278. Årets Luciafirande (av Leos mamma)

Årets Luciafirande på dagis gick av stapeln i fredags. Leos mamma hade köpt en tomtedräkt. (Som går att återanvända som pyjamas, känns surt att lägga ut pengar på ett plagg som kan användas i en timme)

Det var mycket roligare att titta i år, främst för att Leo var med på ett helt annat sätt än förra året. Han och bästisen A. kom in hand i hand. När A. och flera andra barn fick syn på sina föräldrar övergav de dock tåget för att sitta hos mamma och pappa.

Men inte Leo. Han såg oss, vinkade glatt, men var alltför upptagen med att få uppmärksamhet för att gå någonstans. Han trodde säkert att alla var där för att titta på honom. Han sjöng så högt han kunde, och där han inte kom ihåg texten, klämde han i med Raj, raj raj i högan sky. (Lite som Leos pappa i slutet på en kräftskiva kanske?) Mellan varje sång skrek han:

- JAG ÄR EN TOMTE!

Efter Luciatåget blev det saft och pepparkakor och sedan hemgång. Två timmar senare blev Leo sjuk med feber. Då skulle tomtedräkten av, och det vara bara att ligga hos mamma eller pappa som gällde.

276. Vad göra när snoret rinner?

Leo och hans pappa har varit mycket förkylda under helgen. Tursamt nog verkar hans mamma ha klarat sig denna gång. Leo var hemma från dagis i måndags och det är fara för att vi låter honom vara hemma imorgon också. Vad göra när man är hemma hela dagen? Tja, Leo och hans pappa testade att baka. Först bläddrar vi i en kokbok och hittar ett bra recept. Sedan kollar vi i skafferiet vilka råvaror som saknas. Sedan till ICA i Solna Centrum för att kompleteringsköpa. Och så, äntligen hemma, får vi baka och äta upp resultaten med ett glas kall mjölk. Vips har halva dagen gått. I helgen blev det både blåbärsmuffins och jordnötskakor. Mysigt. Och gott!

275. Vad säger lammet?

En liten paus-sång från allas vårt favoritlejon. Vi passar även på att i efterhand gratulera flitiga läsarna Z. och J. som gifte sig i somras. Leos pappa börjar först nu hämta sig efter svensexan (som utfördes i efterhand fre-sön).

274. Ny art upptäckt! (av Leos mamma)

Leo tycker just nu att dinosaurier är mycket spännande. Eller "Saurier" som han kallar dem.
Han har dinosauriekalsonger, dinosauriestrumpor och en dinosauriebok som är mycket spännande att titta i. Han lyssnar uppmärksamt när vi berättar om de olika sorters dinosaurier som finns.

Idag när vi skulle äta lunch plockade Leos mamma fram en mugg men en stor farlig köttätande dinosaurie på.

- Titta mamma, en Saurie!

- Just det, Leo, vad är det för dinosaurie?

- En Muggosaurie mamma!

273. Pankisar!

Denna helg har familjen L mest legat hemma i förkylning så vi tar ett reportage från förra helgens söndagsutflykt. I den f d färgfabriken vid Liljeholmen finns numera konsthallar och ett kafé. Inte vilket kafé som helst för detta kafé har på söndagarna pannkaksbuffé. Betala 115 kronor och ät så mycket du orkar av nygräddade pannkakor (samt ungspannkaka för de som önskar). Givetvis finns mycket smaskiga tillbehör,choklad, sylt, grädde, socker, vindruvor och päronbitar för de med små smaklökar; olika grönsaksröror för de med äldre. Dessutom har de naiv personal, när Leos pappa skulle betala, med Leo på axlarna, sa flickan i kassan till Leo;

- "du ser inte ut att äta så mycket. Ska vi säga 20 kronor för dig?"

- "mmmm" sa Leo.

Leos pappa log i njugg. Mycket riktigt åt Leo också mer pankisar än sin pappa. Suckers!

272. Åter till Överjärva gård

Leo pappa är nu hemma igen efter årets (förhoppningsvis) sista resa till USA. För att hålla mig vaken från jetlaggen, och för att ge Leos mamma tid att vårda sin förkylning, åkte Leo och jag till Överjärva gård för att fika och hälsa på lammen som bor där. En fantastisk dag för en utflykt; hög klar luft och strålande sol från en klarblå himmel. Leo älskade lammen och sprang efter dem med lite halm i handen för att mata dem. Lammen och fåren var dock inte lika förtjusta i att bli matade, något som framgår om ni klickar på bifogad videosnutt. Ursäkta den skakiga bilden, det är Leos pappa som fnissar så mycket att han inte håller kameran rak.

271. Hösten nalkas

Att ta en promenad förbi plaskdammen nu i helgen var lite vemodigt. För höstens första löv hade redan samlats, samlats på ytan där en massa glada barn bara för några veckor sedan sprang runt och jagade varandra i värmen. Men hösten har många fördelar. Vi klättrade t ex upp i ett av plommonträden på gården och plockade en massa frukt som vi gjorde smoothie på. Och när det regnar så stannar vi inne och hjälps åt att skruva ihop IKEA-möbler.

