett det var en leksaksspis. Undrar om Leo smygläser Hans och Greta i den sagobok med berättelser från bröderna Grimm som hans mormor gav i present då han föddes?

Imorgon em skall vi promenera med vännen F. och hans dotter J. Hon har vattkopporna så håll tummarna för att vi kan få Leo smittad, lika bra att bli av med så många barnsjukdomar som möjligt innan dagis!

86. Bella dyker upp igen...

Minns ni inlägget om Bella Bombmakaren den 15 juli och misstankarna att det var något lurt med den karaktären i Molly-böckerna? Länge har nu Bella lyst med sin frånvaro i litteraturen. Men! Så vid en morgonpromenad i Skytteholm dök hon åter upp. Hon har maskerat bombmakeriet genom att öppna en liten butik – behöver jag nämna att det finns en skola i närheten? Således har Bella nu utökat sin Onda Verksamhet genom att locka de oskyldiga stackars barnen att köpa godis och nikotin, ständigt denna Bella!

85. Stöd Burmas folk

Leos mamma och pappa ser med förakt och avsky på alla icke-demokratiska regimer, oavsett om de är socialistiska, fascistiska eller teokratiska. Dagens inlägg blir därför bara ett stöd till kampen mot militärdiktaturen i Burma.

84. Diffen mellan farfädrar och farmödrar

För några dagar sedan tog jag ett foto med mobilen när Leo och jag delade en macka under morgonpromenaden och MMS:ade det till Leos farfar. Svaret kom lite senare i form av ett svarsmeddelande ”- det ser gott ut”.

När så jag och Leo var ute på morgonpromenad igår så grävde en grävskopa ett stort hål i anslutning till Östervägen. Leo var fascinerad av detta så vi stannade en stund och tittade. Passade då på att ta ett nytt foto med mobilen och skicka till hans farmor med en liten morgonhälsning och ber att hon skall ringa oss. Några minuter senare ringer farmor upp.

”Han har för tunna pyjamasbyxor på sig för att vara nu när det är så kalt. HAN FRYSER OM BENEN!”

Nejdå, försäkrade jag, han har varm tröja, mössa och tjocka kängor och viftar med benen så han håller sig varm.

”- Det är inte alls tillräckligt! HAN FRYSER OM BENEN!”

Så farmor, här är bildbevis på att vi numera börjat använda en filt om benen för kalla promenader. Leo sänder massor av kramar.

83. En helt vanlig måndag

06.00 Leo vaknar extra tidigt, detta då vi håller på att vänja honom av med nattmat. Vi tassar tysta ut för en morgonpromenad till Bullens bageri. Köper ett bröd och två joggarbullar. Leo tittar med stora ögon på passerande pendeltåg medan hans pappa gnolar på Markoolios gamla hit. Äter frukostgröten på en bänk utanför polishuset på Sundbybergsvägen.

07.00 hemma igen. Leker tyst på Leo rum – ända tills Leo en halvtimme senare får tag på en obevakad spela-musik-manick…

07.30 Hans mamma ansluter, muttrandes onämnbara saker om spela-musik-manicker.

08.30 Alla tre går iväg till Hagalunds familjecenter. Först i kön till försäljningen av beg. barnkläder som öppna förskolan håller i. En hel kasse med kläder, inklusive två par vinterkängor och massor av PoP-kläder för 350 spänn, rena fyndet!

09.45 Leo äter lite välling i pappas knä framför TV:n (Sagan om Konungens återkomst.)

10.00 Leo & hans pappa sover förmiddag, hans mamma smiter tyst iväg till dagens föreläsning.

12.00 Leo vaknar samtidigt som barndomskompisen Johan och Ludvig, 9 månader, anländer. En kopp kaffe och lite skitsnack medan barnen leker tillsammans i Leos rum. Lite lunch i hungriga små magar och sedan barnvagnspromenad i småregnet.

