224. Gott nytt år!

Leo är dock lite för ung för champagne, så han får hålla till godo med att skåla i yoghurt...

223. Hem och jaga renar!

Leos pappa följde med vännen J, sin bror A. och diverse bekanta på ishockey i mellandagarna. Rögle tog emot serieledande Luleå på himmaplan. Trots en negativ trend de senaste matcherna kunde Rögle dominera och vinna med 3-1. Väl hemma igen fick pappa en stor Leo kram och sedan utbrast spontan dans mellan Leo, hans fabror A. och Leos pappa. Vi höll varandra i händerna, hoppade som galningar och sjöng ”ÅK HEM OCH JAGA RENAR, OH-OH-OH-OH!”, en liten fin ramsa som skanderats under matchen. Kanske var det mest pappa och farbror A. som sjöng men Leo dansade vilt och skrattade lyckligt. Pappas pojke!

222. Köttbulle! (av Leos mamma)

Det är intressant och frustrerande att prata i telefon med Leo. Han tycker att det är jättekul, men förstår inte riktigt hur han ska bidra till diskussionen. Han andas mest förtjust och högljutt i telefonen. Så här lät det idag.

– Hej, mammas lilla Leo hur mår du?
– Flås
– Har du roligt med farmor och farfar?
– Köttbulle
– Eh, vad bra? Leker du med bilar?
– Flås
– Mamma saknar dig!
– Tomte
– Kan du säga mamma?
– Mamma!
– Vad duktigt! Kan du säga pappa?
– Tomte
– Hmmm, är du snäll mot pappa?
– Köttbulle
– Ok
– Flås, flås, flås

221. Lussetåg

Igår kl 15 var det dags för ännu en första gång för vår lille bus – Leos första lussetåg. Inför massor av mammor, pappor och andra släktingarna genomförde dagisets alla barn ett gemesamt lussetåg. Om det var stämningsfullt? Nja, det ekade rätt falskt när alla tävlade om att sjunga högst, hälften kom ihåg orden till texten medan den andra hälften skrek ”DÄR SITTER MIN MAMMA!”. Men det var jättekul att få se Leo som dagisets sötaste tomte (säger en ganska opartisk pappa). Det är momors förtjänst att tomteluvan sitter på, den åker av igen, igen sekunden efter att bilden tas.

220. Leo är tvåspråkig!

På Leos dagis finns även barn med särskilda vårdbehov. Rullstolsbundna, nedsatt hörsel eller utan alla hönsen i pianot. Till exempel. Utöver att dagiset ligger 2 minuter från vår lägenhet så var detta ytterligare ett skäl för Leos föräldrar att välja just det dagiset. Vi gillade nämligen det faktum att även barnen med särskilda behov var integrerade i de vanliga dagisgrupperna; dels för att detta innebar mycket mer personaltäthet än ett normalt dagis och dels för att Leo helt naturligt får lära sig att alla är olika. Personalen jobbar även mycket med värdegrunder bland barnen.

Eftersom nedsatt hörsel är ett av handicapen på Leos dagis pratar personalen teckenspråk med vissa barn. När Leos mamma kom för att hämta honom förra veckan så sa hon att ”-Hej Leo, jag hämtar idag eftersom pappa måste jobba.” Mmm, nickade Leo och sa ”-Pappa” och så gjorde han teckenspråk för jobba (en knuten hand mot den andra). Personalen skrattade och sa att det där måste han snappat upp för det var inget de aktivt lärt honom. Så nu har vi ett tvåspråkigt barn. Problemet är ju bara att vare sig hans mamma eller pappa pratar teckenspråk – så vi har ingen aning om han försöker säga något annat än jobba! Hmm, vi får kanske gå en kurs även vi?

219. Ännu mer gympa

Leo älskar verkligen barngympa så nu har vi anmält oss även för vårterminen. Klipper in några foto från helgens pass.

218. Dyra julklappar 2009!

Leos pappa har just vunnit 500 000 pund - utan att ens ha varit med i något lotteri, vilken tur! Leo, i år blir det dyra julklappar!

