46. Är det en rysk soldat? Nej en svamp! (gästinlägg)

(Leos pappa har just nu rejält med jobb på Trolldomsministeriet, nej förlåt Regeringsministeriet är det ju, så Leos mamma har lovat att skriva gästinlägg under resten av veckan)
Efter att ha blivit rörd till tårar av miraklet att Leo kan resa sig upp, blev Leos mamma snart driven till utmattningstårar av sin sjövilda bebis.

Från att ha haft en tämligen komfortabel tillvaro med en glatt krypande Leo, som var nöjd bara han fick vara med (och vi hade ju barnsäkrat på golvnivå) förändrades livet ganska snabbt till kaos. Leo ska resa sig mot allt! (ja, det gör barn) och trilla ner igen (ja det gör barn också). Men! Leos mamma kunde helt plötsligt inte vända ryggen till utan att Leo slog sig ordentligt, så att det ibland tycktes knaka i huvudet. Panik! Varför har ingen berättat om denna jobbiga period? Är det jag som är galen? Leos mamma gnisslade tänder på kvällarna när Leos pappa kom hem och krävde bebishjälm. Leos pappa var tveksam och menade ju att barn slår sig. ”Bebishjälm, annars får du ta ledigt och vara hemma” blev svaret.

Dagen efter var det 10-månaders-kontroll. Allt var jättebra med Leo, han kunde allt man ska kunna vid denna ålder förutom en sak. Killen har inte utvecklat någon fallreflex, på grund av att han inte lärde sig sitta innan han började krypa. Han faller bara handlöst från stående, utan någon som helst förmåga att parera, något som de flesta andra barn har lärt sig när de väl börjar stå upp. Läkaren rekommenderade därför bebishjälm under en liten tid för att undvika skallskador, tills han har fått in snitsen på att stå. Ha! Leos mamma är inte galen, hysterisk eller överdriven curlingförälder!

Bebishjälm är nu inhandlad av Leos pappa. Kamoflagehjälm valdes, kanske för att motverka töntfaktorn? Fast Leos mormor hävdar att han ser ut som en liten svamp…

45. Tack!!

Leo är som alla läsare redan vet naturligtvis världens underbaraste bebis. Men det är jobbigt att vara förälder dygnet runt. Därför skulle både Leos pappa och Leos mamma vilja säga:

Tack snälla Leos mormor, som kommer och passar så att Leos mamma hinner städa, som följer med och hjälper till när Leos mamma måste till tandläkaren och som har passat Leo ett antal nätter när det har varit som jobbigast. (och som dessutom ofta har med sig världens godaste pannkakor!)

Tack snälla Leos farmor, som kommer och passar en hel vecka när Leos pappa måste bort på repövning i höst, och som tillsammans med Leos snälla farfar ger oss de mest fantastiska sovmorgnar när vi kommer ner till Skåne. Pluspoäng för den goda maten som vi får!

Tack snälla Leos morbror T. som flera gånger har ställt upp som barnvakt. Vi är speciellt tacksamma för all hjälp som vi fick av honom och Leos kusin M. under renoveringskaoset tidigare i sommar.

Tack snälla Leos kusin S. som tillsammans med kompisen kom hit och hjälpte till så att Leos mamma fick gå och shoppa i lugn och ro.

Tack snälla kompisen PG som gjorde att vi kunde smita iväg på läskig skräckfilm förra helgen.

Vi har en himla tur som har så mycket stöd från släkt och vänner så att vi ibland kan få komma ikapp/vila upp oss/gå ut och göra något kul på egen hand.

Hurra för er!

44. Pälsbeklädd konspiration! (gästinlägg)

Hej alla som läser! Denna gång är det Leos mamma som för första gången vill skriva lite!

Som ni säkert vet vid det här laget kretsar mycket av vårt liv kring sömn, eller snarare bristen på denna, på grund av Leos ständiga vaknade på nätterna och tidiga morgonvanor. Leos pappa och jag testar olika beprövade och mindre beprövade metoder för att han inte ska väcka oss femtioelva gånger per natt.

