67. Sådan (far)fader, sådan (son)son?

Han klarar en, bra. Tvåan vacklar, fall… NEJ! Han sätter tvåan också. Pust, det var nära. Skall han lyckas fortsätta... JA!! Trean på plats, HAN TANGERAR SITT PERSONBÄSTA, MINA DAMER OCH HERRAR! Nu gäller det, skall han lyckas… han måttar, ser koncentrerad ut, handen darrar… NEJ! Överslag, allt rasar!!

Ser Leos pappa månne på friidrotts-VM? Näppeligen, han följer bara Leos senaste lek, att stapla klossar på varandra. Hittills har han två gånger lyckats få ett tre-klossar-högt torn att stå men fyran lurar runt hörnet!

Skall vi gissa så är just bygg-genen troligtvis ett arv från Leos farfar, som ju är ingenjören i familjen? Farfar, du får lära honom några byggar-knep när du kommer upp i september!

66. Sådan fader, sådan son

Leos farfar berättade under vårt senaste besök att Leos pappa var helt tokig i bananer när han var liten, så pass tokig att vid besök i matvarubutiker fick man gå omvägar om fruktdisken. Fick jag syn på bananer så skrek jag tydligen vilt tills jag fick en.

Idag berättade Leos mamma att när hon och Leo var och handlade så blev Leo helt bindgalen när han fick syn på bananerna och var synnerligen missnöjd när de åkte ner i varukorgen istället för till honom där de egentligen skulle vara!

Känns skönt att mina gener vandrat vidare till nästa generation, en redig påg skall vara glad i mat!

65. Vad fort det går?!

Det är framför allt när vi träffar någon vän eller släkting med barn som är yngre än Leo som vi kommer på vad fort det går i utvecklingen! Under vårt besök i Ängelholm så hälsade vi bl a på hos Leos nästkusin Albin, 5 månader gammal. Då kunde vi tydligt se hur Leo gått framåt i utvecklingen sedan han var "så liten"; nu kryper han, äter (nästan) riktig mat, kan promenera med stöd etc. Även hur han interagerar har utvecklats enormt, nu har han så smått börjat leka både med sina leksaker och med oss och andra vuxna.

Igår var t ex en ny lek att mamma och pappa satt på golvet i Leos rum. Resolut och med en bestämd min flyttade Leo sin napp mellan mammas och pappas munnar. Ingen aning om syftet men jag hoppas att det var ett tecken på generositet att även mamma och pappa skulle få pröva hans napp?

64. Leo & Lufsen?

Leo har nu börjat äta allt mer samma mat som sina föräldrar. En klar favorit är spagetti. Men frågan är om det inte är föräldrarna som är gladast. Leo kör nämligen samma taktik för att äta spagetti som Lady och Lufsen kör, d v s han stoppar in en ända av spagettin i munnen och suger till! Underbart kul att se på och glada applåder från föräldrarna varje gång!

63. Gemensamma nämnare (gästinlägg)

Vad katten Stig och Leo har gemensamt:

Båda behöver få klorna klippta alldeles för ofta, ingen av dem tycker om det och man måste muta dem med gröt, respektive räkor och distrahera dem med skojiga leksaker.

Båda älskar att krypa in i papperskassar.

Båda ska för död och pina försöka ta sig in i kylskåpet när man öppnar det.

Båda ylar i tid och otid.

Båda vill äta krukväxter. Och skalbaggar.

Båda vill klättra på saker och är ganska klumpiga och trillar ner.

Båda vill vara på balkongen, jämnt, jämnt, jämnt, och blir mycket förorättade när man lyfter in dem.

Båda gillar Leos spjälsäng.

62. Slut på semestern för denna ggr!

Nu närmar sig slutet för besöket hos släkten i Skåne för denna gång. Om några timmar landar vi igen på Bromma. Vi avslutar med ett foto som får sägas symbolisera en underbar vistelse, Leos första riktiga glassbåt!

61. Forca di Blåe pågarna!

Leos pappa åkte igår ner från Ängelholm för att besöka Malmöfestivalen med Leos farbror A. Mycket trevligt var det! Innan jag åkte så frågade jag Leo om det var något han önskade sig från resan?

”-Jo pappa, näst efter fred på jorden vill jag allra hellst i hela världen ha en egen MFF-tröja!” blev svaret. Och vilken pappa kan motstå en sådan önskan? Se vad fin och glad han blev!

;-)

60. en glad morgonvink!

Imorse vaknade Leo innan jag gjorde. Ett glatt "da da da da" fick mig att sömnigt lyfta på huvudet. Då står han upp i sin gästsäng och tittar förväntansfullt på mig. När hans ögon mötte mina sprack hela ansiktet upp i ett solskensleende och han vinkade vilt med högerarmen. Vid sådana tillfällen känns det nästan som jag vill sprängas av all kärlek.