"Attention,
This is to notify you that your email address has been selected in the just concluded Draw
award held on 15.11.2008
Amount won: £500,000.00 (Five Hundred Thousand Pounds Sterling) in cash credited to file BNKJ/ 5 9 18 28 31 49 48
You may wish to establish contact via e-mail with the particulars presented below:
Contact Person: Planet Fourty Nine Lottery"

217. Leos första tur i pulka

Något av det bästa med att vara förälder är att du får leva om livet igen, nu genom ditt barns ögon. Utan Leo hade jag nog inte kommit på att dagens första solstrålar borde njutas i pulkabacken. Sagt och gjort, Leo och jag traskade iväg med det nyinköpta tefatet till Skytteholmsparken för att ge Leo hans livs första tur i pulka. Tillsammans åkte vi vilt skrikande nerför det stora backen som finns i parken. Mycket uppskattat av både far och son! Eftersom snön nu dessutom ligger djup på Rudvikens mysiga innergårdar så köpte vi idag även en mer klassisk pulka som vi kan ha att dra Leo i när vi ska till och från dagiset. Dessvärre tog jag inte med kameran ikväll, för nu är här verkligen grymt mycket snö!

216. Övernattningslägenhet

Familjen L. bor som de flesta av läsarna vet i en bostadsrätt med fyra mysiga rum och kök i Solna. Föreningen består av ett långt hus som tidigare var 116 hyresrätter. Vid ombildningen till bostadsrätter 2001 var det 17 lägenheter som inte kunde eller ville ombildas så de kvarstannade som hyresrätter. Efterhand som hyresgästerna sagt upp sig så har föreningen sålt av de lägenheterna. Fram tills nu. För några veckor sedan blev en liten tvåa (som ligger i vår trappuppgång!) ledig. Föreningens styrelse har nu beslutat att inte sälja den, utan att fräscha upp, möblera och använda den som övernattningslägenhet för de medlemmar som har gäster. Mumsig är också för trötta föräldrar att kunna sova ostört en hel natt, vi inviger den ikväll genom att låta Leos mamma få vila sig där. Alla vännerna som flyttat är välkomna att höra av sig när ni är sugna på att hälsa på i Stockholm. Farmor och farfar får såklart också bo där om ni behöver vila er när ni kommer upp!

215. Leos första gym-pass

Förra veckan var vi på uppföljningssamtal på dagis. Det var bra. Leo trivs och det fungerar, för det mesta, bra med de andra barnen. Det är inte bara hemma utan även på dagis han är ett energiknippe. Fröken vi pratade med sa att han satsar mycket på att utvecklas inom motoriken att det troligtvis är detta som gör att han ligger lite efter med pratande. Nå, ingen ko på isen där. För att få ut lite energi ur systemet var Leo och jag på bådas första barngympa under helgen, klassen för barn 1½-2½ år gamla. Jättekul, ett företag som hade en gympahall i Bromma anpassad för små barn. Mattor att springa på, bollar, kuddar att klättra på, små studsbrädor mm. Vi prövar nog gång till innan jul innan vi bestämmer om vi ska fortsätta med vårterminen.

214. TV-våld! (av Leos mamma)

Leos föräldrar försöker vara duktiga föräldrar. Till exempel låter vi aldrig Leo titta på våldsamma saker på TV. Barn kan ju ta skada av att titta på våld. De kan antingen bli jätterädda, eller så kan de växa upp och hamna på Leos mammas jobb. Läskiga saker får vänta tills han har gått och lagt sig. (Dessutom är det lätt att hålla på detta, Leo tror att om TV:n är på så är det bara till för honom och hans älskade Teletubbies och Pingu)

Nåja, häromdagen när vi hade lagt Leo så satte vi oss för att se ett avsnitt av Rome. Det var synnerligen våldsamt. Leos mamma och pappa ligger i varsin soffa. Blir det riktigt läskigt kan det hända att Leos mamma tvingar Leos pappa att ligga i samma soffa. Denna gång fanns dock Katten Stig som i stället fick dela soffa med Leos mamma. Efter en riktigt otäck scen (massor med strid som bland annat innebar att en kille bet av en annan killes tunga) vad tror ni händer? Jo Katten Stig som har tittat intresserat vänder sig om och ger Leos mamma en rallarsving med tassen! Helt oprovocerat! Sedan springer han och gömmer sig.

Måste vi nu också vänta på att Katten Stig ska somna innan vi tittar på TV-våld?

213. Lycka är...

...en lång höstpromenad med massor av pölar att hoppa i, spännande tåg som dundrar förbi och stora röda brandbilar att beundra. Se själva!