13.30 anländer Öppna Förskolan Råsunda. Ännu mer kaffe medan barnen leker. Leo är som vanligt vildast i hela gruppen och trillar ner från rutschkanan. Kompisen Peter och Viggo, 13 månader, anländer.

14.30 Sångstund, Leo kryper som vanligt iväg till andra rummet innan halva tiden gått.

15.30. hemma igen. Överlämnar driften till Leos mamma och cyklar 20 min motionscykel framför TV:n (Sagan om Ringen). Försöker lägga Leo men han tycker sig ha sovit nog med två timmar långt pass under fm. Efter 45 min ger vi upp, han får komma upp igen.

16.30 Går med böjd rygg runt runt runt i Leos rum med tröttgrinig bebbe. Jag vet att han kan själv nu, han vill bara plåga sin pappa!

18.30 Sällskap med Leo och hans mamma till t-banan, de handlar och jag tar blå linje till Kungsträdgården.

19.00 Träning på RK gym med Fredrik M. Avrundar med bastu.

20.30 Käk på thai-stället på Regeringsgatan dit vi alltid går efter gymmet.

22.00 hemma igen, skriver detta inlägg och kryper till sängs i gästrummet, Leos mamma har jouren i natt. Sov gott alla!

82. Året som gått

Leo har som bekant hunnit fylla ett år. I dagarna så såg vi en film där jag filmat Leo och hans mamma veckan efter förlossning. Vi fick båda tårar i ögonen, vad liten han var!

En kort jämförelse om vad som hänt under hans första år.

Då, 49 cm lång och 3 290 gram tung och med mörkt hår.

Nu, 77 cm lång och 10 290 gram tung och med ljust linfärgat hår. På ett år har han alltså ökat sin längd med drygt 50 % och sin vikt med 200%!

Då, en bebis som bara sov, gnydde och drack bröstmjölk. Nu ett litet barn som kan gå (om än vingligt...), som förstår massor av ord och som äter små, små bitar av sina föräldrars mat. Vad ett år kan innebära när man har ett barn! Klipper in två bilder, en där han är någon dag gammal och en från hans födelsedag.

(Leo ber mig även tacka alla som gett honom presenter genom att klicka på annonsen. Till dags dato har era 15 klick redan gjort honom 3,95 $ rikare, han funderar nu som bäst på hur han skall investera dem på råvarubörsen.)

81. Det sociala spelet bland föräldrar & Leos pengar

Som nämnt skall jag försöka laga något varje vecka som jag inte lagat tidigare. Denna vecka gjorde jag det enkelt för mig och förvällde päron och äpplen till den fruktkompott jag fixade till Leo. Visst blev det en skön grön färg?!

På tal om hemgjord barnmat måste jag dela med mig en berättelse från en jobbekompis, vi kan kalla honom ”Richard" (eftersom han heter så).

Richard har barn som går i skolan och förra hösten skulle de jobba in pengar till en utflykt. Det beslutades att en av aktiviteterna var att föräldrarna skulle baka till en torgförsäljning på lördagen. Richards fru tog på sig att baka några kakor. När så Richard kom hem på fredagen innan så luktade det underbar av hans favoritsmåkakor. Men när han närmade sig dem så var det ”-Stop! De där skall säljas imorgon!”

Richard erbjöd sig på stående fot att köpa några av kakorna då och där. På så vis skulle han få sina kakor och barnen sina resepengar. Men nähä! För även om hon hade pengarna så skulle de andra föräldrarna ju inte se att mamman bakat hela sin andel. Så Richard fick snällt vänta till dagen därpå och sedan masa sig ner till torget för att köpa kakorna. Ack, detta sociala spel…

En liten information också! Som den skarpögde nu ser så har det skapats en liten ruta med en annons längst upp i högra hörnet. Den som vill ge Leo en present kan klicka på rutan i samband med att ni läser på vår blogg, varje enskilt klick ger en liten slant till vår lille påg. Ni behöver givetvis inte köpa något, bara att klicka på länken och varje klick räknas. Leo säger tack i förväg!