59. Åter från dödens portar

Idag har Leos pappa återvänt från dödens portar och så smått börjat äta och dricka igen. Stärkt av detta besökte Leo och jag Järnvägsmuseet med Leos farfar idag. Det är en stor känsla av nostalgi att åka genom Ängelholm med Leo. Vi såg Parkskolan där både Leos pappa, Leos farfar och Leos farfarsfar gått som barn. Igår var vi på Ängelholms mini-Skansen, Hembygdsparken, och matade djuren precis som släktena tidigare gjort. Alla dessa gator där jag busat, cyklat, sprungit, dansat, tränat, lekt, blivit förälskad, badat, solat och tusen andra saker. Samma resa väntar nu mitt barn, fast på andra gator. Kan fortfarande bli förstummad när jag ser på Leo och inser att jag blivit pappa, att alla mina triumfer, misstag och sensationer nu skall upplevas på nytt av mitt eget kött och blod. Det är såååå mäktigt att vara förälder.

58. Grattis Stig! (gästinlägg)

Grattis på 3-årsdagen, katten Stig!

Hoppas att du har det bra hos "Matte-mormor" och får massa kokt fisk! Och så slipper du Leo som rycker pälsen av dig!

PS. Leos pappa mycket bättre idag, och återkommer snarast! //Leos mamma

57. Stackars Leos pappa (gästinlägg)

Vi har semester i Skåne. Det är kul. Förutom att Leos pappa fick någon form av kräksjuka som har hållit på hela natten och dagen. Leos pappa är nu förvisad till det mest isolerade rummet i huset, och Leos mamma går och tittar till honom så ofta hon kan. Vilket inte är så ofta, eftersom Leo just bestämt sig att alla utom mamma och pappa är helt kassa. Inte ens bad i nyinköpta poolen funkar. Inte ens glass funkar! Vi vet att de flesta barn går igenom sådana perioder, men var det nödvändigt att det skulle komma just under enda semesterveckan? För ett par timmar sedan väste Leos pappa att jag skulle berätta om honom för Leo, eftersom det var klart att han skulle dö av denna magåkomma. Nu när jag var uppe sist, trodde han att det fanns en liten strimma hopp att han kanske skulle överleva.

Och det är ju bra!

56. Terrorbebis får ny innebörd!

Igår flög familjen ner till Leos pappas släkt i Ängelholm för att fira gammelmosters födelsedag. Vi stannar såklart kvar lite extra för en veckas semester. Men att flyga innebär numera en mer avancerad incheckning än det brukade.

För att undvika att Leo, som trots sin ungdom är en ganska van flygresernär, ska få ont i öronen under tryckförändringen vid start och landning, har vi lärt oss att han bör dricka något då. Vi brukar därför göra iordning en liten termos med varm välling.

Men trots att Leos föräldrar kommer konkandes på världens sötaste lilla bebis till säkerhetskontrollen gives ingen nåd! Misstänksamma kontrollanter tvingar Leos mamma att ta en redig klunk välling för att bevisa att det inte är något i termosen som kan hjälpa till att kapa planet. Leos pappa får snällt montera isär bilbarnstolen för att visa att det inte finns kärnvapen under sitsen. Kom osökt att tänka på Rocky-strippen där ”det är numera förbjudet att ta med tidningar ombord på flygplanen p g a säkerhetsrisken – de kan rullas ihop och snärtas med!”

Givetvis förstår vi att säkerhet ombord är viktigt och att du inte automatiskt är höjd över alla misstankar bara för att du är förälder. Men vi misstänker att kontrollanterna inte hade egna barn. Varför tror vi det? Jo, för hur i hela fridens namn skulle du kunna kapa och kontrollera ett flygplan, samtidigt som du skall ha koll på världens mest energiska 10-månaders bebis?!?

55. Leksaker?

Leos föräldrar köper leksaker till Leo. Pekböcker. Mjukisdjur. Saker som rör sig. Saker som spelar enerverande melodier. Saker som blinkar. På förpackningarna hävdas det att de inte bara är roliga utan att de stimulerar barnens utveckling. Detta går ju inte att motstå, inte vill man strunta i att stimulera sitt barn? Tänk om han skulle ha fått Nobelpriset i någonting men inte får det för att vi inte har köpt den blinkande purpurfärgade masken som spelar Blinka lilla stjärna där? Neej, så får det inte vara! Alltså, Leos föräldrar köper leksaker. Enbart för att det är bra, nyttigt, roligt och stimulerande för det lilla barnet. (Förnekar bestämt att det är kul att handla i leksaksaffärer).