270. Ur barnamun... (av Leos mamma)

I gårkväll kröp Leos mamma runt på alla fyra i vardagsrummet för att försöka lokalisera alla Leos pusselbitar som låg utspridda överallt. Leo tittade intresserat på och följande konversation uppstod:

- Mamma haj inte en pillenopp!

- Eh, nej just det, mamma har inte en pillesnopp. Det har du rätt i.

- Mamma haj en jumpa!

- Mmmm. Jo, mamma har en rumpa.

Paus. Eftertänksam blick.

- Mamma haj stoj jumpa!


Leos mamma har ägnat större delen av dagen med att pyssla om sitt stukade ego.

269. Svininfluensan

Vissa av Leos gosedjur har under helgen läst om svininfluensan på webben och vidtog då följande drastiska åtgärder.

268. Inte klippa örat

Leos pappa gillar att klippa sig. Dels är det ganska skönt och dels blir man fin efteråt. Jag har gått till samma frisör, Maro, i många år nu. Eftersom mitt hår växer som ogräs och jag har en kort frisyr så klipper jag mig ganska ofta dessutom, 5-6 veckor brukar det max gå mellan gångerna. Detta gör att jag och min frisör känner varandra någorlunda väl. Vilket är tur. För Leo gillar inte att bli klippt. Inte alls. Att ha ett skyddande skynke som samlar upp håret är uteslutet. I stället sitter Leos pappa i frisörstolen och håller fast en våldsamt slingrande Leo som dessutom vrålar och gråter hysteriskt. Vi brukar vara täckta av hår när det är över och så raka vägen hem till duschen. Att då ha en förstående frisör är då ett klart plus.

Som exempel kan vi ta idag. Efter att ha skjutit alldeles för länge på klippningen ringde jag imorse och fick en tid hos Maro. Redan när bilen stannade på Valhallavägen började Leo ana oråd.
”INTE IN DÄR” skriker Leo när jag släpar honom ner för trappan till salongen. Upp i stolen och så huvudet i ett fast grepp.

”NEEEEJ!!! INNNTE PAPPA!”

Stressnivån ökar. Maro klipper så försiktigt hon kan där hon kommer åt.

”ÅKA HEM NU!”.

Folk börjar titta. Jag spottar ut hårtussar ur munnen. Inte svära inför alla nu…

”PAPPA, INTE KLIPPA!!”

Maro suckar. Folk tittat upp från sina tidningar. Oroliga ansikten kan ses spana från soffan i vänthallen. Varför skriker det stackars barnet så, nyper hans pappa honom undrar de? Leos stressade pappa är i alla fall övertygad om att de tänker så. Klimax kommer när Leo upprepade skriker;

”INTE KLIPPA ÖRAT, INTE KLIPPA ÖRAT!!!!””

Det ironiska är att när vi är klara är det Leo som får en godisklubba för att han var så duktig. Leos pappa har minsann aldrig fått en klubba trots att han sitter stilla varje gång. Orättvist.

267. Trygghet är en glass

Jag vet inte när barn börjar drömma? Men jag vet att Leo definitivt gör det nu. Pratar i sömnen gör han också. För några veckor sedan gick jag förbi hans rum, någon timme efter han somnat . Hörde honom då prata oroligt i sömnen, medan han kastade sig av och an;

” …bada…bada…bada... ”

Det var lite konstigt att han lät orolig eftersom han gillar att bada så mycket? Jag tassade i alla fall in, strök honom försiktigt över huvudet och viskade;

”shhhhhy, pappa är här, sov nu”.

Hans axlar sjönk ner när han slappnade av och han utbrast lättat, fortfarande utan att vakna;

”GLASS!”

Han vände sig på sidan och sov sedan lugnt vidare med ett litet leende på läpparna.

Jag är fortfarande nyfiken på vad som föregick i hans dröm?

266. Barnsligt! (av Leos mamma)

Leo tycker inte om vissa saker. Att klippa sig till exempel. Inte just nu idag i alla fall. I morgon går det bra. Eller en annan dag. Bara inte idag. Så låter det även när det är dags att klippa naglarna. Inte nuuuu maaammmmaaaa! En annan daaaag!

Det är faktiskt rätt irriterande. Och jättebarnsligt. OK, han är inte tre år ännu, men måste han vara så barnslig?

Apropå absolut ingenting var Leos mamma hos tandläkaren i förrgår. För första gången på länge hade Leos mamma ett hål! Ve och fasa! Fast Leos mamma sa till tandläkaren att hon inte kunde laga det just nu, hon hade inte tid. (skulle gå i affärer) och hämta på dagis (om fyra timmar) Men gärna en annan dag! Helst nästa vecka.

Var var jag någonstans? Ja, just det, måste Leo vara så himla barnslig?

265. Leo kan hjälpa!

Leo har nu blivit så stor att han gärna vill hjälpa till. Med vad spelar mindre roll. Åka och handla färg, bädda sängen, ge katten mat etc. En av favoriterna är att hjälpa sin pappa fixa kaffe. Leos pappa har nämligen äntligen köpt sig en kaffekvarn och maler därför numera bönorna själva. Som ni ser på bifogad bild kan en liten Leo hjälpa till att fylla på bönor i kvarnen, i alla fall om han står på tå och använder sin pall.