Don´t klick the link if you hate children. You don´t hate children. Do you?

80. Rättelse (gästinlägg)

Det har kommit till vår kännedom genom en kommentar att ett oerhört fel begicks när inlägg nr. 78 skrevs. Vi hade den oerhörda fräckheten att skriva att tant Jenny kom över med den första presenten. Så var det ju inte. Den allra första ettårspresenten kom från Leos farbröder A och O, och levererades redan i torsdags kväll av Farbror A.

Återigen var temat "ge Leo något som kan generera så mycket oväsen som möjligt". Leo blev mycket lycklig och använder Xylofonen regelbundet. Leos föräldrar kan bara konstatera att hämndens tid förhoppningsvis kommer i framtiden...

Övrig kommentar till kommentaren: Nej, Det går mycket mycket dåligt för Helsingborg. Djurgården leder allsvenskan som sig bör. (Aj då, nu har jag outat mig. Att ha sådana åsikter i Solna är nästan som att vara med i motståndsrörelsen under andra världskriget)

//Leos mamma

79. Grattis Leo 1 år!!!!

Hurra för Leo, som fyller ett år idag! Leos föräldrar kan bara häpna över hur fort detta året har gått, och hur mycket han har utvecklats!

Födelsedagen inleddes med sång av pappa, mamma, farmor och farfar som sedan åkte tillbaka till Skåne. Sedan har det varit massa lek med alla fina, nya presenter. En tur till öppna förskolan blev det också, där det sjöngs en gång till. Allt var så kul att Leo struntade i eftermiddagsluren.

Efter en sådan härlig födelsedag är det skönt att äntligen få gå och lägga sig...

78. Leo ett år minus en dag

Imorgon fyller Leo ett år. Men redan idag startade firandet. Tant Jenny kom över med den första presenten, en jättefin väska. Sedan uppvaktade fyra kusiner, tre kusinföräldrar, en mormor, en farmor, en farfar, en mamma och en pappa vår solstråle med tårta, ballonger och paket. Märkligt nog gillade inte Leo tårta, han som annars brukar vara tokig i sötsaker?

Den bästa presenten, i alla fall i Leos tycke, kom dock från icke närvarande gäster, utan från gammelfaster och gammelfarmor. Det var ett litet lejon i plast med fem knappar. När små fingar trycker på dem så spelas musik. Bildbevis bifogas!

Varför pappa tyckte bättre om de fina böckerna än om lejonet? Dels för att han är en bokmal och dels för att han inte lika mycket som Leo uppskattar att höra samma pipiga melodi 600 ggr i rad…

77. Gos-Leo! (gästinlägg)

(Leos pappa kom till Leos mamma för några veckor sedan och sade med darr på stämman att det var en väääldigt viktig resa till Dublin med jobbet som han bara måste vara med på, eftersom det skulle vara så bra för karriären! Det stämde säkert men Leos mamma är inte dum! Hon såg minsann textremsan som gick bakom ögonen: Gratisresa till Dublin, dricka öl och sova på hotell!!! Utan en bebis som väcker en hela tiden!)

Nåväl, nu är Leos pappa i Dublin, och kommer hem sent i kväll. Därför har förstärkning kallats in i form av Farmor och medhjälp av Mormor.

Leo är av bebistypen "sjövild". Det är kul. Nästan jämt. Fast Leos föräldrar har tyckt att det har varit lite tråkigt att han inte har velat gosa lite, i alla fall ibland. Men! Med den dubbla kombinationen av Farmor och Mormor i några timmar har han lärt sig att gos kan vara riktigt trevligt. Han gosar med Farmor, Mormor, Mamma och naturligtvis Nalle. Hur gulligt som helst!