212. Mass, mass, mass!

Efter maten idag ville Leo se på teletubbies. In med film i DVD. I just denna skiva är det tema promenad. I en sekvens så ska teletubbies marschera runt medan de sjunger marsch, marsch, marsch. Då glider Leo ner från soffan och börjar marschera framför TV;n. Han trampar på stället, svänger med armarna och sjunger mass, mass, mass... Pappas pojke!

211. Donse, donse, donse!

I två av de animerade filmer som vi köpt till Leo; Madagascar och Elias, kan du välja att bara spela upp sångerna. Så nu har vi en ny favoritaktivitet på morgonen. Dansa! För Leos del innebär detta att han står framför TV;n, böjer på knäna och pumpar med armarna. Försiktigt försöker han sjunga med till musiken. Sen sträcker han armarna rakt över huvudet och snurrar runt runt runt! Allra roligast är såklart om hela familjen är med och dansar. Sedan är det många ”E ti!”, dansa är roligt!

210. Speedad fågel? (av Leos mamma)

Både Leos mamma och pappa har alltid tyckt att barnskratt är något av det härligaste som finns. Det har vi tyckt länge. När vi väntade Leo, och var så där sentimentala, pratade vi om att något av det bästa med att få barn var att vi skulle få uppleva massor av de där härliga, kluckande, gurglande barnaskratten. Lyckan var fullkomlig!

Hmmm…

…när Leo skrattar låter han som en kråka på amfetamin…!

209. Leos nya sovvanor

Leos sömn har, som alla följt bloggen regelbundet märkt, inte varit den allra bästa. Men nu hoppas vi på ett trendbrott. De senaste veckorna har Leo vaknat till tidigt på morgonen, normalt kl 01-03, och velat ha lite välling. Efter det vill han gärna krypa över i våran säng och somna om. Numera somnar han också snällt på en gång och sover till 06-07. Peppar, peppar att det håller i sig. Enda nackdelen är att han numera blir sur över att behöva somna i sin egen säng, som står bredvid våran. Vi ska försöka hålla kvar vår princip att han ska somna i sin egen säng men att han får komma till oss om han vaknar. Hoppas på så vis få lite lättare den dan han ska börja sova i sitt eget rum.

208. Mera påhopp! (av Leos mamma)

Leo har ju tidigare skrattat ut sin mamma när hon visar musklerna. (se inlägg 203)
Men nu haglar påhoppen! Häromdagen visades det elefanter på TV.

Leos mamma pekar pedagogiskt och säger ”Titta Leo där är en elefant”
Leo tittar intresserat och pekar på elefanten och säger ”Mamma!”
”Nej, en elefant. El-e-fant”. ”Mamma”, säger Leo bestämt och skrattar rått.



Måste sluta äta kakor.

207. Pappas lilla drill-sergeant

Vår lille bus är som bekant ganska fysisk av sig. Han gillar rutschkanor och trappor. Kul är även att hoppa i soffan eller att bli buren upp och ner av mamma eller pappa. Han gillar såklart även att rida på våra ryggar. Nu har vi hittat ett sätt att förena nytta med nöje. Leo sitter på min rygg och så gör pappa en armhävning. ”E ti!” ropar han glatt. Igen. Igen. Igen, igen och igen. ”E ti”! Pappa kommer att vara i bra form till sommaren om detta fortsätter…

206. En helt vanlig söndag

05:22.
Leos pappa vaknar av att Tröttemamman och Leo står i dörren till gästrummet. Leos mamma har svarta ringar under ögonen medan Leos glatt sjunger i-i-i-i-i-i! Det visar sig att Leo fått en ny förkylning och hostat massor, sen någon timme tillbaka så hostar han så mycket att han inte somnar om.

Leo och jag bäddar ner oss under en filt i soffan, sätter på en Pingu-film i bakgrunden och bläddrar i en pekbok. Leos mamma vacklar mot sovrummet.

07:56
Leos mamma dyker upp och viskar onämnbara saker om katten Stig som omväxlande vill in i sovrummet, omväxlande ut och som stör hennes sömn. Leos pappa retirerar in i stora sovrummet och stoppar i ett par öronproppar för att dämpa skriken av Leo som är arg för att hans mamma hindrar honom att bryta av DVD-skivor.

09:25
En ganska utvilad Leo-pappa går upp igen. Tar över vakten av en mycket grinig Leo, som sovit alldeles för lite och alldeles för dåligt.