264. Ignorera! (av Leos mamma)

Leo har vissa kvällar svårt att komma till ro när han ska sova. Speciellt om han är någon annanstans än hemma. I veckan har vi varit hemma hos farmor och farfar. Leos mamma skulle lägga Leo. Som inte ville sova. Han snurrade bara runt i dubbelsängen. Efter 45 minuter bad Leos mamma om avlösning. Leos pappa lyckades sedan få honom att somna på nolltid.

-Hur gjorde du?, frågade Leos mamma avundsjukt.
-Äh, det är jättelätt. Det är bara att ignorera honom.

Nästa kväll förökte Leos mamma igen. Hon låg på sängen. Bestämde sig för att det bästa sättet att ignorera Leo var att blunda. Och ligga stilla. Och blunda. Tills Leo, i brist på roligare underhållning, målmedvetet och med stor förtjusning lyckas peta in sin stortå i Leos mammas näsborre.

Det är inte jättelätt att ignorera!

263. Repliker (av Leos mamma)

Följande repliker trodde Leos mamma inte skulle hoppa ur hennes mun på den tiden hon var ung och singel.

3. Nej, ingen glass innan maten, ät lite ärtor istället!

2. Jadå, där är din pillesnopp, jag ser den…

1. Men det är ju jätteroligt att bajsa! (sagt till en förstoppad son som kniper)

Livet har onekligen förändrats…

262. Framme snart? (av Leos mamma)

Det är ju allmänt vedertaget att barn, så fort de börjar prata, börja tjata ”är vi inte framme snart?” när man har åkt i bilen i mer än två minuter. Inte Leo inte. I dag var vi på Ikea. Där var det svalt och väldigt lite folk. Leo tjatade dock rätt mycket om att åka bilen hem.

Resan hem var varm. Luftkonditioneringen i bilen hade gått sönder och ska lagas i helgen. Det var varmt. Jättevarmt. Och Leos mamma var trött. Och hungrig. Och varm. Så till skillnad från ditresan, där hon underhållit Leo med att sjunga hela vägen, satt hon mest tyst. Leo tittade bekymrat på sin mamma och sa:

-Tjött mamma?

-Mmmm.

Leo klappar tröstande på mammas arm och säger:

-Fjamme snart mamma!

261. Potträning III

Leo och hans pappa är denna veckan på besök hos famo och fafa i Ängelholm. Trots ny vistelseort försöker vi fortsätta potträningen. Dessvärre hade Leos pappa, som är ökänt disträ, glömt att be dem köpa en potta innan ankomst. Så under tisdagen saknade vi en sådan men eftersom det är sommar och varmt så löste vi detta genom att visa Leo ett ställe i trädgården där det gick bra att kissa. Men uppenbarligen underskattade vi vårt lilla lejon. För under tisdagen, när jag kollade mail, hörde jag från den angränsande toaletten det karakterisktiska ljudet av någon som pinkade i toalettstolens vatten. När jag kommer runt hörnet så får jag se att Leo har gått in på toaletten, fällt upp locket, klättrat upp på sitsen och står nu på knä och kissar ner i toalettstolen. Vem behöver potta med så begåvat barn?!

260. Potträning II

Vi försöker i vår uppfostran att använda positiv förstärkning d v s hellre uppmuntra och belöna bra beteende snarare än att skälla och straffa dåligt dito. Såklart att vi bara är människor som då och då använder Arga Rösten men överlag så går det bra.

Samma pedagogik används på potträningen d v s när Leo igår själv gick fram till pottan och kissade för första gången så blev det många "-hurra", många ”-duktiga Leo” och t o m en klubba från godisskåpet.

Som en logisk konsekvens kom Leo därför glatt springande med pottan och skrek ”-titta pappa” när han kissat igen imorse. Jättebra att det kom i pottan" Synd bara att det skvätter en del när en tvååring springer med halvfull potta…

Men det går framåt, det gör det. Och golvet torkas ju snabbt av.

259. Potträning

Vi har väntat på sommaren och Leos sommarlov för att börja med nästa fas i hans unga liv – användande av pottan. Sagt och gjort, efter att nattblöjan togs av i morse satte jag inte på någon ny. Tillsammans satte vi oss på en strategiskt utplacerad filt i soffan och tittade på TV, Leo med rumpan bar. Hans pappa sneglade, trots morgonens pedagogiska genomgång om vad pottan användes till, nervöst på honom. På en tripp till köket för att hämta mer kaffe/drickyoggi stannar Leo till och får det där koncentrerade ansiktsuttrycket han får när han kissar. Pappa är snabbt framme, lyfter honom under armarna och springer mot toaletten med sin droppande son framför sig. Väl inne pekar Leo bestämt på toalettstolen och skriker
”-Där!”.
Hans pappa, som en god soldat bör, lyder blixtsnabbt och riktar sin son i anbefalld riktning. Sekunden senare kommer kisset. Så där hänger Leo och hurrar glatt när han kissar i toalettstolen för första gången i sitt liv.
”-Titta pappa, titta, Leo kissar!”.
Kanske inte riktigt pottan, men i alla fall ett steg i rätt riktning...

