lördag 27 september 2008

201. För att lugna Johan...




För att lugna Johan kommer här några foto på hur köket blev efter renoveringen. Lite kvar dock, kanske två dagars jobb att fixa det sista. När vi nu ska hitta den tiden...


tisdag 23 september 2008

200. Andetagen hos en sovande Leo

Väl åter från USA inser jag hur skönt det är att vara hemma igen. Att få höra Leos lugna andetag, där han ligger och sover i sin säng bredvid vår, får mig alltid att känna mig så varm i magen. Ljudet av hans andetag är nog det ljudet jag saknar mest när jag är ute och reser. Å andra sidan saknar jag nog minst ljudet av att han vrålar efter välling vid kl 03?

torsdag 18 september 2008

199. Han vansläktas! (av Leos mamma)


När Leos mamma var liten så vägrade hon att äta grönsaker. Hennes mamma försökte med mutor, hot, tjat och list. Eller i alla fall trodde hon att hon var listig. Hon försökte gömma grönsaker i efterrättsglassen! Leos mamma gick inte på den lätta! Och satt dessutom och dissekerade alla efterrätter i månader efteråt. Faktum är att Leos mamma inte någonsin fick kläm på det där med grönsakerna ens i vuxen ålder. Hur festligt var det inte då att hon för ca 10 år sedan efter att ha utvecklad diverse allergiska besvär blev testad och visade sig vara allergisk mot ett stort antal grönsaker! Ha ha ha! (Fast hennes mamma tror fortfarande att Leos mamma bara hittar på)

Leo har egentligen inte visat något jätteintresse för gurka. Förrän förra veckan. Då kom han på att gurka var gott. Han ville faktiskt bara äta gurka. Han sprang iväg med den hela tiden och ville inte äta den riktiga maten. Det slutade med att vi fick gömma korv stroganoffen under gurkan… Sedan blev han sur när han upptäckte det.

Helt samma men tvärtom alltså…

tisdag 16 september 2008

198. Basic Instinct... (Av Leos mamma)

Nu har Leos pappa återigen tagit en tripp till USA. Leos farmor och är uppe och hjälper till med lämningar och hämtningar. Och självklart har ju Leos farmor med sig presenter!
Bland annat en bedårande tygbok med en ännu mer bedårande liten tygkanin som ska ut på gulliga små äventyr i boken.

Leo? Han tog kaninen och marscherade rakt ut i köket, öppnade kastrullskåpet och la ner kaninen i den största kastrullen och lade locket på. Leos mamma försökte intressera honom för de gulliga äventyren i stället men nej då, kaninen ska kokas i gryta. Till slut (när den var färdig?) la han den i sin matskål…

Har Leo tjuvtittat på Basic Instict?

lördag 13 september 2008

197. Allt han gör är bäst







En förälder är ganska enkelspårig när det gäller sitt barn. Så när dagispersonalen på Leos nya dagis berömmer Leos goda motorik och säger att han ligger långt före sin ålder med kroppskontroll så skiner hans mamma och jag upp som solar. Bra motorik, före sin ålder, höhö, det är vår duktige lille pojke det, jajamän! Att han sedan ligger efter med att prata viftar vi bort, jaja, det kommer han snart växa ifatt. Tror näppeligen att vi är unika här...












lördag 6 september 2008

196. Köket (nästan) klart!

Köket är nu i stort sätt färdigrenoverat. Massor av smådetaljer att fixa med men alla stora åtgärder är klara, resten kan vi ta lite efterhand. Detta firade Leos föräldrar igår med färska kräftor från Vättern – dock först efter att Leo somnat…

Leo är nog den som mest uppskattar att pappa och farfar kortade av väggen mellan köket och vardagsrummet med en halvmeter. Varför? Jo, nu går det ännu bättre att springa runt, runt från vardagsrummet, ut i köket och så in i vardagsrummet igen. Runt, runt, runt! Allra roligast är om han blir jagad såklart. Det har blivit en stående ritual att när mamma eller pappa säger vid 19.30 att det börjar bli dags att ta på pyjamasen så måste vi först jaga ifatt vårt springtokiga barn. Samma sak gäller givetvis vid tandborstningen.
Och minst fyra-fem gånger en normal dag, bara för att det är så kul.

onsdag 3 september 2008

195. Jobb vs. Leo (av Leos mamma)

Under sommaren har Leos mamma arbetat hårt. Det har Leos pappa också – han har nämligen varit pappaledig under tiden. Leos mamma har ett tufft jobb, men frågan är vem som har arbetat mest?

Det finns tydliga likheter mellan att vara Kriminalvårdare och Förälder.

Man ser till att de man tar hand om ska få mat. Balanserad kost ska det vara. Faktum är att Kriminalvårdens mat i mångt och mycket har samma konsistens, utseende och smak som de barnmatsburkar som finns för ettåringar. (med lika lite kryddor)

Man ser till att de sköter sin hygien, får sin dagliga dos med frisk luft och man uppmuntrar dem att röra på sig. Man förmanar dem och skäller på dem när de inte gör som de är tillsagda. Aga är förbjuden inom Kriminalvården också… :-) Man tröstar dem när de är ledsna och försöker i förbifarten uppfostra dem så där i största allmänhet.

Vad är då fördelen med att ta hand om intagna istället för små barn?

Man behöver inte byta blöjor. Det känns som det är mycket lättare att hävda sin auktoritet mot en aggressiv bankrånare än mot en tvååring. Är de intagna besvärliga låser man in dem i cellen. Blir de helt galna trycker man på larmknappen och får omedelbar förstärkning från minst ett dussin kollegor. Larmknappar och assistans inom 20 sekunder finns tyvärr inte tillgängligt för föräldrar…

Å andra sidan varken vill eller får man en massa kramar och pussar som kriminalvårdare. Man får inte åka rutschkana. Och även om man ibland inte vågar vända Leo ryggen för att man är rädd för att han ska kasta sig ner från soffkarmen, så behöver man inte vara rädd för att vända ryggen till för att man tror att han tänker misshandla en.

I måndags började Leos mamma en fem månader lång utbildning på heltid, inklusive fem veckors praktik. Det krävs nämligen för att kunna bli en fullvärdig och fastanställd Kriminalvårdare.

Fem månader på heltid, inklusive fem veckors praktik. Hmmmm, tänk om man skulle införa detta krav för föräldrar?