82. Året som gått

Leo har som bekant hunnit fylla ett år. I dagarna så såg vi en film där jag filmat Leo och hans mamma veckan efter förlossning. Vi fick båda tårar i ögonen, vad liten han var!

En kort jämförelse om vad som hänt under hans första år.

Då, 49 cm lång och 3 290 gram tung och med mörkt hår.

Nu, 77 cm lång och 10 290 gram tung och med ljust linfärgat hår. På ett år har han alltså ökat sin längd med drygt 50 % och sin vikt med 200%!

Då, en bebis som bara sov, gnydde och drack bröstmjölk. Nu ett litet barn som kan gå (om än vingligt...), som förstår massor av ord och som äter små, små bitar av sina föräldrars mat. Vad ett år kan innebära när man har ett barn! Klipper in två bilder, en där han är någon dag gammal och en från hans födelsedag.

(Leo ber mig även tacka alla som gett honom presenter genom att klicka på annonsen. Till dags dato har era 15 klick redan gjort honom 3,95 $ rikare, han funderar nu som bäst på hur han skall investera dem på råvarubörsen.)

81. Det sociala spelet bland föräldrar & Leos pengar

Som nämnt skall jag försöka laga något varje vecka som jag inte lagat tidigare. Denna vecka gjorde jag det enkelt för mig och förvällde päron och äpplen till den fruktkompott jag fixade till Leo. Visst blev det en skön grön färg?!

På tal om hemgjord barnmat måste jag dela med mig en berättelse från en jobbekompis, vi kan kalla honom ”Richard" (eftersom han heter så).

Richard har barn som går i skolan och förra hösten skulle de jobba in pengar till en utflykt. Det beslutades att en av aktiviteterna var att föräldrarna skulle baka till en torgförsäljning på lördagen. Richards fru tog på sig att baka några kakor. När så Richard kom hem på fredagen innan så luktade det underbar av hans favoritsmåkakor. Men när han närmade sig dem så var det ”-Stop! De där skall säljas imorgon!”

Richard erbjöd sig på stående fot att köpa några av kakorna då och där. På så vis skulle han få sina kakor och barnen sina resepengar. Men nähä! För även om hon hade pengarna så skulle de andra föräldrarna ju inte se att mamman bakat hela sin andel. Så Richard fick snällt vänta till dagen därpå och sedan masa sig ner till torget för att köpa kakorna. Ack, detta sociala spel…

En liten information också! Som den skarpögde nu ser så har det skapats en liten ruta med en annons längst upp i högra hörnet. Den som vill ge Leo en present kan klicka på rutan i samband med att ni läser på vår blogg, varje enskilt klick ger en liten slant till vår lille påg. Ni behöver givetvis inte köpa något, bara att klicka på länken och varje klick räknas. Leo säger tack i förväg!

Don´t klick the link if you hate children. You don´t hate children. Do you?

80. Rättelse (gästinlägg)

Det har kommit till vår kännedom genom en kommentar att ett oerhört fel begicks när inlägg nr. 78 skrevs. Vi hade den oerhörda fräckheten att skriva att tant Jenny kom över med den första presenten. Så var det ju inte. Den allra första ettårspresenten kom från Leos farbröder A och O, och levererades redan i torsdags kväll av Farbror A.

Återigen var temat "ge Leo något som kan generera så mycket oväsen som möjligt". Leo blev mycket lycklig och använder Xylofonen regelbundet. Leos föräldrar kan bara konstatera att hämndens tid förhoppningsvis kommer i framtiden...

Övrig kommentar till kommentaren: Nej, Det går mycket mycket dåligt för Helsingborg. Djurgården leder allsvenskan som sig bör. (Aj då, nu har jag outat mig. Att ha sådana åsikter i Solna är nästan som att vara med i motståndsrörelsen under andra världskriget)

//Leos mamma

79. Grattis Leo 1 år!!!!

Hurra för Leo, som fyller ett år idag! Leos föräldrar kan bara häpna över hur fort detta året har gått, och hur mycket han har utvecklats!

Födelsedagen inleddes med sång av pappa, mamma, farmor och farfar som sedan åkte tillbaka till Skåne. Sedan har det varit massa lek med alla fina, nya presenter. En tur till öppna förskolan blev det också, där det sjöngs en gång till. Allt var så kul att Leo struntade i eftermiddagsluren.

Efter en sådan härlig födelsedag är det skönt att äntligen få gå och lägga sig...

78. Leo ett år minus en dag

Imorgon fyller Leo ett år. Men redan idag startade firandet. Tant Jenny kom över med den första presenten, en jättefin väska. Sedan uppvaktade fyra kusiner, tre kusinföräldrar, en mormor, en farmor, en farfar, en mamma och en pappa vår solstråle med tårta, ballonger och paket. Märkligt nog gillade inte Leo tårta, han som annars brukar vara tokig i sötsaker?