258. Ett aktivt barn (av Leos mamma)

Man vet att man har ett aktivt barn när dagis ringer och säger att Leo inte mår bra och att man måste hämta hem honom. När man kommer dit och frågar om han har feber, eller magproblem eller snuva skakar personalen på huvudet och säger

– Han sitter still!

(OK, de nämnde också att han var ledsen och inte ville äta, men ändå…)

257. Solna rules!

Utan hänsyn till bittra f d Solnaiter som nu flyttat till en förort utanför Lund med blåst, trasig oljepanna och konstant motljus fortsätter familjen L. att leta nya ställen i Solna för mysiga söndagsutflykter i vårvädret. Hittills har vi besökt G:a Filmstadens våffelkafé, Överjärva Gård, Ursviks Knatterunda och Råsunda Hembageri. Igår morse tog Leo och jag en cykeltur runt Brunnsviken och kom då förbi ett mysigt kafé vid Bergshamra; Sjöstugan. Sagt och gjort, efter lunch-tuppluren tog sig hela familjen dit för att fika. Lummiga äppelträd skuggade oss när vi tittade ut över vattnet och åt kladdkaka, rabarberpaj och glass. Leo tjatade till sig en bulle som vanligt men kom sedan på att det faktiskt var roligare att mata ankorna från bryggan än att äta upp den. För er som vill ha mer info, se www.kafesjostugan.se

256. Ursvik

Jag har, med undantag för en avstickare till Årsta under ett par år, bott i Solna eller Sundbyberg sedan jag flyttade upp till Stockholm. Det har blivit drygt 10 år sedan nu. En av de delar av denna region jag gillar bäst är Ursvik, en liten skog som förenar de norra delarna av Solna och Sundbyberg med Kista. Detta är en underbar oas med små och stora stigar där du kan promenera, rasta din hund, löpa, rida eller cykla mountainbike på sommaren. På vintern lägger en aktiv skidförening flera spår för längdskidor. I utkanten finns parkering, två stora grönytor och en motionsgård med duschar, omklädning och bastu. Här växer tall brevid mjukt rundade stenhällar. Här samlar jag kraft och lyssnar till skogens sus när stortstadens jäkt tränger sig på.

Något som jag inte tänkt på innan jag blev pappa är hur barnvänligt Ursvik är. De stora ytorna som lockar till spring för pigga knatteben, det finns flera regnskydd och grillplatser men även en stor rutschkana mitt i skogen och flera hinderbanor som anpassats för barn. Var där nu i helgen med Leo för att njuta av att sommaren närmar sig, bifogar några foto som vanligt. Här kommer vi att bli stamgäster.

254. Bästisar! (av Leos mamma)

Leo stortrivs på dagis och han blir alltid glad när det är dags att gå dit. Den senaste tiden har det blivit ännu roligare. Leo har nämligen fått en bästis! Varje morgon när vi kommer dit är kompisen E. redan på plats. Båda ungarna skrattar av förtjusning när de får syn på varandra och beter sig lite som hundvalpar, hoppar upp och ner och krumbuktar sig av glädje. Tillsammans med ytterligare en kompis går de (ömsint hoppas vi) under namnet ”Busligan” av personalen. I går morse var det extra roligt. Leo och kompisen E. var exakt identiskt klädda! Efter att ha gått igenom hälsningscermonin var det dags att ta farväl av mamma i ”vinkfönstret”. Leos mamma skrattade gott när hon helt plötsligt hade två identiskt klädda barn vid fönstret, en ljus och en mörk, som vinkade, kastade slängkyssar och gastade ”heej dåååå mammaaaaa”!

253. Massa utflykter!

Våren har äntligen kommit och med den alla mysiga utflykter, ja utöver vår klassiska söndagspromenad upp till Råsunda Filmstad och ett besök på Våffel-caféet då förstås. Förra helgen testade vi superklassikern Skansen. Mycket populärt hos Leo, inte minst de plaskande sälarna var kul. Men det finns faktiskt bra alternativ på nära håll. I norra delen av Solna ligger 4H-gården Överjärva Gård. En grupp välbevarade hus från 1800-talet, som visar hur livet då kunde te sig ligger runt några naturhagar med diverse djur. Vi prickade verkligen in rätt dag för besöket nu i helgen, detta då det var Lammens Dag, d v s alla besökare var välkomna in för att klappa och mata de nya kullarna lamm som gården frambringat. Lite märklig upplevelse dock, på synhåll från denna Bullerby-idyll svepte Arlanda Express förbi? Men mysigt var det. För er som bor i Stockholm med omnejd och vill besöka gården hittar ni lite mer info på www.overjarvagard.se.