Men, tror ni den lilla älsklingen är tacksam för alla ansträngningar? Nej då, det finns ju så mycket annat kul att leka med. Som saker man inte får använda: Mobiltelefoner, fjärrkontroller, små stenar, sladdar, vägguttag mm. Och så det man får leka med. När Leo var i sexmåndersåldern var hans käraste leksak en påsklämma. Den kan faktiskt fortfarande vara rolig ibland. Hudkrämstuber, (han har inte fattat hur man skruvar av locket ännu) diverse skålar, slevar och grytlock. Och naturligtvis toaborsten. (Just denna version är ouppackad, den andra står gömt bakom tidningsstället, och han har inte hittat den ännu…)

54. Trygghet är mamma och pappas röster

Leo var ovanligt pigg ikväll, det var nästan en timme senare än vanligt vi fick honom i säng. Sen låg han och jollrade glatt medan mamma och pappa pysslade i köket och badrummet; tog ur tvätten, tömde diskmaskinen, plockade rent, pratade med låga röster. Snart nog somnade han så snällt och förnöjt. Vill gärna tro att det känns tryggt för honom att ligga i sitt rum och höra mamma och pappas röster utanför när han skall somna.

53. Sommarfoto

Idag blir det bara ett kort inlägg men tre foto från dagen som gått – för visst är en sommarbebis det mest charmiga som finns att plåta?

Den första egna glassen!

Skojig gunga med mamma på lekplatsen

Svalkande bad på balkongen.

52. polarna i poolen

Som jag nämnt i ett tidigare inlägg har vi en liten pool på baksidan av huset. Den är kanske 10-12 meter lång och njurformad. Den har två sektioner, en grund och en lite djupare. Nåja, med djupare menar jag ½ meter… Den är således mycket barnvänlig. Iförd badblöja så invigdes den, med återbesök dagen efter, under helgen. Synnerligen populärt, det är med vilda skrik i protest han måste lyftas upp ur vattnet när pappa tycker det får vara nog.

Det är kul att krypa runt på det grunda själv men allra bäst är när pappa håller händerna och så går vi tillsammans runt runt på den djupa delen. Extra spännand är att stå på ventilen på botten där det nya vattnet sprutas in, det verkar kittla lite under fossingarna!

51. Plugga med bebis (gästinlägg)

Problem: Leos mamma har en irriterande resttenta att klara av innan hon får ut sin examen. Tentan ska skrivas den 20:e augusti. Den är svår. Leos mamma måste plugga ordentligt. Men när? När Leo sover förstås! Fast det gör han ju inte så mycket. Och så behöver Leos mamma göra lite annat också. Äta, gå på toa ifred, duscha, plocka ur tvättmaskinen och diskmaskinen och ringa det där samtalet, och kolla mailen, och sträckläsa senaste Harry Potter, eftersom Leos pappa står och hoppar i väntan på sin tur. Och på kvällen, när Leos pappa kommer hem och hjälper till med ”Leojobbet” måste ju middagen lagas och ätas, och sedan blir Leos mamma mest en trött hösäck som inte kan lära in något ens under pistolhot. Dessutom har Leos mamma dålig karaktär ibland, och kan komma på tusen saker som är viktigare (och roligare) än att plugga. Typ frosta av frysen eller så.

Lösning: Plugga när Leo är vaken! Har minsann läst att det är jättebra att prata och läsa högt för barn. Mycket stimulerande. Vem har sagt att det måste vara om Molly Mus? Varför inte Sociologisk Metod och Statistik? Leo tycker att det är ok. Även om Leos mamma hade hoppats att han skulle tycka att det var lika tråkigt som hon så att han skulle somna…


PS. Slut på vikarierandet. Lämnar nu tillbaka bloggen till Leos pappa igen, men jag kommer säkert tillbaka någon gång då och då. Kram på er!

50. Vildsvin i släkten? (gästinlägg)

Leo har börjat med en konstig grej. När han är på riktigt gott humör, eller har gjort något som han är väldigt mallig över, exempelvis rest sig upp i spjälsängen för åttonde gången när han ska sova, så skrynklar han ihop hela ansikten och börjar frusta och fnysa som, ja som ett vildsvin. Konstigt, tyckte Leos föräldrar, fast ganska gulligt på något sjukt sätt. När Leos morbror T. kom på besök, sa han: ”Precis sådär gjorde Leos morbror E. också när han var liten”.

Festligt att en sådan sak kan gå i arv från morbror till systerson. Leos mamma betedde sig nämligen inte på detta konstiga vis. Undrar hur mycket mer som kan ha gått i arv därifrån? Leos morbror E. var nämligen alldeles sjövild som barn, och spenderade mycket tid på akuten genom uppväxtåren. Lika bra att stålsätta sig.

