lördag 27 februari 2010

285. Inte alls bättre

Leos hårlängd har sedan länge passerat anständighetens gräns men minnet av de förra gångernas pinsamma incidenter har gjort att jag dragit på det. Nå, han har ju blivit större nu så det kanske kan gå att resonera med honom. Så redan i början av veckan började jag indoktrineringen med följande samtal:

- Leo, nu till helgen ska du och pappa göra något kul.
-vadå pappa?
- vi ska åka till den tjejen som klipper dig och pappa. Hon heter Maro.
- inte kul pappa!
- ehhh, jo men Maro är snäll. Och när man klipper sig får man ju en godisklubba. Va gott va?
- mmm. Grön
- Va sa du Leo?
- Grön. min godisklubba ska va grön.
- ehhh, det går nog bra, jag tror att du får välja klubban själv ur den stora burken. Och sen kan vi gå och fika, du kan få en jordgubbsdricka om du vill.
- mmm, gott!

Så höll jag på resten av veckan, att vi skulle klippa oss och att det skulle gå fort, att Maro var snäll och att vi skulle fika sen, som en spännande utflykt bara vi två. Leo nickade och höll med, det verkade gå ganska bra.

Och på lördag morgon så klättrade han snällt in i bilen och promenerade in i frisörsalongen. Vi satte oss och läste Kalle Anka, tog en kaka, det gick ju bra det här.

Men så kom Maro; - så Leo, då var det din tur.

NÄÄÄÄÄJJJJ! JAG VILL INTE PAPPA!!!

Upp med ungen i famnen, upp i stolen och så huvudet i ett fast grepp. Tårarna sprutade, snoret rann och vilda skrik; JAG VILL INTE!!

Fast lite hade han lyssnat märkte jag och alla andra på 220 meters avstånd när han skriker;
-NEJ MARO, SLUTA KLIPPA, INTE MIN TUR NU. DE E HÅR I MIN MUN, TA BORT! SLUTA KLIPPA MARO!!!

Så mycket för att resonera med en treåring... Fast han fick sin klubba. En röd dock, något straff ska han ju han ha.

söndag 7 februari 2010

283. Hybris (av Leos mamma)

Det är ju bra att uppmuntra sina barn. Att säga att de är duktiga när de gör något bra. Men - tydligen har vi varit lite för uppmuntrande och berömmande. Leo satt nämligen häromdagen och byggde pussel. Leos mamma gick förbi honom och sa:

- Oj, du har ju fått dit nästan alla pusselbitarna. Vad duktig du är!

Leo tittar upp, tittar överlägset på sin mamma och säger:

- Näe, jag inte duktig, Leo är jätteduktig! Och bygger vidare.

Jahapp...