252. Gris-influensa! (nästan)

Leo pappa måste ju då och då åka till USA med anledning av jobbet. För någon vecka sedan var det dags igen men lagom till att det var dags för hemresa hade gris-influensan slagit till med full kraft och i USA var bl a New York drabbat. Typiskt nog var det i New York med omnejd resan varit denna gång...

Dagen efter flygresan hem, en fredag, började Leos pappa hosta och få ont i halsen. Detta är inget ovanligt, sitter jag drygt 8 timmar i ett plan brukar jag alltid få någon åkomma med mig hem, men eftersom det var grisinfluensa i faggorna var jag extra observant. När så Leo någon dag senare också började hosta och få rinnande näsa tog vi det säkra före det osäkra och gick och kollade upp oss. Lite ”Pestens Tid”-känsla var det när vi kom fram, med nervös vårdpersonal som omedelbart isolerade oss från de övriga patienterna och som med munskydd jobbade efter ett manuskript från Smittskyddsinstitutet. Leo protesterade högljutt mot blodprov i fingret och kröp arg upp i pappa famn. Som tur var det bara vanlig förkylning denna gång så vi kunde återvända till jobb och dagis på måndagen. Nu håller vi tummarna för att sjukan är under kontroll om tre veckor, då det är Leos mammas tur att flyga utrikes.

251. Förtydligande... (av Leos mamma)

Som en observant läsare upptäckte så skulle det föregående inläggets rubrik kunna... eh... misstolkas.

Vill bara göra ett förtydligande: Leos tand blev inte utslagen av Leos mamma... :-)

250. Utslagen tand... (av Leos mamma)

I fredags fick Leos mamma ett samtal från dagis. Leo hade sprungit som en liten iller (som vanligt), snubblat och farit rakt in i en stol. Massa blod. Och en liten stund senare en framtand som föll ut. Leo hade dock lugnat sig ganska snabbt och sov middag. Så Leos mamma fick vänta med att komma och hämta honom tills han hade vaknat. Hela tanden med rot och allt hade trillat ut. Kycklingmamman (Leos mamma) var naturligtvis mycket ängslig men både Leo och dagispersonalen tog det hela med ro. För säkerhets skull (och efter att ha ringt och rådfrågat en sisådär fyra olika tandmottagningar) ska vi gå till tandläkaren på torsdag och kolla att allting är ok. Bilden togs samma kväll och då var han i alla fall glad…

249. Cool...

När Leo har solglasögon på sig, går han runt och säger att han är cool...

248. Gott!

Leo och hans pappa var nere i Ängelholm hos farmor och farfar i fem sköna dagar över påsk. Där var även Leos farbröder O. och A. på besök delar av tiden. De gillar båda korv och farbror A:s kärlek till en god köttbit är nästan legendarisk. Vi ser nu tydlig påverkan på Leo av att ha umgåts med dem så länge för i soffan i förrgår, framför en film där Molly besöker bondgården, utspelade sig följande konversation:

Leos pappa: ”ser du alla djuren Leo?”
Leo: ”Aaaa!”
Leos pappa: ”är det en häst?”
Leo: ”’äst!”
Leos pappa ”Duktig Leo! Ser du grisen också?
Leo: ”Gott!”
Leos pappa: ”vad sa du Leo?”
Leo: ”Gris. Gott! Mmmm!”

Det blir nog ingen vegetarian av vår son nej…

247. Språkproblem (av Leos mamma)

Leo har ju varit lite sen med språket men nu exploderar det fullkomligt! Han kläcker ur sig nya ord varje dag och upprepar gärna det man säger. Det är dock ibland lite svårt att uttala vissa ljud. X är i stort sätt omöjligt, det blir tt i stället. Och R faller ofta bort. Fast det gör ju inte så mycket. Vanligtvis. Men ofta, när han behöver hjälp med någonting som han inte kan göra själv, så säger Leos mamma ”Mamma fixar”. Leo repeterar glatt ”Mamma fixar” med hög röst. Fast byter ut x mot tt och skippar r. Hmmmm… Har för närvarande ändrat vokabulären till ” Mamma hjälper” Mamma ordnar” och Mamma omorganiserar”

Det låter bättre så.

246. Gladiatorspel i gryningen (av Leos mamma)

Kvart i sex i morse vaknar Leos mamma (och Leo) av konstiga ljud. Det visar sig att en jättehumla har tagit sig in i sovrummet. Detta noterades snabbt av Katten Stig som är en utmärkt och modig kattvakt när det gäller eh mycket små inkräktare. Ett stort slagsmål bryter ut mitt framför våra sömniga ögon. Under sängen, upp i sängen, upp och ner för väggarna. Katten är målmedveten, humlan är asförbannad. Leo tycker att det är strålande underhållning. Han sitter i sängen och jublar som en blodtörstig åskådare vid ett gladiatorspel.

Tråkmamman bryter in och lyckas fösa ut humlan genom fönstret. Katten Stig och Leo tittar surt på mamman. Men humlan blev nog glad…

245. Romantik... eh... (av Leos mamma)

Häromkvällen uppstod ett sådant där speciellt ögonblick. Leo hade somnat. Leos mamma tittade till honom en stund efteråt. Han var så söt så att hon lågt ropade på Leos pappa. Leo låg på rygg med armar och ben spretande åt alla håll. Han såg så fridfull och bedårande ut. Leos pappa lade armen om Leos mamma. Hon säger: ”visst är han fin?”. Han svarar: ”Ja, han är det bästa som har hänt oss.”