76. Leo phone home!

Leo gillar numera inte att bli bytt på. Ohhhnej, inte alls! Han kastar sig av och an på sitt skötbord, med risk för att dråsa i golvkaklet någon meter ner. Det finns dock ett knep som nästan alltid fungerar. Pappas mobiltelefon.

Den kan vinklas upp, lyser från knapparna och har en bild på Leo som skärmbakgrund. Leo vrider och vänder därför förundrat på den medan pappa eller mamma stressar av och på med blöja.

Det har dock vissa nackdelar. För några dagar sedan var hans mamma halvvägs till telefonen innan hon kom på att det var Leo som ringde hemnumret. Kamerans arkiv börjar också bli fult av ganska dåliga bilder eftersom han ofta kommer åt kameraknappen. Men idag tog han en helt OK på pappas skägg, döm själva.

75. A small step for mankind...

Idag, 11½ månad gammal, så tog Leo sina första stapplande steg!

74. Nyckeltestet

Även om Leos balans nu är mycket bättre så trillar han såklart fortfarande, särskilt nu när han håller på att lära sig gå. Vilda vrål blir normalt resultatet när han dråsar i backen. Men det finns ett säkert sätt att veta om det är mest att han blivit rädd eller om han slagit sig. Nyckeltestet.

Leos pappa har nämligen skruvat ihop en nyckelhållare där familjens alla nycklar hänger. Och det är JÄTTEKUL att skramla med nycklarna som hänger där tycker Leo. Så om han börjar skramla med nycklarna när jag håller upp honom är han OK, annars får vi sätta oss och blåsa.

73. pappa-rutinen

Rutinerna kring livet som pappaledig börjar sätta sig.

Leo vaknar normalt runt kl 07. Snabbt på med kläder och så ut på en morgonpromenad. Vi går bort till Bullens bageri och handlar nybakt bröd till frukosten. Leo får lite morgongröt på vägen hem. Torsdagar och söndagar går vi inom McDonalds, köper en toast och tar en DN. Normalt är vi borta en dryg timme så mamma får sova lite till.

Väl hemma äter familjen frukost ihop. Leos mamma sticker sedan till föreläsning eller till biblioteket för att plugga. Leo och jag busar lite och så brukar han somna runt 10, sover normalt till 11. Nu passar även pappa på att få lite extra sömn.

Tiden efter elva försöker vi hitta på något. Vi åker på något ärende, äter lunch med någon kompis, går och handlar eller går till öppna förskolan.

Kl 15 är det dags att sova eftermiddag, en – två timmar brukar han vara borta. Nu försöker jag hinna med lite privata grejer som mail, facebook eller kanske t o m en dusch… Leos mamma brukar komma hem någon gång nu.

De flesta kvällar försöker jag fixa middagen, en kväll i veckan tänkte jag försöka laga något som jag inte redan behärskar. Idag blev det lammragu. En-två kvällar i veckan brukar gå till träning, öl eller träning & öl.

Vid halv 9 brukar vi lägga Leo, hans mamma ser på TV eller läser en bok, jag brukar spela lite strategispel på datorn. Vid 22 kryper vi till kojs och läser lite, släcker innan 23. Sedan väntar två-tre gånger matning innan det hela börjar igen.

Det är inte så dumt att vara pappaledig!

72. Inte bara smita!

Igår hade vi fått kvällen ledig, Leos snälla morbror T. med sina två döttrar lovade att komma över och passa Leo. Dessvärre var Leo på dåligt humör och klängig hela kvällen. Så när det var dax för oss åka över till J&J och titta på fotbollen så tassade vi bara iväg, eftersom Leo just då var på gott humör och lekte med kusinerna. Tanken var såklart att inte uppröra honom genom att gå ifrån honom.

Men senare under kvällen ringde morbror T. Det visade sig att ett tag efter att vi tassat iväg hade Leo krupit från rum till rum och letat igenom hela lägenheten, han var helt lugn men väldigt målmedveten. När han sökt igenom alla rummen och konstaterat att vi inte var där hade han blivit jättelessen och börjat gråta helt otröstligt, i alla fall till det blev en kvällspromenad i området.

