265. Leo kan hjälpa!

Leo har nu blivit så stor att han gärna vill hjälpa till. Med vad spelar mindre roll. Åka och handla färg, bädda sängen, ge katten mat etc. En av favoriterna är att hjälpa sin pappa fixa kaffe. Leos pappa har nämligen äntligen köpt sig en kaffekvarn och maler därför numera bönorna själva. Som ni ser på bifogad bild kan en liten Leo hjälpa till att fylla på bönor i kvarnen, i alla fall om han står på tå och använder sin pall.

264. Ignorera! (av Leos mamma)

Leo har vissa kvällar svårt att komma till ro när han ska sova. Speciellt om han är någon annanstans än hemma. I veckan har vi varit hemma hos farmor och farfar. Leos mamma skulle lägga Leo. Som inte ville sova. Han snurrade bara runt i dubbelsängen. Efter 45 minuter bad Leos mamma om avlösning. Leos pappa lyckades sedan få honom att somna på nolltid.

-Hur gjorde du?, frågade Leos mamma avundsjukt.
-Äh, det är jättelätt. Det är bara att ignorera honom.

Nästa kväll förökte Leos mamma igen. Hon låg på sängen. Bestämde sig för att det bästa sättet att ignorera Leo var att blunda. Och ligga stilla. Och blunda. Tills Leo, i brist på roligare underhållning, målmedvetet och med stor förtjusning lyckas peta in sin stortå i Leos mammas näsborre.

Det är inte jättelätt att ignorera!

263. Repliker (av Leos mamma)

Följande repliker trodde Leos mamma inte skulle hoppa ur hennes mun på den tiden hon var ung och singel.

3. Nej, ingen glass innan maten, ät lite ärtor istället!

2. Jadå, där är din pillesnopp, jag ser den…

1. Men det är ju jätteroligt att bajsa! (sagt till en förstoppad son som kniper)

Livet har onekligen förändrats…

262. Framme snart? (av Leos mamma)

Det är ju allmänt vedertaget att barn, så fort de börjar prata, börja tjata ”är vi inte framme snart?” när man har åkt i bilen i mer än två minuter. Inte Leo inte. I dag var vi på Ikea. Där var det svalt och väldigt lite folk. Leo tjatade dock rätt mycket om att åka bilen hem.

Resan hem var varm. Luftkonditioneringen i bilen hade gått sönder och ska lagas i helgen. Det var varmt. Jättevarmt. Och Leos mamma var trött. Och hungrig. Och varm. Så till skillnad från ditresan, där hon underhållit Leo med att sjunga hela vägen, satt hon mest tyst. Leo tittade bekymrat på sin mamma och sa:

-Tjött mamma?

-Mmmm.

Leo klappar tröstande på mammas arm och säger:

-Fjamme snart mamma!