10:30
Ger upp försöken att hålla Leo vaken till normala tiden för lunch-tuppluren (11:30). Han får välling och somnar inom ett par minuter. Gör upp om VAB-schema för nästa vecka; då Leos mamma har viktig praktik kommande vecka tar pappa mån-tis och mamma ons om det håller i sig så länge.

10:45
Leos pappa snörar på sig skorna och joggar bort till gymmet på Västra Vägen. Leos mamma plockar undan från barnvaktsgästerna igår och lägger sig i soffan med en bok.

13:40
Vi väcker Leo för att han inte ska sova alldeles för länge, tre timmar får räcka trots att han är sjuk…

14:30
Hela familjen promenerar till Solna Centrum. Solen skiner från klarblå himmel. Gör Leo glad genom att åka upp i glashissen på Solna Centrums utsida, hela vägen upp till 8:e våningen. Ser många bilar. ”E ti!” skriker en lycklig Leo när vi åker ner. Okej, en gång till. Handlar nya stövlar till Leo, påslakan till föräldrarnas täcken och sedvanlig provianteringsrunda på ICA.

16:30
Leos pappa steker hemlagade hamburgare och klyftpotatis till söndagsmiddag. Leo tränar nya ord med sin mamma i boken ”Knacka på”. Apa och lampa är de senaste.

17:30
Leo hårda mage löser sig äntligen. Vi firar med ett bad!

18:30
Ser ännu några avsnitt av Pingu.

19:30
Hjälps åt att tvinga hostmedicin i en vilt skrikande Leo. Hälften kommer på pyjamasen, bara att byta till en ny. Suck! Leos mamma lägger Leo medan jag byter på kattlådan och pratar i telefon med Leos underbare farbror O. som fyller 30 imorgon. I bakgrunden hör man Leo säga ”E ti!” varje gång hans mamma sjungit klart sin egen version av Sov du lilla videung.

20:42
Leo somnar. Slår upp ett glas rött och lägger mig i soffan med några salta kex. Leos mamma tar lite glass och vi tittar på 7:e avsnittet av Rome II.

21.50
Borstar tänderna, får en gonattkram, kryper tyst ner i vår säng bredvid en lätt snarkande Leo. En helt vanlig söndag hos familjen Lindeborg har kommit och gott.

205. En bra bild!

204. Det börjar lossna

Leos ordförråd har hittills varit ganska begränsat. Mamma, pappa, bil, titta, hej då och den! har hittills varit i stort sätt allt han sagt i flera månader. Men den senaste veckan har det börjat lossna så smått.

Kaka (inte helt oväntat…), e ti (en till) och oppa (hoppa (i soffan)) är alla nya under de senaste dagarna.

”E ti!” användes flitigt ikväll när jag la vår lilla bus och slutade sjunga vaggvisor…

203. Leos mamma är en klenis! (av Leos mamma)

Häromdagen när Leo satt i sin matstol var han rätt så kinkig. Leos mamma försökte då dansa och spexa för att göra honom på bättre humör. Reaktionen var rätt avvaktande. Tills Leos mamma började flexa sina biceps och morra. Då tittar Leo upp, pekar på sin mamma och börjar tokskratta, ett sådant där skratt som kommer ända nerifrån magen. Han fortsatte att peka och skratta en bra stund och fick nästan tårar i ögonen.

Eh, kanske dags att börja träna? För hur ska Leos mamma kunna sätta sig i respekt på jobbet om hennes egen tvååring skrattar ihjäl sig åt henne?

202. Leos pappa har inte gått hädan... (av Leos mamma)

Nu har Leos pappa åkt till USA igen. Han åkte i lördags morse. Till skillnad från tidigare resor verkar nu Leo fatta på ett annat sätt att pappa är borta. Flera gånger under helgen har Leo letat efter pappa i datarummet. (hmmm, kanske Leos pappa sitter där lite väl ofta? :-)
Han plockar också fram pappas skor och tittar uppfodrande på sin mamma och säger Paaaappaaa! Paaaappaaaa!

Eftersom Leos mamma tycker det är för besvärligt att börja förklara om viktiga affärsresor till Amerikat så har hon löst problemet med att säga att ”pappa flyger flygplan” medan hon pekar uppåt. Jodå, det köpte han.