Således – bättre att i fortsättningen att säga hej då även om det blir tårar, så han inte behöver vara rädd för att vi helt plötsligt är borta.

71. Lekslottet

Idag åkte Leo och jag hem till min gamle vän P och hans två kids, de bor i Huddinge, söder om Stockholm. Tillsammans gjorde vi utflykt till Lekslottet i Tullinge. Fantastiskt ställe; 1 000 kvadratmeter lekpark med klätterställningar, bollhav, rutschkanor, tunnelsystem m.m. (klicka på detta inläggs rubrik så kommer ni till deras hemsida).

Här fanns såklart även MASSOR med andra glada barn. Det fanns en egen avdelning för barn upp till tre år, här lekte Leo vilt i bollhavet och kastade bollar omkring sig, stor succé! Vad gör det då att det spöregnar utanför?

Varför fanns det inget sådant här när jag var barn? Nejdå, här är en kotte och fyra tandpetare, ut i regnet och var kreativ, det som inte dödar härdar, om du är snäll kan du få se på Go’morron Sverige på lördag, det kan ju bli 5 min tecknad film efter en timme. Nej då, jag är inte bitter.

70. Svensexor förr och nu

Leos pappa var lör-sön på svensexa för PG, en av de bästa vännerna. Vi hade hyrt ett magnifikt hus i skärgården, förberett kul aktiviteter samt bunkrat med kräftor och sprit för tusentals kronor. Eftersom vi är i 35+ åldern i kompisgänget så har numera de flesta deltagarna 1-2 småbarn och/eller bebisar hemma.

När vi satt där i solen under eftermiddagen och njöt en kall öl så fällde JoB kommentaren som på pricken illustrerade skillnaden förr och nu. ”Fan, om man skulle strunta i och kröka och gå och lägga sig 20.30? Tänk er att få sova ostört en hel natt!”. Allmänt igenkännande garv, man har blivit medelålders!

69. And so the pappaledighet begins...

Leo klarade i lördags av att stapla ett fyra klossar högt torn! För hans, i viss mån partiska fader, motsvarar detta om Kajsa Bergqvist hoppat 2.94 i finalen.

Idag var även första dagen på min pappaledighet. Jag har såklart haft honom själv massor av gånger tidigare men det kändes att det var en viss skillnad att vara den som är primärt ansvarig för honom och hushållet. Dessvärre så är både Leo och hans pappa rejält förkylda. Och som alla riktiga karlar är vi både trötta, griniga och gnälliga då. Men vi hoppas att morgondagen för med sig nya krafter.

68. Instabil tillbakablick (gästinlägg)

En liten tillbakablick om hur det var när vi kom hem från BB. Leos pappa har redan skrivit om förlossningen, så det finns inte så mycket att tillägga förutom detta: Många kvinnor hävdar att det gjorde så ont att de trodde att de skulle dö. Leos mamma trodde inte att hon skulle dö. Hon beklagade detta djupt flera gånger under förlossningen. Så var det med det.

Som många andra förstagångsföderskor hade Leos mamma låst totalt på förlossningen. Bara den var överstökad skulle allting vara toppen, med tillhörande fantastisk bebis. Och så var det ju! Förutom att Leos mamma totalt hade missat hur det skulle vara att inte kunna sitta på nästan tre veckor. Eller att man kunde få mjölkstockning. Eller att… man inte blev smal på en gång!!!

Fem dagar efter Leos ankomst kom grannfrun förbi fönstret i den lägenhet vi bodde i då. Leos mamma smilade upp sig och pekade på magen för att visa att Leo hade kommit ut. Grannfrun replikerade med: ”Ja, när ska du ha egentligen? Borde inte bebisen komma snart?”

UUÄÄÄÄÄÄ! (en gråt som bara en hormonstinn, mjölkstockad mamma kan prestera)

PS. Har gått ner nu. Ser inte gravid ut längre. Så det så.