Leos föräldrar ser varandra djupt i ögonen. (Hade detta varit en film hade stråkmusiken varit i full gång) Leos pappa böjer sig fram för att kyssa Leos mamma. (Volymen höjs på stråkmusiken)

Leo lägger av en riktig brakare.

Det vackra, romantiska ögonblicket kom, eh, av sig.

244. Kurragömma...

… med en tvååring. ”Om jag inte ser dig så ser inte du mig”.

243. Buuu!

Leo har börjat med en ny vana. Unge herrn ser ju ruskigt bra ut och folk tittar ofta på honom och ler eller säger något i stil med ”vad söt han är”. När någon sökt kontakt har Leo normalt tidigare ställt sig närmare mamma eller pappas trygga ben och slagit ner blicken. Men icke så längre. Tittar någon på honom nu, det kan vara i hissen, i rulltrappan eller kön på ICA så tittar han tillbaka. När han märker att han etablerat ögonkontakt så ropar han plötsligt ”BUUUU!”. Som tur är det ganska få som blir rädda…

242. Sjukaste presenten... (Av Leos mamma)

Leos mamma fyller år på fredag och har fått en födelsedagspresent i förväg av Leos pappa.
Han motiverade ”förskottet” med att den var säsongsbetonad. Leos mamma är ofta lite frusen. Leos mamma tyckte också att det var så bedårande med pyjamasar med fötter som fanns när Leo var en liten spädis. De finns ju inte för större barn. Men tydligen finns det i USA (var annars) ett företag som säljer pyjamasar med fötter för vuxna! Och som de ser ut! Leo älskar den och kommer släpande på den för att Leos mamma ska ha den på sig. Sedan fnissar han. (undrar varför?) Leos pappa sade lite försiktigt att om Leos mamma var på eh, lite amoröst humör skulle hon för guds skull inte ta på sig pyjamasen!

241. Spikmatta någon? (av Leos mamma)

Vi har köpt en spikmatta. Vi blev rekommenderade det av Leos morbror som tyckte att den funkade jättebra mot sömnproblem. Leos mormor köpte en också. Leos mamma och pappa är mycket förtjusta i den. Leos farmor blev så kär i den att hon fick en egen med sig hem. Funkar den? Jodå, man blir varm och avslappnad av den och sover bättre. Tror vi. För vi får ju aldrig sova så mycket. Leo vaknar fortfarande femtioelva gånger per natt. Och även om vi är beredda på att pröva nästan allt så är vi väl inte helt framme vid att lägga vår tvååring på en spikmatta… Fast han tycker att det är hejdlöst kul att pilla på ”spikarna” och säga aj aj!

240. Hostmedicin?

Visst är det skönt med bra vänner! Leos pappa har flera barndomskamrater som han fortfarande håller kontakten med. En av dessa barndomskamrater har studerat till läkare. Det är bra med kompisar som valt olika inriktningar. Är det juridiska frågetecken kollar du med någon av juristerna. Krånglar dator ringer du systemvetaren. Behöver du tips på ultimata groggen hjälper kemisten dig gärna.

Åter till läkaren, som dock inte bara är läkare, han är även pappa, bl a pappa till en liten påg som bara är några månader yngre än Leo. Så när Leo, och hela övriga familjen, nu insjuknat i svår förkylning är det tryggt att ringa honom. Inte nog med att han vet vilka läkemedel som låter bra för Leo, han har testat dessa läkemedel på sin egen påg som är i samma ålder och viktklass och kan dessutom tipsa om ”att du bör även ge detta mot för att motverka den tröga mage som kan bli en bieffekt”. Tack Dr X, jag är skyldig dig en stor tjänst! Var inom apoteket igår och köpte medicin till Leo. För säkerhets skull var jag även inne i en annan butik med grön skylt och köpte en 70 cl flaska med den hostmedicin som Leo pappa tycker bäst om.

239. Var tog katten vägen?

238. FAMO!

Leos pappa är hemma igen efter fem dagars tjänsteresa. Under min frånvaro har Leos farmor varit uppe från Skåne några dagar för att hämta och lämna på dagis, samt att busa och leka med Leo såklart.

Stor kram från Leo när jag kom in genom dörren igår, hurra att pappa är hemma igen! Trodde jag i alla fall...

För när kvällen kom igår och Leo hade fått på sig pyjamasen utspelade sig följande konversation i soffan under kvällsvällingen;
Leos pappa: ”skönt att pappa är hemma igen?
Leo: ”mmmm!”
Leos pappa: ”nu är det snart dags att sova”
Leo: ”mmmm”
Leos pappa: ”Och om du vaknar inatt och det är otäckt, vem är det som kommer och räddar dig då?”
Leo: ”FAMO!” (Leospråk för farmor)

Där fick man…

237. Känslor (av Leos mamma)

Fasa
Medlidande
Skadeglädje
Lättnad över att vi inte längre drabbas

Starka känslor. Mänskliga känslor.