Men, härom natten hände det otroliga! Unge herrn somnade vid niotiden på kvällen, efter att ha klunkat i sig vällingen. Hans första ”sovpass” brukar vara det längsta, då sover han ofta till ett eller två på natten. Detta gör att vi, om vi lägger oss i hyfsad tid, bara får två-tre timmars oavbruten sömn. Denna gång vaknade Leos mamma av de vanliga små gnyendena som betyder "ge mig mat inom fem minuter, annars kommer jag att leva om tills jag knäcker er och ni ger upp!” Leos mamma kastade ett snabbt öga på klockradion som visade halv sex. Leo hade sovit från nio till halv sex!!! Helt otroligt!!!

Jag dansade upp från sängen, efter att kvävt en impuls att väcka Leos pappa för att berätta om detta mirakel. Ut i köket och fixa välling. Klart killen ska ha välling, så länge som han har sovit! Han kan få vad som helst! Hurra! In med vällingen till Leo, in i köket igen men vänta… Vad mörkt det är? Ska det vara så här mörkt klockan halv sex på morgonen i juli? Tittar på köksklockan och inser att den är halv tre på natten. Efter en snabb rekonstruktion av kvällen innan, kommer Leos mamma på att katten Stig har varit uppe och dansat på hennes klockradio och på så sätt ställt fram den tre timmar… Leo har redan slukat vällingen, han som inte skulle ha mat så tidigt… Börjar de konspirera mot mig redan? Och vad har Leo lovat katten i gengäld? Mammas fredagsräkor?

43. Mamma, clownen luktar bensin!

McDonald’s personal tycks arbeta på fasta skift. I alla fall är det i stort sätt alltid samma människor som är i tjänst på McDonald’s vid Solna C när de öppnar kl åtta på lördag eller söndag. Leo och jag brukar nämligen strosa in där då vi går morgonpromenaden på helgen, för lite färdkost och en DN (som ju kunderna får gratis). Vi börjar nu bli sådana stammisar att vi senaste gångerna fått höra;
”en toast och en påse minimorötter som vanligt?” och

”nej tyvärr, vi tycks aldrig ha färdiga pajer när ni kommer”

42. Teknikens framsteg

Det är verkligen otroligt hur fort ett barn utvecklar sina förmågor, i alla fall efter de första sex månaderna. Två aktuella exempel som visar att Leo verkligen uppmärksammar sin omvärld:

När pappa lägger Leo så brukar han få lite välling. Denna vällning bereds genom att pulver löses upp i vatten och sedan värms. När Leo skulle läggas igår så slet han genast åt sig nappflaskan ur den förvånade pappans händer och började skaka den bestämt, precis som hans föräldrar gör för att lösa ut pulvret. Sedan tryckte han resolut in nappflaskan i pappas mun och gav sig inte innan pappa presterat några sugljud. Stort leende, ut med flaskan igen, skaka den och så tillbaka i pappas mun.

Bilbarnstolen har varit en favorit att leka med. Men nu börjar det bli mer och mer målmedvetet. Nya favoritleken är att stoppa in spännet i låset, vilket kräver sin finmotorik. Det är jättekul att se den koncentrerade blicken när han tålmodigt försöker passa ihop de två bitarna. Få se hur länge det dröjer innan har lär sig trycka upp spännet under färd…

41. skallebank

Leo ställde sig upp för första gången den 8:e juli. Det är mindre än tre veckor sedan. Därefter har allting gått i raketfart. Nu reser han sig upp mot allting. Byråer. Sängar. Soffor. Barnvagnen. Rubbet. Vi har varit tvungna att snabbt köpa in en liten gåvagn, gåbilen har ju blivit så tråååkig! Problemet är bara att balansen ligger långt efter viljan. Därför trillar han rejält minst två gånger varje dag. En hel del fall hade vi såklart räknat med men nu är det mer regel än undantag att han från stående faller rakt baklänges och slår i bakhuvudet så det dånar i parketten. Någon som kan tipsa var vi hittar bra bäbishjälmar!?