67. Sådan (far)fader, sådan (son)son?

Han klarar en, bra. Tvåan vacklar, fall… NEJ! Han sätter tvåan också. Pust, det var nära. Skall han lyckas fortsätta... JA!! Trean på plats, HAN TANGERAR SITT PERSONBÄSTA, MINA DAMER OCH HERRAR! Nu gäller det, skall han lyckas… han måttar, ser koncentrerad ut, handen darrar… NEJ! Överslag, allt rasar!!

Ser Leos pappa månne på friidrotts-VM? Näppeligen, han följer bara Leos senaste lek, att stapla klossar på varandra. Hittills har han två gånger lyckats få ett tre-klossar-högt torn att stå men fyran lurar runt hörnet!

Skall vi gissa så är just bygg-genen troligtvis ett arv från Leos farfar, som ju är ingenjören i familjen? Farfar, du får lära honom några byggar-knep när du kommer upp i september!

66. Sådan fader, sådan son

Leos farfar berättade under vårt senaste besök att Leos pappa var helt tokig i bananer när han var liten, så pass tokig att vid besök i matvarubutiker fick man gå omvägar om fruktdisken. Fick jag syn på bananer så skrek jag tydligen vilt tills jag fick en.

Idag berättade Leos mamma att när hon och Leo var och handlade så blev Leo helt bindgalen när han fick syn på bananerna och var synnerligen missnöjd när de åkte ner i varukorgen istället för till honom där de egentligen skulle vara!

Känns skönt att mina gener vandrat vidare till nästa generation, en redig påg skall vara glad i mat!

65. Vad fort det går?!

Det är framför allt när vi träffar någon vän eller släkting med barn som är yngre än Leo som vi kommer på vad fort det går i utvecklingen! Under vårt besök i Ängelholm så hälsade vi bl a på hos Leos nästkusin Albin, 5 månader gammal. Då kunde vi tydligt se hur Leo gått framåt i utvecklingen sedan han var "så liten"; nu kryper han, äter (nästan) riktig mat, kan promenera med stöd etc. Även hur han interagerar har utvecklats enormt, nu har han så smått börjat leka både med sina leksaker och med oss och andra vuxna.

Igår var t ex en ny lek att mamma och pappa satt på golvet i Leos rum. Resolut och med en bestämd min flyttade Leo sin napp mellan mammas och pappas munnar. Ingen aning om syftet men jag hoppas att det var ett tecken på generositet att även mamma och pappa skulle få pröva hans napp?

64. Leo & Lufsen?

Leo har nu börjat äta allt mer samma mat som sina föräldrar. En klar favorit är spagetti. Men frågan är om det inte är föräldrarna som är gladast. Leo kör nämligen samma taktik för att äta spagetti som Lady och Lufsen kör, d v s han stoppar in en ända av spagettin i munnen och suger till! Underbart kul att se på och glada applåder från föräldrarna varje gång!

63. Gemensamma nämnare (gästinlägg)

Vad katten Stig och Leo har gemensamt:

Båda behöver få klorna klippta alldeles för ofta, ingen av dem tycker om det och man måste muta dem med gröt, respektive räkor och distrahera dem med skojiga leksaker.

Båda älskar att krypa in i papperskassar.

Båda ska för död och pina försöka ta sig in i kylskåpet när man öppnar det.

Båda ylar i tid och otid.

Båda vill äta krukväxter. Och skalbaggar.

Båda vill klättra på saker och är ganska klumpiga och trillar ner.

Båda vill vara på balkongen, jämnt, jämnt, jämnt, och blir mycket förorättade när man lyfter in dem.

Båda gillar Leos spjälsäng.

62. Slut på semestern för denna ggr!

Nu närmar sig slutet för besöket hos släkten i Skåne för denna gång. Om några timmar landar vi igen på Bromma. Vi avslutar med ett foto som får sägas symbolisera en underbar vistelse, Leos första riktiga glassbåt!