49. De onda makterna (gästinlägg)

Leos mormor har ett intressant förhållande till teknikprylar. De går sönder när hon använder dem. Fast hon inte gör något fel. Alls. Speciellt datorer. Leos morbror E. är likadan fast värre. Allt han är i närheten av går sönder på ett eller annat sätt. Leos mormor kallar detta fenomen för att ”makterna inte vill henne väl”. Med makterna har Leos mamma förstått att hon menar en eller flera illasinnade tekniska gudomar som konspirerar mot henne. Har fnissat ganska hånfullt åt detta genom åren. (förutom när Leos mormor kommer i närheten av Leos mammas dator, då blir hon likafullt en aningens ängslig.)

Dock har det tidigare funnits lite avundsjuka och känsla av att vara utanför, då Leos mamma inte har haft någon sådan ”grej” som de andra har.

Nu har dock ”de onda makterna” hittat hit, lite otippat med Leo som redskap…

Varför ska han alltid bajsa precis när man har bytt blöja på honom? Varför ska han alltid kissa ner hela sig just den dagen man har bråttom iväg till någonting? Varför ska han alltid strula med morgonluren just den dagen man har något skojigt inbokat på dagen, så att han blir grinig? Eller strula med eftermiddagstuppluren just den dagen vi är bortbjudna på kvällen? Eller gnugga sig med händerna runt munnen när han äter och sedan kladda ner hela sig just när han har de finaste kläderna på men inte annars? Eller jämt jämt jämt tappa ner kex och leksaker på Leos mammas sida av bordet istället för där Leos pappa sitter?

Inte kan Leos mamma skylla på lilla gullungen inte, det måste vara de onda makterna… Undrar hur man blidkar dem? Ska man offra ett gosedjur kanske?

48. Hjälpa till! (gästinlägg)

Vissa saker är så o-tajmade. Att plocka i och ur diskmaskinen är numera ett projekt, eftersom Leo absolut vill krypa in i den. Att tvätta innebär nu att man måste stänga dörren, eftersom Leo bara måste ställa sig upp och trycka in 90 grader istället för 40 under pågående tvätt.
Bara att sortera tvätten kräver nu ett visst tålamod, eftersom det är så roligt att flytta runt klädhögarna när mamma har sorterat färdigt. Att bädda sängen går inte lika fort numera, eftersom det är så spännande att resa sig upp, dra i överkastet, ramla ner och gallskrika. Vattna blommorna försöker Leos mamma göra i smyg, annars kavar Leo efter och gallskriker efter skojiga vattenkannan. Att plocka undan Leos leksaker ska vi inte tala om. Leo vill vara med, Leo vill hjälpa till, fast han mest bara är i vägen.

Vad är oddsen att han inte bara frivilligt utan gärna diskar, tvättar, bäddar sängen och plockar undan på sitt rum när han blir tonåring och faktiskt behärskar alla dessa sysslor?

47. Inga bollar inomhus! (gästinlägg)

Min mormor (alltså Leos mormorsmor) brukade ha en godissort som hette ”Kungen av Danmark” hemma i sitt skåp. De var jättegoda. Problemet var dock att hon brukade dela dem med kniv i sisådär åtta delar innan man fick äta dem. Hon var rädd att jag skulle sätta i halsen och kvävas. Jag var elva år.

Min mamma blev trött av sina barn ibland. Speciellt Leos morbröder T. och E. var jobbigare än Gremlins ibland. (till skillnad från deras lillasyster, Leos mamma, som bara var snäll… :-)
När de var riktigt jobbiga, brukade mamma med förtvivlan utbrista ”jag orkar inte mer, jag måste åka på vilohem!”. Trots detta ”hot” åkte hon aldrig på vilohem, vilket resulterade i att de små skitungarna skrek ”Ha Ha, mamma ska på vilohem” dagarna i ända.

Min pappa, som tyvärr är död sedan några år tillbaka, hade ett mantra som upprepades väldigt ofta (i alla fall i våra öron) ”Inga bollar inomhus, inga spring- och skriklekar, inte springa baklänges, det slutar bara med elände”.

Så ska inte jag bli. Jag kommer att vara en cool mamma.

Fast... jag är ju livrädd att Leo ska kvävas, skulle helst vilja att han fick mosad mat tills han blev tonåring. Jag hotar ju (inte Leo ännu, men Leos pappa) att jag måste komma iväg själv någon gång, kanske på ett spa (läs vilohem) och jag har redan börjat använda mig av: Nej, inte den, Aj Aj, och inte röra, ett antal gånger per dag.

Hoppsan.