40. första tandborsten

Leo har nu fått sin första tand, ett litet vitt riskorn i den nedre käken. Hans pedagogiska föräldrar har därför inskaffat Leos första tandborste och har infört rutinen tandborstning morgon och kväll. Tänket är att genom att få in tandborstning som en rutin medan han är så liten så skall det uppfattas som en naturlig del av vardagen. På så vis minskas risken för framtida protester när alla tänder anlänt och tandborstning är mer nödvändig än nu. Det går ganska bra faktiskt, Leo tycks gilla det och hjälper själv till efter bästa förmåga. Det är dock ännu roligare att borsta pappas tänder…

39. några minuters perfektion

Leo vaknade tidigt idag, runt kl 06. En halvtimme senare hade vi packat ihop så att vi kunde gå på promenad. När vi kom ut var det redan varm, det skulle bli en fin dag. Solen var skarp och våra skuggor tydliga. Vadrade via Östervägen, svängde vänster på Råsundavägen, passerade Stäket-torget. Svängde in på Förrådsgatan och gick Erik Sandbergs gata hemåt. Det var väldigt tyst och vi mötte inte någon människa på hela vandringen. Vid Charlottenburgsparken bredde jag ut en filt under skuggan av ett träd där solen redan hunnit torka upp daggen. Leo fick lyxfrukost i form av mosad frukt, hans pappa åt sina vanliga knäckemackor. Och så låg vi där och smälte maten tillsammans. Det var fortfarande helt tyst, det brukar vara det kvart över sju en söndagmorgon...

I några minuter var livet helt perfekt. Med det menar jag att det fanns ingen annanstans jag hellre hade varit än just på den filten, i skuggan av ett träd, brevid min son som förundrat snurrade på ett grässtrå.

38. solen då och nu

När vi var på besök hos Leos farmor och farfar sist så såg vi på några videofilmer från när Leos pappa och Leos fabror A. var spädbarn. Det finns bla en underbar sekvens när farbror A, då ca sex månader gammal kryper i Skäldervikens vattenbryn, gyllenbrun som en pepparkaka. Vänta nu här? Sex månader? Solbränd?

Citat från barnhandboken; ”Barn under ett år ska helst inte vara i solen alls utan vistas under tak, i effektiv trädskugga eller inomhus”.

Givetvis har vi blivit klokare om hur vi hanterar våra barn. Men det är även en annan skillnad mellan mina föräldrar och mig. Under de trettio år som gått sedan den filmen spelades in har solen börjat bränna allt mer på grund av hur vi misshandlat naturen, inte minst ozonlagret. Vi har därför tvingats ändra rutinerna för hur vi låter våra barn vara i solen mot hur det var när vi var små. Stackars Leo, jag fasar för hur du kommer att tvingas skydda dina barn den dag då du blir pappa.

37. tusen och en faror

Leo älskar att peta i kontakterna. Föräldrarna köper petskydd som tar bort risken för stötar.

Leo kryper ner i springan mellan väggen och databordet och kan inte komma loss. Vilda skrik på hjälp! Föräldrarna improviserar genom att täcka hålet med kuddar.

Leo har lärt sig öppna skåpsdörrar och lådor. Glas och mediciner nu inom räckhåll. Föräldrarna improviserar fram lås medelst gummistroppar med krokar kring knoppar och handtag.

Leo kryper in under sängen i föräldrarnas sovrum och visar osunt intresse för de lösa sladdarna, klar stryprisk. Föräldrar måste spika fast sladdarna i listerna.

Det är verkligen tusen och en faror i hemmet som måste åtgärdas när du fått en utforskande bebbe!

36. det var tidigare än jag trodde?

Leos pappa skall ut och springa i Ursvik med kompisen PG. I hallen, bredvid väskan med träningsprylar, står några Mariestad till bastun efter löpturen. Fram kryper Leo, föser ölen framför sig in i vardagsrummet och ställer den diskret skymd av TV-bänken. Jag trodde det var först när de fyllt 15-16 år jag skulle börja oroa mig för att kidsen knycker av alkoholen?

35. baaaaarn! flyyyyyy!

Nästan två år innan Leo kom till världen tog familjen Lindeborg ansvaret för kattungen Stig. Och nej, det var inte vi som döpte honom till Stig… Katten kom till oss från en familj där barnen varit ganska hårdhänta mot honom. Således var han, och är fortfarande, väldigt rädd för främmande människor, framför allt barn. Ni kan ju föreställa er vad han tyckte när vi kom hem med Leo från BB!

Första dagarna satt han under soffan och surade. Men sedan kom han på att Leo inte var rörlig och då fick det gå an, även om det dröjde någon vecka innan han frivilligt var i samma rum. Stig har dock slappnat av avsevärt efterhand. Även när Leo började krypa så var det OK, Stig är trots allt mycket snabbare och hoppar upp på någon hylla eller soffa och flinar.