Dessa dök upp när Leos morbror berättade att Leos ett år yngre kusin har börjat intressera sig för Teletubbies…

236. Städning då och nu. (Av Leos mamma)

FL (Före Leo) kunde vi vid veckans städning hitta följande under sofforna:

Lite damm
En hårsnodd
En penna
Ett chips

Vid denna veckans städning under sofforna fanns följande:

Lite damm
En napp
Ett legofår
En Nalle Puh bok
18 (!) Duploklossar
En fjärrkontroll till Videon (Yes!)
Ett DVD-fodral till Nicke Nyfiken
En plastsked
En plastskål
Några ärtor
En gosedjurspingvin
Två Briotågvagnar
En träljusstake (???)

Inte heller städning är som förr…

235. Äntligen lite snö!

Idag har vi byggt Leos första snögubbe! Fast även att gunga och åka rutschkana på gården var kul, trots snön.

234. Vad säger fjärilen? (Av Leos mamma)

Under en period har det varit mycket populärt att göra ”djurljud”. Vad säger Katten? Mjao! Vad säger Hunden? Voff! Vad säger fåret? Bäää! Leo har också sin älskade ”Tidorbok” och där finns det en massa djur. Här har han lärt sig både vad Apan och Ormen säger. I boken finns också en fjäril. – Vad säger den?, undrar Leos mamma förstrött. PRUTT! svarar Leo. Eller rättare sagt, han säger inte ordet men gör ljudet. Detta upprepar han nu allvarligt varje gång han ser fjärilen. Vad har han fått detta ifrån? Leos pappa hävdar att han är oskyldig. Måste komma från dagis.

Men om någon undrar hur fjärilar låter (när ingen hör) så vet ni.

233. Allas lika värde

Leo har ju nu börjat bli så stor att det är födelsedagskalas i bekantskapskretsen. En av kompisarna på dagis, vi kan kalla honom X, hade bjudit in alla på dagis till sitt kalas så Leo och jag var på besök där för två veckor sedan. Massa tårta, massa kompisar, massa kul. X. är en jättecharmig kille som gillar bilar, har en blinkande helikopter som Leo fick låna och en bullrig morfar från Göteborg. X. skulle dock inte ha existerat om Kristdemokraterna hade fått bestämma. X. är nämligen ett regnbågsbarn med två mammor.

Leos pappa jobbar i en organisation som av tradition varit mycket konservativ. Vi jobbar numera dock mycket med värdegrunder och människosyn och jag har två öppet homosexuella kollegor varav en är officer. Då känns det märkligt att det år 2009 finns ett politiskt parti som fördömer människor p g a sin sexuella läggning. Så socialliberal borgare jag är håller jag därför tummarna för att väljarna straffar KD för sin, i mina tycken, unkna människosyn genom att rösta bort dem år 2009 och att KD därefter hålls borta från makten tills de erkänner alla människors lika värde oavsett kön, etisk tillhörighet eller sexuell läggning.

232. Lördagsgodis

Leo har nu hunnit bli några månader plus 2 och de första inbjudningarna till barnkalas har börjat trilla in. Då serveras det ofta godis. Vi har försökt låta unge herrn sväva i ovisshet om godis så länge som möjligt men nu när han ändå upptäckt godisets existens så har vi börjat med regler. 1. Leo äter bara godis på lördagar. 2. Såvida vi inte är bortbjudna på kalas, då får han äta upp det godis han får där, känns grymt att försöka inför att det ska sparas till lördag om de andra barna äter upp sitt. Även Leos pappa gillar lite lördagsgodis framför TV;n, se själva.

231. Nästan som Jesus... (av Leos mamma)

Leo har en snuttefilt. Eller rättare sagt tre snuttefiltar. En bor på dagis, en hemma, och en ligger gömd och så byter vi så vi kan tvätta dem. Leo tänker förmodligen inte på detta, utan i hans värld har han en snuttefilt. Den är blå och har Bamse som huvud. Häromdagen hände det dock en liten olycka. Leo råkade dra av Bamses huvud! Den inledande förvåningen efterträddes av darr på underläppen. Leos mamma löste dock katastrofen med att raskt ta Snutte och smussla i den hemliga lådan. Vips kom Snutte fram med HELT HUVUD!

Leos mamma fick sedan sola sig i Leos beundrande och tacksamma blickar. I ungefär en halv minut. Sedan hade han glömt bort det. Men ändå…

230. Basketproffs? (Av Leos mamma)

OBS. Vi varnar för att detta inlägg kan verka störande för folk som har svårt att uppfatta ironi.

Leo tycker att nya basketkorgen på dörren är jättekul. Han visar nog faktiskt lite talang… :-)
Men, ska vi låta honom satsa på basket? Får han verkligen fett med pengar för det? För att inte tala om att han enligt genetikens lagar förmodligen inte blir två meter lång… Kanske bättre att skola in honom på golf. Eller ännu hellre tennis kanske? Då blir han ju proffs tidigt och hans föräldrar kan håva in pengarna för egen del. Japp, så får det bli. Eller är det någon som har en bättre idé i vilken sport han ska elittränas?