Den bästa presenten, i alla fall i Leos tycke, kom dock från icke närvarande gäster, utan från gammelfaster och gammelfarmor. Det var ett litet lejon i plast med fem knappar. När små fingar trycker på dem så spelas musik. Bildbevis bifogas!

Varför pappa tyckte bättre om de fina böckerna än om lejonet? Dels för att han är en bokmal och dels för att han inte lika mycket som Leo uppskattar att höra samma pipiga melodi 600 ggr i rad…

77. Gos-Leo! (gästinlägg)

(Leos pappa kom till Leos mamma för några veckor sedan och sade med darr på stämman att det var en väääldigt viktig resa till Dublin med jobbet som han bara måste vara med på, eftersom det skulle vara så bra för karriären! Det stämde säkert men Leos mamma är inte dum! Hon såg minsann textremsan som gick bakom ögonen: Gratisresa till Dublin, dricka öl och sova på hotell!!! Utan en bebis som väcker en hela tiden!)

Nåväl, nu är Leos pappa i Dublin, och kommer hem sent i kväll. Därför har förstärkning kallats in i form av Farmor och medhjälp av Mormor.

Leo är av bebistypen "sjövild". Det är kul. Nästan jämt. Fast Leos föräldrar har tyckt att det har varit lite tråkigt att han inte har velat gosa lite, i alla fall ibland. Men! Med den dubbla kombinationen av Farmor och Mormor i några timmar har han lärt sig att gos kan vara riktigt trevligt. Han gosar med Farmor, Mormor, Mamma och naturligtvis Nalle. Hur gulligt som helst!

76. Leo phone home!

Leo gillar numera inte att bli bytt på. Ohhhnej, inte alls! Han kastar sig av och an på sitt skötbord, med risk för att dråsa i golvkaklet någon meter ner. Det finns dock ett knep som nästan alltid fungerar. Pappas mobiltelefon.

Den kan vinklas upp, lyser från knapparna och har en bild på Leo som skärmbakgrund. Leo vrider och vänder därför förundrat på den medan pappa eller mamma stressar av och på med blöja.

Det har dock vissa nackdelar. För några dagar sedan var hans mamma halvvägs till telefonen innan hon kom på att det var Leo som ringde hemnumret. Kamerans arkiv börjar också bli fult av ganska dåliga bilder eftersom han ofta kommer åt kameraknappen. Men idag tog han en helt OK på pappas skägg, döm själva.

75. A small step for mankind...

Idag, 11½ månad gammal, så tog Leo sina första stapplande steg!

74. Nyckeltestet

Även om Leos balans nu är mycket bättre så trillar han såklart fortfarande, särskilt nu när han håller på att lära sig gå. Vilda vrål blir normalt resultatet när han dråsar i backen. Men det finns ett säkert sätt att veta om det är mest att han blivit rädd eller om han slagit sig. Nyckeltestet.

Leos pappa har nämligen skruvat ihop en nyckelhållare där familjens alla nycklar hänger. Och det är JÄTTEKUL att skramla med nycklarna som hänger där tycker Leo. Så om han börjar skramla med nycklarna när jag håller upp honom är han OK, annars får vi sätta oss och blåsa.

73. pappa-rutinen

Rutinerna kring livet som pappaledig börjar sätta sig.

Leo vaknar normalt runt kl 07. Snabbt på med kläder och så ut på en morgonpromenad. Vi går bort till Bullens bageri och handlar nybakt bröd till frukosten. Leo får lite morgongröt på vägen hem. Torsdagar och söndagar går vi inom McDonalds, köper en toast och tar en DN. Normalt är vi borta en dryg timme så mamma får sova lite till.

Väl hemma äter familjen frukost ihop. Leos mamma sticker sedan till föreläsning eller till biblioteket för att plugga. Leo och jag busar lite och så brukar han somna runt 10, sover normalt till 11. Nu passar även pappa på att få lite extra sömn.

Tiden efter elva försöker vi hitta på något. Vi åker på något ärende, äter lunch med någon kompis, går och handlar eller går till öppna förskolan.

Kl 15 är det dags att sova eftermiddag, en – två timmar brukar han vara borta. Nu försöker jag hinna med lite privata grejer som mail, facebook eller kanske t o m en dusch… Leos mamma brukar komma hem någon gång nu.

De flesta kvällar försöker jag fixa middagen, en kväll i veckan tänkte jag försöka laga något som jag inte redan behärskar. Idag blev det lammragu. En-två kvällar i veckan brukar gå till träning, öl eller träning & öl.

Vid halv 9 brukar vi lägga Leo, hans mamma ser på TV eller läser en bok, jag brukar spela lite strategispel på datorn. Vid 22 kryper vi till kojs och läser lite, släcker innan 23. Sedan väntar två-tre gånger matning innan det hela börjar igen.