Nu har Leo dock börjat gå allt bättre, fast vi fortfarande får hålla ett tag om hans händer när vi övar. Tror att stackars Stig kommer få en obehaglig överraskning när Leo börjar gå, han älskar nämligen att jaga efter den stackars katten…

34. Kaos Kyckling?

Som en del av kvällsrutinen så försöker vi läsa för Leo. Inte om han är för trött men om han behöver gå ner i varv. Favvoböckerna, inte minst för att de har ätvänliga tjocka sidor av kartong, handlar om musen Molly.

Molly mus har gott om vänner som kommer tillbaka i de två böcker vi har om henne.

Molly Mus. Eddie Elefant. Staffan Struts. Emil Ekorre. Konny Krokodil. Ni ser mönstret va? Men! Där finns också Bella Kyckling. Varför har inte Bella Kyckling samma begynnelsebokstav på för- och efternamn som alla andra? Har hon tagit ett nytt namn? Hette hon tidigare Kaos Kyckling, anarkist-kycklingen? Eller ännu värre Bella Bombmakaren? Kanske måste jag beställa en Statens Offentliga Utredningar om detta...

33. varm i magen

Leos mamma och pappa var på bio igår, vi såg ”Harry Potter del V” med Leos kusin S. Leos snälla morbror T. passade Leo under vår frånvaro. När vi var hemma igen var det nästan midnatt och Leo hade redan somnat. Dessvärre så vaknade han när gästerna skulle gå. Leo kastade sig oroligt av och an i sängen när jag kom in i hans sovrum. Försiktigt la jag handen på hans huvud och viskade tyst ”shhhhhh, pappa finns här”.

Genast slappnade han av, vände sig på sidan och sov inom några sekunder. Jag kunde ha svurit på att han log lite svagt. Vet inte om han kände igen min röst, min klapp på huvudet eller om det var något annat som fick honom att känna sig trygg. Men Leos pappa var varm i magen när han gick till sängs den kvällen och kände sig som en trygg och bra pappa.

32. var tog min fritid vägen!?!

Idag hämtade vi upp kompisen D. och hans son I. för en utflykt till Waxholm. Ingen tur med vädret men jättetrevligt att komma iväg ändå. Det är alltid kul att hänga med D., mest för att han är också är en så skön människa och allmänt bra vän. Men även för att han är pappa till en liten grabb som är strax över ett år. Det är skönt att få förståelse för pappaproblem och gemensamt kunna drömma sig tillbaka till en tid då oplanerade utgångar efter jobbet, innebandymatcher och dataspelande hela nätterna var en möjlighet. Har du som jag och D. dessutom sin släkt på långt håll så är det skönt att ha en så bra vän i närheten av där du bor.

Tror det var en gammal grekisk filosof som tyckte att ungdomen är bortkastad på de unga, då de inte har vett att uppskatta den? Då skulle jag hellre säga att barnlösheten är bortkastad på de barnlösa för de har inte vett att uppskatta all den fria tid de har innan de skaffar barn!

Kan även meddela att jag såg bilplåt 005, 006 och 007 då jag cyklade hem efter löpturen med PG igår!

31. barnvagns-marsch?

Vi håller på att försöka få Leo sova hela natten utan mat. Minst åtta timmar skall gå mellan kvällsmaten och när frukosten serveras. Om det är populärt? Nix! Inatt var 3:e natten. Mellan kl 02 och 03 sov Leo inte en sekund utan bara låg och protesterade högljutt mot sina sadister till föräldrar. Före och efter denna maratonskrikning vaknade han med ca 1½ timmes mellanrum men kunde då förmås att somna med nappen efter ca 10-15 min per gång.

Så Leos pappa var sådär pigg när Leos började kräva frukost 05.40 imorse. Sonen fick lite välling till frukost och en puss på kinden med en from förhoppning att han skulle somna om. Men det första glada pipen från spjälsängen som jag tror betydde ”pappa-vad-jag-är-glad-att-se-dig!” förbyttes snart mot en högljudd variant som det tränade pappaörat översatte till ”men-va-fan-gubbjävel-lyft-upp-mig-då!” .