61. Forca di Blåe pågarna!

Leos pappa åkte igår ner från Ängelholm för att besöka Malmöfestivalen med Leos farbror A. Mycket trevligt var det! Innan jag åkte så frågade jag Leo om det var något han önskade sig från resan?

”-Jo pappa, näst efter fred på jorden vill jag allra hellst i hela världen ha en egen MFF-tröja!” blev svaret. Och vilken pappa kan motstå en sådan önskan? Se vad fin och glad han blev!

;-)

60. en glad morgonvink!

Imorse vaknade Leo innan jag gjorde. Ett glatt "da da da da" fick mig att sömnigt lyfta på huvudet. Då står han upp i sin gästsäng och tittar förväntansfullt på mig. När hans ögon mötte mina sprack hela ansiktet upp i ett solskensleende och han vinkade vilt med högerarmen. Vid sådana tillfällen känns det nästan som jag vill sprängas av all kärlek.

59. Åter från dödens portar

Idag har Leos pappa återvänt från dödens portar och så smått börjat äta och dricka igen. Stärkt av detta besökte Leo och jag Järnvägsmuseet med Leos farfar idag. Det är en stor känsla av nostalgi att åka genom Ängelholm med Leo. Vi såg Parkskolan där både Leos pappa, Leos farfar och Leos farfarsfar gått som barn. Igår var vi på Ängelholms mini-Skansen, Hembygdsparken, och matade djuren precis som släktena tidigare gjort. Alla dessa gator där jag busat, cyklat, sprungit, dansat, tränat, lekt, blivit förälskad, badat, solat och tusen andra saker. Samma resa väntar nu mitt barn, fast på andra gator. Kan fortfarande bli förstummad när jag ser på Leo och inser att jag blivit pappa, att alla mina triumfer, misstag och sensationer nu skall upplevas på nytt av mitt eget kött och blod. Det är såååå mäktigt att vara förälder.

58. Grattis Stig! (gästinlägg)

Grattis på 3-årsdagen, katten Stig!

Hoppas att du har det bra hos "Matte-mormor" och får massa kokt fisk! Och så slipper du Leo som rycker pälsen av dig!

PS. Leos pappa mycket bättre idag, och återkommer snarast! //Leos mamma

57. Stackars Leos pappa (gästinlägg)

Vi har semester i Skåne. Det är kul. Förutom att Leos pappa fick någon form av kräksjuka som har hållit på hela natten och dagen. Leos pappa är nu förvisad till det mest isolerade rummet i huset, och Leos mamma går och tittar till honom så ofta hon kan. Vilket inte är så ofta, eftersom Leo just bestämt sig att alla utom mamma och pappa är helt kassa. Inte ens bad i nyinköpta poolen funkar. Inte ens glass funkar! Vi vet att de flesta barn går igenom sådana perioder, men var det nödvändigt att det skulle komma just under enda semesterveckan? För ett par timmar sedan väste Leos pappa att jag skulle berätta om honom för Leo, eftersom det var klart att han skulle dö av denna magåkomma. Nu när jag var uppe sist, trodde han att det fanns en liten strimma hopp att han kanske skulle överleva.

Och det är ju bra!

56. Terrorbebis får ny innebörd!

Igår flög familjen ner till Leos pappas släkt i Ängelholm för att fira gammelmosters födelsedag. Vi stannar såklart kvar lite extra för en veckas semester. Men att flyga innebär numera en mer avancerad incheckning än det brukade.

För att undvika att Leo, som trots sin ungdom är en ganska van flygresernär, ska få ont i öronen under tryckförändringen vid start och landning, har vi lärt oss att han bör dricka något då. Vi brukar därför göra iordning en liten termos med varm välling.