Kom dock på att dagispersonalen kanske får slag om Leo under dagen har sagt pappa med ledsen röst och pekat uppåt. Bäst att klargöra att Leos pappa inte har gått hädan utan att han flyger flygplan…

201. För att lugna Johan...

För att lugna Johan kommer här några foto på hur köket blev efter renoveringen. Lite kvar dock, kanske två dagars jobb att fixa det sista. När vi nu ska hitta den tiden...

200. Andetagen hos en sovande Leo

Väl åter från USA inser jag hur skönt det är att vara hemma igen. Att få höra Leos lugna andetag, där han ligger och sover i sin säng bredvid vår, får mig alltid att känna mig så varm i magen. Ljudet av hans andetag är nog det ljudet jag saknar mest när jag är ute och reser. Å andra sidan saknar jag nog minst ljudet av att han vrålar efter välling vid kl 03?

199. Han vansläktas! (av Leos mamma)

När Leos mamma var liten så vägrade hon att äta grönsaker. Hennes mamma försökte med mutor, hot, tjat och list. Eller i alla fall trodde hon att hon var listig. Hon försökte gömma grönsaker i efterrättsglassen! Leos mamma gick inte på den lätta! Och satt dessutom och dissekerade alla efterrätter i månader efteråt. Faktum är att Leos mamma inte någonsin fick kläm på det där med grönsakerna ens i vuxen ålder. Hur festligt var det inte då att hon för ca 10 år sedan efter att ha utvecklad diverse allergiska besvär blev testad och visade sig vara allergisk mot ett stort antal grönsaker! Ha ha ha! (Fast hennes mamma tror fortfarande att Leos mamma bara hittar på)

Leo har egentligen inte visat något jätteintresse för gurka. Förrän förra veckan. Då kom han på att gurka var gott. Han ville faktiskt bara äta gurka. Han sprang iväg med den hela tiden och ville inte äta den riktiga maten. Det slutade med att vi fick gömma korv stroganoffen under gurkan… Sedan blev han sur när han upptäckte det.

Helt samma men tvärtom alltså…

198. Basic Instinct... (Av Leos mamma)

Nu har Leos pappa återigen tagit en tripp till USA. Leos farmor och är uppe och hjälper till med lämningar och hämtningar. Och självklart har ju Leos farmor med sig presenter!
Bland annat en bedårande tygbok med en ännu mer bedårande liten tygkanin som ska ut på gulliga små äventyr i boken.

Leo? Han tog kaninen och marscherade rakt ut i köket, öppnade kastrullskåpet och la ner kaninen i den största kastrullen och lade locket på. Leos mamma försökte intressera honom för de gulliga äventyren i stället men nej då, kaninen ska kokas i gryta. Till slut (när den var färdig?) la han den i sin matskål…

Har Leo tjuvtittat på Basic Instict?

197. Allt han gör är bäst

En förälder är ganska enkelspårig när det gäller sitt barn. Så när dagispersonalen på Leos nya dagis berömmer Leos goda motorik och säger att han ligger långt före sin ålder med kroppskontroll så skiner hans mamma och jag upp som solar. Bra motorik, före sin ålder, höhö, det är vår duktige lille pojke det, jajamän! Att han sedan ligger efter med att prata viftar vi bort, jaja, det kommer han snart växa ifatt. Tror näppeligen att vi är unika här...

196. Köket (nästan) klart!

Köket är nu i stort sätt färdigrenoverat. Massor av smådetaljer att fixa med men alla stora åtgärder är klara, resten kan vi ta lite efterhand. Detta firade Leos föräldrar igår med färska kräftor från Vättern – dock först efter att Leo somnat…

Leo är nog den som mest uppskattar att pappa och farfar kortade av väggen mellan köket och vardagsrummet med en halvmeter. Varför? Jo, nu går det ännu bättre att springa runt, runt från vardagsrummet, ut i köket och så in i vardagsrummet igen. Runt, runt, runt! Allra roligast är om han blir jagad såklart. Det har blivit en stående ritual att när mamma eller pappa säger vid 19.30 att det börjar bli dags att ta på pyjamasen så måste vi först jaga ifatt vårt springtokiga barn. Samma sak gäller givetvis vid tandborstningen. Och minst fyra-fem gånger en normal dag, bara för att det är så kul.

195. Jobb vs. Leo (av Leos mamma)

Under sommaren har Leos mamma arbetat hårt. Det har Leos pappa också – han har nämligen varit pappaledig under tiden. Leos mamma har ett tufft jobb, men frågan är vem som har arbetat mest?