Det är inte så dumt att vara pappaledig!

72. Inte bara smita!

Igår hade vi fått kvällen ledig, Leos snälla morbror T. med sina två döttrar lovade att komma över och passa Leo. Dessvärre var Leo på dåligt humör och klängig hela kvällen. Så när det var dax för oss åka över till J&J och titta på fotbollen så tassade vi bara iväg, eftersom Leo just då var på gott humör och lekte med kusinerna. Tanken var såklart att inte uppröra honom genom att gå ifrån honom.

Men senare under kvällen ringde morbror T. Det visade sig att ett tag efter att vi tassat iväg hade Leo krupit från rum till rum och letat igenom hela lägenheten, han var helt lugn men väldigt målmedveten. När han sökt igenom alla rummen och konstaterat att vi inte var där hade han blivit jättelessen och börjat gråta helt otröstligt, i alla fall till det blev en kvällspromenad i området.

Således – bättre att i fortsättningen att säga hej då även om det blir tårar, så han inte behöver vara rädd för att vi helt plötsligt är borta.

71. Lekslottet

Idag åkte Leo och jag hem till min gamle vän P och hans två kids, de bor i Huddinge, söder om Stockholm. Tillsammans gjorde vi utflykt till Lekslottet i Tullinge. Fantastiskt ställe; 1 000 kvadratmeter lekpark med klätterställningar, bollhav, rutschkanor, tunnelsystem m.m. (klicka på detta inläggs rubrik så kommer ni till deras hemsida).

Här fanns såklart även MASSOR med andra glada barn. Det fanns en egen avdelning för barn upp till tre år, här lekte Leo vilt i bollhavet och kastade bollar omkring sig, stor succé! Vad gör det då att det spöregnar utanför?

Varför fanns det inget sådant här när jag var barn? Nejdå, här är en kotte och fyra tandpetare, ut i regnet och var kreativ, det som inte dödar härdar, om du är snäll kan du få se på Go’morron Sverige på lördag, det kan ju bli 5 min tecknad film efter en timme. Nej då, jag är inte bitter.

70. Svensexor förr och nu

Leos pappa var lör-sön på svensexa för PG, en av de bästa vännerna. Vi hade hyrt ett magnifikt hus i skärgården, förberett kul aktiviteter samt bunkrat med kräftor och sprit för tusentals kronor. Eftersom vi är i 35+ åldern i kompisgänget så har numera de flesta deltagarna 1-2 småbarn och/eller bebisar hemma.

När vi satt där i solen under eftermiddagen och njöt en kall öl så fällde JoB kommentaren som på pricken illustrerade skillnaden förr och nu. ”Fan, om man skulle strunta i och kröka och gå och lägga sig 20.30? Tänk er att få sova ostört en hel natt!”. Allmänt igenkännande garv, man har blivit medelålders!

69. And so the pappaledighet begins...

Leo klarade i lördags av att stapla ett fyra klossar högt torn! För hans, i viss mån partiska fader, motsvarar detta om Kajsa Bergqvist hoppat 2.94 i finalen.

Idag var även första dagen på min pappaledighet. Jag har såklart haft honom själv massor av gånger tidigare men det kändes att det var en viss skillnad att vara den som är primärt ansvarig för honom och hushållet. Dessvärre så är både Leo och hans pappa rejält förkylda. Och som alla riktiga karlar är vi både trötta, griniga och gnälliga då. Men vi hoppas att morgondagen för med sig nya krafter.

68. Instabil tillbakablick (gästinlägg)

En liten tillbakablick om hur det var när vi kom hem från BB. Leos pappa har redan skrivit om förlossningen, så det finns inte så mycket att tillägga förutom detta: Många kvinnor hävdar att det gjorde så ont att de trodde att de skulle dö. Leos mamma trodde inte att hon skulle dö. Hon beklagade detta djupt flera gånger under förlossningen. Så var det med det.

Som många andra förstagångsföderskor hade Leos mamma låst totalt på förlossningen. Bara den var överstökad skulle allting vara toppen, med tillhörande fantastisk bebis. Och så var det ju! Förutom att Leos mamma totalt hade missat hur det skulle vara att inte kunna sitta på nästan tre veckor. Eller att man kunde få mjölkstockning. Eller att… man inte blev smal på en gång!!!

Fem dagar efter Leos ankomst kom grannfrun förbi fönstret i den lägenhet vi bodde i då. Leos mamma smilade upp sig och pekade på magen för att visa att Leo hade kommit ut. Grannfrun replikerade med: ”Ja, när ska du ha egentligen? Borde inte bebisen komma snart?”

UUÄÄÄÄÄÄ! (en gråt som bara en hormonstinn, mjölkstockad mamma kan prestera)

PS. Har gått ner nu. Ser inte gravid ut längre. Så det så.