05.58 resignerade den trötte pappan och tog med Leo ut på morgonpromenad. Som tur var öppnar Bullens bageri kl 06.00 så det fanns ett mål för färden, att föra hem färskt bröd till frukosten.

Vi som blir pappor nu var troligtvis den sista generationen i Sverige som en masse gjorde militärtjänst, så även Leos pappa. Några av er jämnåriga pappaor (och äldre såklart) kommer troligtvis att nicka igenkännande åt begreppet marsch-koma. Du utvecklade nämligen som soldat ganska snart förmågan att gå och (nästan) sova samtidigt, framför allt vid marscher i gryningsljuset. Tekniken är enkel, se till att ryggsäck, stridssele och vapen vilar någorlunda bekvämt på axlarna, fäst blicken på hälarna på personen framför dig, gå lätt gungande och känn hur du faller in i en meditativ koma när km läggs till km.

En lightvariant av detta har Leos pappa tidigare kunnat använda på tidiga barnvagnspromenader, fäst blicken på hjulen och bara sätt en fot framför den andra, vänster-höger, vänster-höger, vänster-höger…

Men så icke-mer. Träningskompisen PG har nämligen smittat mig med ett mentalt virus. Du skall i nummerordning se 001, 002, 003 etc på bilarnas nummerplåtar. Måste vara i nummerordning, annars är det fel. Så Leos pappa har den senaste veckan inte kunnat slappna av utan sneglar hela tiden på passerande bilar. Hittills har vi kommit till 004.

Fan ta dig PG!

30. får det lov att vara en barnvagn?

Tre gånger den senaste tiden så har tre olika tjejer kommit fram till Leos pappa på våra barnvagnspromenader och frågat efter vägen? Leos pappa formulerade genast en teori att detta berodde på att de tyckte att Leos pappa var så snygg! Leos mamma anmärkte, inte utan en viss ton av syrlighet i rösten, att orsaken att de kom fram och frågade nog berodde på att tjejer trodde att killar med barnvagn har högre trovärdighet än de utan barnvagn, snarare än hur Leos pappa såg ut. Och det kan hon såklart få tro.

Oavsett så anar jag en affärsmöjlighet här! Om jag utstrålar trovärdighet, borde jag inte kombinera våra barnvagnspromenader med någon business som kräver trovärdighet? Kanske jag kan sälja begagnade barnvagnar?

”Jodå serru, den här skönheten med lågt miltal har bara haft en ägare, en äldre dam som bara hade den för att köra barnbarnen till kyrkan. Varför den har fire-flejms målade på sidan? Ehhh…jo, det är den brinnande busken som talade till Moses!”

29. till skogs!

Leos pappa har äntligen lyckats komma igpng med joggingen igen, tack till träningskompisen PG! Favoriten är slingorna runt Ursvik, men vi har ännu inte vågat ge oss på Ursvik Xtream, kondisen från förra säsongen lyser med sin frånvaro fortfarande…

I alla fall är naturen kring Ursvik underbar att vara i, M + F, er busunge kommer att älska att springa runt där! Kan rekommendera korvgrillning, finns ett skydd nära starten eller ca 1200 meter in på 5-km slingan. Blåbären på 5-km slingan är också redan mogna och jättegoda (men se upp för fästingarna!)

När vi sprang så tänkte jag på att Leo nu kan ställa sig upp. Snart tar han sina första stapplande steg. Och om länge, länge så kanske han vill hänga med sin gamla pappa på en löptur i skogen, som jag gjorde med hans farfar för många, många år sedan? Ser redan fram emot den dagen.

28. Turning Leo

För några minuter sedan satt Leos pappa och skruvade i nya kontakter i vardagsrummet. Fram kryper Leo, tar tag i pappas verktygslåda - och häver sig upp till stående! Mycket svajigt stod han sedan där. Hans första "ställa-sig-upp". Och både mamma och pappa var där och fick tårar i ögonen av se detta lilla vardagsmirakel.

27. två vänster en armbåge?