Det finns tydliga likheter mellan att vara Kriminalvårdare och Förälder.

Man ser till att de man tar hand om ska få mat. Balanserad kost ska det vara. Faktum är att Kriminalvårdens mat i mångt och mycket har samma konsistens, utseende och smak som de barnmatsburkar som finns för ettåringar. (med lika lite kryddor)

Man ser till att de sköter sin hygien, får sin dagliga dos med frisk luft och man uppmuntrar dem att röra på sig. Man förmanar dem och skäller på dem när de inte gör som de är tillsagda. Aga är förbjuden inom Kriminalvården också… :-) Man tröstar dem när de är ledsna och försöker i förbifarten uppfostra dem så där i största allmänhet.

Vad är då fördelen med att ta hand om intagna istället för små barn?

Man behöver inte byta blöjor. Det känns som det är mycket lättare att hävda sin auktoritet mot en aggressiv bankrånare än mot en tvååring. Är de intagna besvärliga låser man in dem i cellen. Blir de helt galna trycker man på larmknappen och får omedelbar förstärkning från minst ett dussin kollegor. Larmknappar och assistans inom 20 sekunder finns tyvärr inte tillgängligt för föräldrar…

Å andra sidan varken vill eller får man en massa kramar och pussar som kriminalvårdare. Man får inte åka rutschkana. Och även om man ibland inte vågar vända Leo ryggen för att man är rädd för att han ska kasta sig ner från soffkarmen, så behöver man inte vara rädd för att vända ryggen till för att man tror att han tänker misshandla en.

I måndags började Leos mamma en fem månader lång utbildning på heltid, inklusive fem veckors praktik. Det krävs nämligen för att kunna bli en fullvärdig och fastanställd Kriminalvårdare.

Fem månader på heltid, inklusive fem veckors praktik. Hmmmm, tänk om man skulle införa detta krav för föräldrar?

194. Nu närmar sig renoveringen av köket slutet!

Imorgon kommer (peppar peppar) hantverkarna som ska hjälpa oss lägga klinkers och sätta kakel i köket. Som en förberedelse slet vi idag därför bort den gamla plastmattan. Det blev ett helt familjeprojekt. Les mamma slet upp mattan, Leos pappa buntade ihop bitarna och Leo själv, ja han stoppade buntarna i svarta sopsäckar. Och applåderade därefter sig själv såklart.

193. Ännu ett av tusen "första gången"

Idag kom ytterligare ett första för Leo. Halv sju imorse vacklade Leos mamma in i gästrummet där Leos pappa sovit. Leo vinkar glatt i hennes famn. Tröttermamman muttrade ett ”tack” och vinglade därefter tillbaka in i sovrummet. Leo och jag tog en välling och en kaffe framför barnprogrammen på TV 4:a. Därefter tassade vi ut för att låta den stackars mamman få lite komma i kapp med sömnen. Efter en promenad gick vi bort till Solna Centrum för att ta oss en toast och ännu mer kaffe. Kom fram runt 07.45. Dörrarna till centrum var öppna men eftersom butikerna inte skulle öppna på ytterligare två timmar så var det nästan helt folktomt därinne, frånsätt städpersonalen. Leo fick därför komma ner från barnvagnen. Han log stort och började genast springa i den stora gången. Armarna viftade när han sprang så det klapprade härligt om sandalerna. Städpersonalen log åt energin och livsglädjen. Men så stannade han. Vad var det här? Han tassade försiktigt fram. En trappa som går uppåt av sig själv? Försiktigt ställde han högerfoten på rulltrappan. Och trillade framlänges när foten for iväg... När han fick sig i hålla mina händer gick det bättre. Upp, upp upp! Ett snabbt halvt varv till vänster och så ner igen för nästa rulltrappa. Ner, ner ner! Hurra! Och igen. Och igen. Och igen. Till slut fick jag lyfta min vilt protesterande son och sätta honom i barnvagnen. Men han förlät mig när toasten kom. Första gången att stå själv i rulltrappan, ännu ett litet vardagsmirakel.

