söndag 29 juni 2008

186. Semesterbilder











Detta blir ett kort inlägg, måste återvända till andra halvlek i Tyskland - Spanien. Lägger in några foto till alla Leos fans så att alla, kanske mest hans mamma, kan se att det inte går någon nöd på honom i Ängelholm.








fredag 27 juni 2008

185. Semester!

Idag var Leos sista dag på dagiset Thor. Fr o m hösten ska han gå det betydligt mer närbelägna dagiset Sjötungan. Nu skall Leo hänga med sin pappa tills den 15 augusti, eftersom hans mamma måste jobba hela sommaren. Vi började firandet idag genom att på vägen hem från dagis leka i plaskdammen nästan en timme.

Egentligen började jag min semester i måndags men denna vecka har Leo trots det gått på dagis och så har hans föräldrar fixat en massa i lägenheten som ”blivit liggande”. Byta alla innerdörrar, skruva fast lösa lister, bygga en väggbokhylla, laga balkongdörren… Phu, hur hinner folk med småbarn med att ha en villa? Nå, Leo och jag reser ner till Skåne imorgon och ser fram emot ett par dagars slappande på stranden.

tisdag 24 juni 2008

184. Dilemmat med kaksmet... (av Leos mamma)

Leos mamma har i vissa avseenden haft en mycket traumatisk barndom. Det var ju det här med kaksmeten… Kaksmet är gott. Mycket gott. Problemet var att när Leos mamma var liten och Leos mormor bakade så ville ju Leos mamma slicka skålen. Det fick hon ju förstås. Men – Leos mormor var så otroligt snål med smeten! Hon använde slickepott och lämnade ytterst lite kvar i skålen varje gång! (Hon skyllde bland annat på att barn får ont i magen av att äta kaksmet)

Resultatet? Uppror i vuxen ålder. Så fort Leos mamma flyttade hemifrån och bakade åt hon massor med kaksmet. Det gör hon fortfarande. Och får inte ett dugg ont i magen! Det var bara en bluff! Så när Leos mormor var så snål med smeten så skapade hon därmed en besatthet! Hade Leos mamma bara fått lite mer så hade hon inte tyckt att kaksmet var så speciellt.

Enligt denna teori bör man alltså inte snåla med kaksmeten när Leo börjar visa intresse för den. Han ska få jättemycket.

Fast då blir det ju inget kvar till Leos mamma... Måste nog omvärdera teorin i alla fall. Det är nog bäst att säga åt honom att barn får ont i magen av att äta kaksmet…

lördag 21 juni 2008

183. Vad fort det går!



Nu har vi haft denna bloggen i drygt ett år, första inlägget kom 7:e juni 2007. Om vi jämför mellan två foton, båda tagna i juni, så ser vi vad fort det har gått. Och vad mycket hår han har fått! 183 inlägg har det blivit än så länge. Även om det blir inlägg mer sällan nu så känns det bra att ha fått ihop några guldkorn att plocka fram och minnas till när han blir större. Och så har släkten och vännerna kunnat följa hans utveckling lite lättare.

Nu har Leos pappa börjat sin semester och åker den 28:e juni till Skåne för att hälsa på Leos farmor, farfar och farbröder. Eftersom det slumpar sig så att även Leos mormor är på besök i Ängelholm den helgen så blir det ett riktigt stort släktkalas. Leos mamma måste dessvärre jobba men kommer förhoppningsvis ner en vända i slutet på sommaren.

fredag 20 juni 2008

182. Det ska löna sig att vara söt!

Leo är en mycket söt liten kille, tycker inte minst de helt objektiva föräldrarna. Och redan innan han ens fyllt två börjar han casha in på tjejernas beundran. Ons-tors denna vecka var Leo febrig så jag var hemma med VAB. När vi var och handlade på ICA igår förmiddag var vi även inom McDonald’s för att ta varsin toast som förstärkning till en mycket tidig frukost. Den vaksamme läsaren minns att jag i juli förra sommaren skrev att vi då var så ofta på McDonald’s att personalen började känna igen oss och våra vanor. Och när vi igår strosar in är det en tjej jag kände igen från förra året i kassan som utbrister; ”Er känner jag igen, vad stor han har blivit! Och vad söt han är! Jag bjuder på de här två toasten!”. Det ska löna sig att se bra ut, he-he…

Leos farbröder, publicerar även ett foto som jag tror kommer göra er stolta; er uppfostran tar, det är numera sällan jag får behålla min salami som pålägg, Leo är framme och äter upp alla korvpålägg blixsnabbt.


torsdag 5 juni 2008

181. Leos mamma är en Junkie! (av Leos mamma)

Alla som känner Leos mamma vet att hon inte har någon som helst karaktär och att hon har alldeles för lätt för att bli beroende av saker.

Nu har det hänt igen.

Varje dag lovar Leos mamma att det ska bli sista gången. Detta beroende kan på sikt riskera att försämra familjens ekonomi! Men – nästa dag är det dags igen. Leos mamma intalar sig själv att det finns någon helt annan anledning till att hon återigen rastlöst ger sig ut för att få tag på nästa fix. Häromdagen gick det inte att få tag på. Leos mamma kände då tröstlösheten krypa närmare och hon var grinig hela kvällen. Inte nog med den dåliga karaktären, Leos mamma gör sitt bästa för att dra ner andra i fallet också. Precis som en riktig langare. Hon uppmuntrar Leos pappa att dela hennes beroende. Hon tvekar inte ens att försöka dra in sin lilla oskyldiga Leo i fallet. Han verkar dock hittills vara ganska kallsinnig.

Denna morgon hade Leos mamma bestämt sig för att vara stark och bemästra suget. Men – innan klockan ens var tio jagade hon ut på Solnas gator.

Och kom hem med ytterligare en kartong syndigt goda och lika syndigt dyra svenska jordgubbar…

Anonyma jordgubbister, var har de sina möten?

måndag 2 juni 2008

180. Tidiga mornar

Även om Leo numera klarar sig utan mat i sängen, har han som motreaktion börjat vakna allt tidigare. Normalt brukar han nu köra upp oss runt 06. Imorse beslöt dock Leo redan 04.45 att det var för bra väder för att ligga och dra sig. Hans stackars mamma, som haft ett tufft nattpass, var då så trött att hennes ögon gick i kors. Efter en snabb förhandling med Tröttermamman, där min fru halvhjärtat försökte protestera, skickade jag tillbaka dem båda under täcket.

Leo och jag fördrev tiden med Teletubbies och lite böcker medan vi väntade på att klockan skulle närma sig 06, så att vårt fik vid t-banan skulle öppna. Väl framme tog vi en kaffe och en kanelbulle till frukost, satte oss på en bänk, tittade på bussarna och softade ihop. Lite rutschkana och vips var klockan nästan åtta, dags att gå till dagis. Även om jag nu är så trött att mina ögon går i kors så var detta ändå mitt livs hittills näst bästa födelsedag. Den förra var allra bäst. Då hade jag också Leo. Plus att jag fick sova någon timme till.