273. Pankisar!

Denna helg har familjen L mest legat hemma i förkylning så vi tar ett reportage från förra helgens söndagsutflykt. I den f d färgfabriken vid Liljeholmen finns numera konsthallar och ett kafé. Inte vilket kafé som helst för detta kafé har på söndagarna pannkaksbuffé. Betala 115 kronor och ät så mycket du orkar av nygräddade pannkakor (samt ungspannkaka för de som önskar). Givetvis finns mycket smaskiga tillbehör,choklad, sylt, grädde, socker, vindruvor och päronbitar för de med små smaklökar; olika grönsaksröror för de med äldre. Dessutom har de naiv personal, när Leos pappa skulle betala, med Leo på axlarna, sa flickan i kassan till Leo;

- "du ser inte ut att äta så mycket. Ska vi säga 20 kronor för dig?"

- "mmmm" sa Leo.

Leos pappa log i njugg. Mycket riktigt åt Leo också mer pankisar än sin pappa. Suckers!

272. Åter till Överjärva gård

Leo pappa är nu hemma igen efter årets (förhoppningsvis) sista resa till USA. För att hålla mig vaken från jetlaggen, och för att ge Leos mamma tid att vårda sin förkylning, åkte Leo och jag till Överjärva gård för att fika och hälsa på lammen som bor där. En fantastisk dag för en utflykt; hög klar luft och strålande sol från en klarblå himmel. Leo älskade lammen och sprang efter dem med lite halm i handen för att mata dem. Lammen och fåren var dock inte lika förtjusta i att bli matade, något som framgår om ni klickar på bifogad videosnutt. Ursäkta den skakiga bilden, det är Leos pappa som fnissar så mycket att han inte håller kameran rak.

271. Hösten nalkas

Att ta en promenad förbi plaskdammen nu i helgen var lite vemodigt. För höstens första löv hade redan samlats, samlats på ytan där en massa glada barn bara för några veckor sedan sprang runt och jagade varandra i värmen. Men hösten har många fördelar. Vi klättrade t ex upp i ett av plommonträden på gården och plockade en massa frukt som vi gjorde smoothie på. Och när det regnar så stannar vi inne och hjälps åt att skruva ihop IKEA-möbler.

270. Ur barnamun... (av Leos mamma)

I gårkväll kröp Leos mamma runt på alla fyra i vardagsrummet för att försöka lokalisera alla Leos pusselbitar som låg utspridda överallt. Leo tittade intresserat på och följande konversation uppstod:

- Mamma haj inte en pillenopp!

- Eh, nej just det, mamma har inte en pillesnopp. Det har du rätt i.

- Mamma haj en jumpa!

- Mmmm. Jo, mamma har en rumpa.

Paus. Eftertänksam blick.

- Mamma haj stoj jumpa!


Leos mamma har ägnat större delen av dagen med att pyssla om sitt stukade ego.

269. Svininfluensan

Vissa av Leos gosedjur har under helgen läst om svininfluensan på webben och vidtog då följande drastiska åtgärder.

268. Inte klippa örat

Leos pappa gillar att klippa sig. Dels är det ganska skönt och dels blir man fin efteråt. Jag har gått till samma frisör, Maro, i många år nu. Eftersom mitt hår växer som ogräs och jag har en kort frisyr så klipper jag mig ganska ofta dessutom, 5-6 veckor brukar det max gå mellan gångerna. Detta gör att jag och min frisör känner varandra någorlunda väl. Vilket är tur. För Leo gillar inte att bli klippt. Inte alls. Att ha ett skyddande skynke som samlar upp håret är uteslutet. I stället sitter Leos pappa i frisörstolen och håller fast en våldsamt slingrande Leo som dessutom vrålar och gråter hysteriskt. Vi brukar vara täckta av hår när det är över och så raka vägen hem till duschen. Att då ha en förstående frisör är då ett klart plus.

Som exempel kan vi ta idag. Efter att ha skjutit alldeles för länge på klippningen ringde jag imorse och fick en tid hos Maro. Redan när bilen stannade på Valhallavägen började Leo ana oråd.
”INTE IN DÄR” skriker Leo när jag släpar honom ner för trappan till salongen. Upp i stolen och så huvudet i ett fast grepp.

”NEEEEJ!!! INNNTE PAPPA!”

Stressnivån ökar. Maro klipper så försiktigt hon kan där hon kommer åt.

”ÅKA HEM NU!”.

Folk börjar titta. Jag spottar ut hårtussar ur munnen. Inte svära inför alla nu…

”PAPPA, INTE KLIPPA!!”

Maro suckar. Folk tittat upp från sina tidningar. Oroliga ansikten kan ses spana från soffan i vänthallen. Varför skriker det stackars barnet så, nyper hans pappa honom undrar de? Leos stressade pappa är i alla fall övertygad om att de tänker så. Klimax kommer när Leo upprepade skriker;

”INTE KLIPPA ÖRAT, INTE KLIPPA ÖRAT!!!!””

Det ironiska är att när vi är klara är det Leo som får en godisklubba för att han var så duktig. Leos pappa har minsann aldrig fått en klubba trots att han sitter stilla varje gång. Orättvist.

267. Trygghet är en glass

Jag vet inte när barn börjar drömma? Men jag vet att Leo definitivt gör det nu. Pratar i sömnen gör han också. För några veckor sedan gick jag förbi hans rum, någon timme efter han somnat . Hörde honom då prata oroligt i sömnen, medan han kastade sig av och an;

” …bada…bada…bada... ”

Det var lite konstigt att han lät orolig eftersom han gillar att bada så mycket? Jag tassade i alla fall in, strök honom försiktigt över huvudet och viskade;

”shhhhhy, pappa är här, sov nu”.

Hans axlar sjönk ner när han slappnade av och han utbrast lättat, fortfarande utan att vakna;

”GLASS!”

Han vände sig på sidan och sov sedan lugnt vidare med ett litet leende på läpparna.

Jag är fortfarande nyfiken på vad som föregick i hans dröm?