192. IKEAs lömska dubbelpaketfälla

Det fina med Leo, och alla andra barn såklart, är att det är så mycket första gången. Första gången han ställer sig upp. Första gången han säger mamma, Första gången man får en puss. Sen finns det så klart mycket första gången som är mindre kul. Första gången han äter en fimp. Första gången han ritar med penna på väggen. Eller som i tisdags denna vecka, första gången han blivit så stor att han kan klättra upp ur spjälsängen. Inte mycket att göra, jag lastade in Leo i bilen efter jobbet och åkte till IKEA dagen efter. En barnsäng identifierades och en barnsäng inköptes. Väl hemma så skruvade jag ihop sängen medan Leo sprang runt i köket. Den blev väldigt fin med ett litet undantag. Den saknade botten. Tydligen skulle det vara ett extra paket med spjälor. Men va fan!?! Varför kunde de inte bara lagt in spjälorna!?! Ett misstag – nej en lömsk plan. Nu måste jag köra till IKEA igen. Och redan nu börjar jag tänka på vad jag kan köpa när jag ändå är där. Två rullådor till kanske? Påsförslutare är ju alltid bra. Värmeljusen brukar ju vara billigga. Mutter mutter…

Vi rodnar även för kottemammans finns beröm om vår blogg. Dessvärre kan vi inte skicka bollen vidare – vi följer bara tre andra bloggar… Men kram i alla fall!

191. Jag är inte bitter... (av Leos mamma)

Tänk er att ni har semester. Kommer ni ihåg hur det var? En helt vanlig vardag och man behövde inte gå upp tidigt och gå till jobbet. Fint väder. Kanske läsa tidningen på balkongen. Göra vad man kände för.

Leos mamma har semester. Fyra saker samverkade för att väcka henne tidigt. Regn. Hysteriskt Mjaoande från katten Stig. Djävulskt ont i halsen. Och en tjutande Leo. Som förmodligen illtjöt för att hans pappa begick övervåld mot honom. (Dvs. bytte blöja)

Har man semester kan man inte sjukskriva sig från jobbet. Är man bara extremt förkyld och inte döende kan man inte kräva att den ömme maken ska vara hemma från jobbet för att passa Leo.

Men man försöker tänka positivt. Teletubbies i soffan med något varmt att dricka. Det är ju bara drygt två timmar till vi ska gå till dagisinskolningen.

Men nej. Just denna morgon insisterar Leo på att den enda möjligheten till underhållning är att gå runt, runt, runt i lägenheten iförd pyjamas och mammas gymnastikskor medan mamma håller i handen. Om och om och om igen.

Jag älskar min son. Jag ångrar inte att jag skaffade barn. Jag vill faktiskt inte sälja honom på E-bay. Men kan man inte bara få hyra ut honom någon gång ibland?


PS. Ok lite bitter är jag. Jag är sjuuuuuuuk. Det är syyyyyyynd om mig!

190. Kvällsbus (av Leos mamma)

Häromkvällen när det var dags att sova var Leo ganska sprallig. Dock gick han till slut med på att gå och lägga sig. Han ville då prompt ha med sig en speciell kudde med ett nytt kuddfodral som hans föräldrar hade köpt i Malmö. Kudden har ett motiv med en massa bilar på.

OK, tyckte Leos mamma. Klart killen ska ha med sig bilkudden i sängen. (Återigen – allt som gör att det funkar är bra!)

Problemet är att Leo sitter i sängen i över en kvart och skriker BIIILAAAR på högsta volym. (eller ok, Bila, han har inte riktigt fått till R ännu…) Efter en kvart säger Leos mamma med bestämda rösten: Nej, Leo nu får du sluta skrika, nu är det dags att sova. Samtidigt vänder Leos mamma ryggen åt Leo så att han saknar publik. (Katten Stig försvann redan vid det första tjutet)

Då blir det tyst. Mycket tyst. I ca trettio sekunder. Sedan kommer det en högljudd viskning: Biiiiiilllaaaaa, åtföljd av en förtjust fnissning!

Leos mamma fick bita sig i tummen för att inte börja asgarva… Vad kul att han börjar bli så stor att han medvetet kan börja skoja med oss!