Leos pappa var en gång en ung och lovande kampsportare. Nåja, han var i alla fall ung! Leos mamma var både ung och lovande fotbollspelare. Nu verkar vi ha starka indicier på vad Leo föredrar av mamma och pappas sporter. Leo älskar nämligen när du spöar hans nallebjörn. Leos mamma upptäckte att du kunde få Leo att skratta genom att dunka Nalles huvud i golvet. Ännu mer jubel när pappa ger Nalle två raka vänster och en höger armbåge, då skrattar han sitt underbara hackande skratt. Nu har dock Leos föräldrar enats om att inte straffa stackars Nalle mera, inga vidare signaler till dagis om Leo skrattande slår till sina "kollegor" där…

(ps Leos farfar i St Petersburg, om du kan sända över batteriladdaren till vår kamera så kan vi börja fota igen och lägga in på denna blogg. Annars får vi vänta med foto till efter vi ses igen i Ängelholm i augusti.)

26. är det ett vardagsrum? Nej, en racerbana!

Jag ber om ursäkt för att det tagit sån tid sedan förra inlägget men familjens modem har varit trasigt och det har tagit tid för Internet-leverantören att få fram ett nytt. Visst var det lågt? Men så var det också Glocalnet!

Medan jag skriver detta så torkar första lagret av målarfärg på fönstrena i vardagsrummet bredvid. Vi är nämligen snart färdiga med renoveringen där! Detta är en stor milstolpe för sedan har vi ”bara” köket kvar, nu har vi ytskiktsrenoverat och lagt nya golv i gästrummet, i Leos rum, i föräldrarnas sovrum och till sist vardagsrummet (fast det golvet behöll vi). På Gästtoaletten har jag med stöd av Leos farfar tagit bort toalettstol + handfat och byggt om det till ett förråd.

Även om jag och Leos mamma är jätteglada över vardagsrummet så undrar vi om inte Leo är allra gladast? Vi kan nämligen inte ställa tillbaka möblerna i vardagsrummet förrän på måndag, då golvet skall slipas. Så Leo kör nu, vilt skrattande, runt runt runt runt med sin lilla röda bil på tjugo kvadratmeter helt tom golvyta. Hmm, måste man verkligen ha möbler i ett vardagsrum?

25. Survival of the snällest?

Leo är aldrig så charmig som tidiga mornar. När du sömndrucken vacklar in, muttrandes något om ”okristliga tider, förgrömmade unge” så möts du av ett leende som bländar dig. Normalt har han vänt sig om i sängen och ligger med ansiktet mot fotändan, d v s den ända som är närmast dörren till hans rum. Ofta så hoppar han upp och ner med armarna och skrattar med hela ansiktet, som om han försöker säga ”pappa, vad jag har längtat efter dig!” Detta får hans morgonsura pappa att smälta så att han bara suckar, tänker ”okej för denna gång”, drar på sig ett par shorts och tar med sig unge herrn på en morgonpromenad i ottan.

Leos mamma tror att detta är en överlevnadsmekanism, för att på så vis minimera risken att vi säljer honom på e-bay, något hans pappa brukar överväga riktigt jobbiga nätter. Kanske skulle ändra inriktningen på doktorsavhandlingen, från incitament i ekonomiska styrsystem till bäbisars morgonhumör? Verkar i alla fall vara mycket roligare att skriva om. Får börja med att kolla runt i kompiskretsen om det är samma symptom hos deras barn, kanske är vi någonting på spåren här…

24. bilbälte på curlingbanan?

En av Leos favoritleksaker har de senaste månaderna varit en gåstol. Den är formad som en bil, en röd bil. Slår du på registreringsnumret så får du fram att det är en SAAB 9-3 från -99, den fånige pappan har nämligen tejpat dit samma reg nummer som på familjebilen… Just nu är det extra roligt om mamma sitter längst bort i hallen och pappa längst in i vardagsrummet. Då kan man ju springa mellan dem och bli belönad med en puss när man kommer fram! Han hinner få upp en förvånansvärd hastighet i sin lilla bil, något du blir varse när han rammar dina hälsenor, det gör så förb*nnat ont!

I går lyckades Leo med konststycket att slå sin första kullerbytta. Det hände när han lutade sig för långt ut från bilens sittdel på jakt efter någon spännande leksak. Vips, så trillade han framlänges! Ingen större skada men givetvis ett avgrundsvrål. Den paranoida pappan införskaffade omgående ett spännband på Clas Olsson och skapade ett primitivt bilbälte. Att sätta bilbälte på en leksaksbil, det måste väl vara själva definitionen på curlingförälder?