Vi håller på att försöka få Leo sova hela natten utan mat. Minst åtta timmar skall gå mellan kvällsmaten och när frukosten serveras. Om det är populärt? Nix! Inatt var 3:e natten. Mellan kl 02 och 03 sov Leo inte en sekund utan bara låg och protesterade högljutt mot sina sadister till föräldrar. Före och efter denna maratonskrikning vaknade han med ca 1½ timmes mellanrum men kunde då förmås att somna med nappen efter ca 10-15 min per gång.
Så Leos pappa var sådär pigg när Leos började kräva frukost 05.40 imorse. Sonen fick lite välling till frukost och en puss på kinden med en from förhoppning att han skulle somna om. Men det första glada pipen från spjälsängen som jag tror betydde ”pappa-vad-jag-är-glad-att-se-dig!” förbyttes snart mot en högljudd variant som det tränade pappaörat översatte till ”men-va-fan-gubbjävel-lyft-upp-mig-då!” .
05.58 resignerade den trötte pappan och tog med Leo ut på morgonpromenad. Som tur var öppnar Bullens bageri kl 06.00 så det fanns ett mål för färden, att föra hem färskt bröd till frukosten.
Vi som blir pappor nu var troligtvis den sista generationen i Sverige som en masse gjorde militärtjänst, så även Leos pappa. Några av er jämnåriga pappaor (och äldre såklart) kommer troligtvis att nicka igenkännande åt begreppet marsch-koma. Du utvecklade nämligen som soldat ganska snart förmågan att gå och (nästan) sova samtidigt, framför allt vid marscher i gryningsljuset. Tekniken är enkel, se till att ryggsäck, stridssele och vapen vilar någorlunda bekvämt på axlarna, fäst blicken på hälarna på personen framför dig, gå lätt gungande och känn hur du faller in i en meditativ koma när km läggs till km.
En lightvariant av detta har Leos pappa tidigare kunnat använda på tidiga barnvagnspromenader, fäst blicken på hjulen och bara sätt en fot framför den andra, vänster-höger, vänster-höger, vänster-höger…
Men så icke-mer. Träningskompisen PG har nämligen smittat mig med ett mentalt virus. Du skall i nummerordning se 001, 002, 003 etc på bilarnas nummerplåtar. Måste vara i nummerordning, annars är det fel. Så Leos pappa har den senaste veckan inte kunnat slappna av utan sneglar hela tiden på passerande bilar. Hittills har vi kommit till 004.
Fan ta dig PG!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vi kan bistå med 998 när det är dags! ;)
åh, all heder åt bullens, gott bröd har de också!
Angående ert sätt att terrorisera stackars Leo utan mat på nätterna så förutspår jag att Leo kommer att vinna tillsist ;-)
Jag har också kört bilnummerleken ett par gånger, men jag glömmer ofta var jag var och får då börja om. Personligt rekord är nog 150 eller något.
/Z
Åh så irriterande med bilarna, jag skulle bli totalt frustrerad! Själv hade jag tvångstankar om bilar förut och var tvungen att kolla reg.numret på VARJE bil jag såg och hitta på en mening (typ "ABC 001" = Anna badar Calle) :P
Skicka en kommentar