229. Fler sådana kvällar!

Igår kväll tyckte Leos mamma och pappa att de behövde lite tid ihop utan Leo hängandes i hasorna, en dejt helt enkelt. Lite bowling och en tapas-restaurang var vi värda kom vi fram till. Uppenbarligen tyckte gudarna detsamma för det var en sanslöst tursam kväll.

Det började med att Leos pappa skulle ringa och boka en bana inne i Vasastan. Tittade i prislistan på hemsidan, 330 kronor för en timme under helgen, inte billigt men OK. ”Vi har jubileum idag så ni bowlar gratis. Jag bokar en bana åt er!” lät det i luren. Vad bra! Väl på plats slog Leos pappa fyra strike på rad och fick personbästa med 166 poäng i en serie. På väg till tapas-restaurangen så smet vi in på Casino Cosmopol. Där vinner Leos mamma drygt 2 000 kronor på en pokermaskin! Och när vi kom hem igen så somnade Leo fort och utan nämnvärda protester.

Fler sådana kvällar!

228. Naaaattt! (av Leos mamma)

Leos mamma tycker oftast att hon är hyfsat smart och fiffig. Hon går minsann inte på vad som helst. Men Leos mamma får nu känna sig tokblåst av en tvååring.

Att lägga Leo nu för tiden är inte en lätt uppgift. Proceduren med att få honom att somna tar oftast runt en timme och ibland får vi lösa av varandra för att inte bli tokiga. Häromkvällen var det Leos pappas tur att köra läggning. Efter ca femtio minuter hördes en bön om avlösning. Leos mamma kliver kaxigt in i rummet och tänker att nu jäklar ska här sovas.

Det tyckte inte Leo. Han hade osedvanligt svårt att komma till ro och satt i sängen och gnällde över orättvisorna i att behöva sova.

Då fick Leos mamma den snillrika idén om att försöka med lite empatiträning.

– Leo hysch hysch, nu måste du sova. Snuttefilten är trött och vill sova.

Leo tittar intresserat på snuttefilten, kommer fram till att den nog ser lite sömnig ut. Pussar snutten, tvingar mamma att pussa snutten, lägger ner den på kudden, stoppar om den och säger ”Naaaattt”. Sedan hoppar han ur sängen och springer ut ur sovrummet.

Blåsning…

227. En berest Bubbe!

Leos pappa kommer som bekant från Skåne och han har lämnat kvar en stor del av hjärtat där, inte minst eftersom världens bästa farmor/farfar/farbröder bor kvar. Således är vi ofta nere och hälsar på. Roade oss häromdagen med att försöka räkna efter hur berest Leo är. Första gången vi besökte Ängelholm var julen 2006, då tog vi bilen ner. Därefter har vi bara flugit, totalt 20 flygningar har det blivit (10 ggr T o R). Innan dess var han i St Peterburg påsken 2006, men då låg han i magen förstås. Hur många gånger farmor/farfar/farbröder har varit uppe vet jag inte, ett antal. Känns bra att Leo får knyta täta band även med pappas del av släkten.

226. ny föräldraförsäkring?

Såg på nyheterna att socialdemokraterna har som nygammalt förslag att antalet dagar i föräldraförsäkringen i framtiden borde delas i tre lika delar; en för mamman, en för pappan och en gemensam del.

Även om jag generellt är för valfrihet tycker jag faktiskt att detta är ett bra förslag. Skattesubventionerad tid tillsammans med ditt barn är en underbar förmån och ett sådant system kanske kan underlätta för tveksamma pappor, som inte har lika förstående arbetsgivare som jag, att ta mer än två månader. I efterhand tror jag mycket få av dem skulle ångra de extra månaderna med sitt barn, bra för både barnet, den egna relationen och för en själv.

225. Tidå!

Julen är över och vi är redan några dagar in på det nya året. Det känns som om så mycket har hänt under den senaste tiden. Leos tal har börjat lossna och det har kommit många nya ord under de senaste veckorna. Två säsongsbetonade ord har varit ”köttbulle” och ”tomte”...

Nytt nöje är även att lägga barnpussel, den varianten där utsågade figurer ska passas in på en mall av trä. Han är riktigt duktig, fungerar även om vi kör två pussel samtidigt.

Leo är definitivt inte färgblind, det märker vi på att han numera talar om vilken kloss som har vilken färg. Synd bara att han inte kan säga gul, röd eller grön utan kallar dem lala, poo och dipsy efter färgerna på teletubbies…

Rita, eller i alla fall dra streck på ett papper, är också fantastiskt roligt. Han har fått två egna små block att rita i. I förgår ritade han några streck i ena hörnet på bladet, pekade och sa bestämt ”Tidå!” (vilket är hans sätt att säga tiger, det nya favoritdjuret). Så nu sitter hans allra första Tiger-teckning på kylskåpet som sig bör.