Men trots att Leos föräldrar kommer konkandes på världens sötaste lilla bebis till säkerhetskontrollen gives ingen nåd! Misstänksamma kontrollanter tvingar Leos mamma att ta en redig klunk välling för att bevisa att det inte är något i termosen som kan hjälpa till att kapa planet. Leos pappa får snällt montera isär bilbarnstolen för att visa att det inte finns kärnvapen under sitsen. Kom osökt att tänka på Rocky-strippen där ”det är numera förbjudet att ta med tidningar ombord på flygplanen p g a säkerhetsrisken – de kan rullas ihop och snärtas med!”

Givetvis förstår vi att säkerhet ombord är viktigt och att du inte automatiskt är höjd över alla misstankar bara för att du är förälder. Men vi misstänker att kontrollanterna inte hade egna barn. Varför tror vi det? Jo, för hur i hela fridens namn skulle du kunna kapa och kontrollera ett flygplan, samtidigt som du skall ha koll på världens mest energiska 10-månaders bebis?!?

55. Leksaker?

Leos föräldrar köper leksaker till Leo. Pekböcker. Mjukisdjur. Saker som rör sig. Saker som spelar enerverande melodier. Saker som blinkar. På förpackningarna hävdas det att de inte bara är roliga utan att de stimulerar barnens utveckling. Detta går ju inte att motstå, inte vill man strunta i att stimulera sitt barn? Tänk om han skulle ha fått Nobelpriset i någonting men inte får det för att vi inte har köpt den blinkande purpurfärgade masken som spelar Blinka lilla stjärna där? Neej, så får det inte vara! Alltså, Leos föräldrar köper leksaker. Enbart för att det är bra, nyttigt, roligt och stimulerande för det lilla barnet. (Förnekar bestämt att det är kul att handla i leksaksaffärer).

Men, tror ni den lilla älsklingen är tacksam för alla ansträngningar? Nej då, det finns ju så mycket annat kul att leka med. Som saker man inte får använda: Mobiltelefoner, fjärrkontroller, små stenar, sladdar, vägguttag mm. Och så det man får leka med. När Leo var i sexmåndersåldern var hans käraste leksak en påsklämma. Den kan faktiskt fortfarande vara rolig ibland. Hudkrämstuber, (han har inte fattat hur man skruvar av locket ännu) diverse skålar, slevar och grytlock. Och naturligtvis toaborsten. (Just denna version är ouppackad, den andra står gömt bakom tidningsstället, och han har inte hittat den ännu…)

54. Trygghet är mamma och pappas röster

Leo var ovanligt pigg ikväll, det var nästan en timme senare än vanligt vi fick honom i säng. Sen låg han och jollrade glatt medan mamma och pappa pysslade i köket och badrummet; tog ur tvätten, tömde diskmaskinen, plockade rent, pratade med låga röster. Snart nog somnade han så snällt och förnöjt. Vill gärna tro att det känns tryggt för honom att ligga i sitt rum och höra mamma och pappas röster utanför när han skall somna.

53. Sommarfoto

Idag blir det bara ett kort inlägg men tre foto från dagen som gått – för visst är en sommarbebis det mest charmiga som finns att plåta?

Den första egna glassen!

Skojig gunga med mamma på lekplatsen

Svalkande bad på balkongen.

52. polarna i poolen

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg har vi en liten pool på baksidan av huset. Den är kanske 10-12 meter lång och njurformad. Den har två sektioner, en grund och en lite djupare. Nåja, med djupare menar jag ½ meter… Den är således mycket barnvänlig. Iförd badblöja så invigdes den, med återbesök dagen efter, under helgen. Synnerligen populärt, det är med vilda skrik i protest han måste lyftas upp ur vattnet när pappa tycker det får vara nog.

Det är kul att krypa runt på det grunda själv men allra bäst är när pappa håller händerna och så går vi tillsammans runt runt på den djupa delen. Extra spännand är att stå på ventilen på botten där det nya vattnet sprutas in, det verkar kittla lite under fossingarna!