189. Mera OS...

Leo tycker ju som sagt till hans föräldrars sorg och bedrövelse att OS är helt värdelöst. Det är dock två grenar som är roliga. Den ena är en lågoddsare: Hästhoppning. Hästar är ju kul tycker Leo och sitter som klistrad. Den andra grenen var lite mer förvånande: Synkroniserad simhoppning. Leo skrattade så han tjöt, klappade händerna och dansade på stället. Repriserna i Slowmotion var roligast. Tja, kul att någonting duger även om det inte direkt är Leos föräldrars favoritsporter…

188. Höjdhopp! /Vi är tillbaka! (av Leos mamma)

Vi är tillbaka efter lite bloggsemester! Vi har haft det mycket bra hela sommaren. Leo och hans pappa har lekt och busat och Leos mamma har tagit hand om knasiga människor på jobbet. Mer om sommaren senare. Börjar istället med ett inlägg om OS...

Leos pappa tycker om sport. Han är duktig på det mesta han prövar på och motionstränar så ofta han kan. Leos mamma är ännu mer sportintresserad. Hennes specialiteter är bland annat fotboll, handboll och friidrott. Ja, att ligga i soffan och titta på andra som utövar sporterna alltså. Helst ska hon samtidigt äta choklad eller en påse chips.

En höjdhoppsfinal var ju på grund av detta given. Leos mamma hade planerat att Leo skulle sova middag länge. Leo vaknade därför tidigare, precis när finalen började. Leo tycker att det mesta inom OS suger. Han fattar inte varför mamma vill titta. Vi brukar ju mycket sällan titta på TV innan Leo somnar på kvällen så han anser att TV:n är till för Teletubbies och Pingu. Så fort Leos mamma försöker titta på OS pekar han på TV:n och skriker Nnnnneeeeej!

Leos mamma hade därför ett fasligt besvär med att distrahera. Klossbygge, leka spöke med filten, läsa saga, jaga runt i lägenheten (med timing för att rusa förbi TV:n just när hoppen kom) och hålla Leo upp och ner. Och efter allt besvär så gick det åt pipan med höjdhoppet…

Då gick vi ut och åkte rutschkana istället.

187. Bisarra konversationer... (av Leos mamma)

Det blir en hel del bisarra konversationer i vår familj…

Leos pappa: Har du sett min tandborste?
Leos mamma: Jo, jag tror den ligger under TV-bänken!

Leos mamma: Men varför ligger kakformen i diskmaskinen? Har du bakat?
Leos pappa: Nej, men Leo ville absolut mata kakformen när vi åt lunch…

Leos pappa: Ska jag ta Leo i morgon bitti så du får sova?
Leos mamma: Nej, det behövs inte, jag kan ta honom.
Leos pappa: Jaha, det säger du ja, men jag ska fråga
Tröttemamman i morgon så får vi se vad hon säger...

Leos mamma: Neeeej, Leo inte brotta ner katten! Klappa fint!
Katten Stig: MJAAAAAOOOOUUU! (Betyder hjälp tror vi)
Leo: HAHAHAHA!

186. Semesterbilder

Detta blir ett kort inlägg, måste återvända till andra halvlek i Tyskland - Spanien. Lägger in några foto till alla Leos fans så att alla, kanske mest hans mamma, kan se att det inte går någon nöd på honom i Ängelholm.

185. Semester!

Idag var Leos sista dag på dagiset Thor. Fr o m hösten ska han gå det betydligt mer närbelägna dagiset Sjötungan. Nu skall Leo hänga med sin pappa tills den 15 augusti, eftersom hans mamma måste jobba hela sommaren. Vi började firandet idag genom att på vägen hem från dagis leka i plaskdammen nästan en timme.

Egentligen började jag min semester i måndags men denna vecka har Leo trots det gått på dagis och så har hans föräldrar fixat en massa i lägenheten som ”blivit liggande”. Byta alla innerdörrar, skruva fast lösa lister, bygga en väggbokhylla, laga balkongdörren… Phu, hur hinner folk med småbarn med att ha en villa? Nå, Leo och jag reser ner till Skåne imorgon och ser fram emot ett par dagars slappande på stranden.

184. Dilemmat med kaksmet... (av Leos mamma)

Leos mamma har i vissa avseenden haft en mycket traumatisk barndom. Det var ju det här med kaksmeten… Kaksmet är gott. Mycket gott. Problemet var att när Leos mamma var liten och Leos mormor bakade så ville ju Leos mamma slicka skålen. Det fick hon ju förstås. Men – Leos mormor var så otroligt snål med smeten! Hon använde slickepott och lämnade ytterst lite kvar i skålen varje gång! (Hon skyllde bland annat på att barn får ont i magen av att äta kaksmet)

Resultatet? Uppror i vuxen ålder. Så fort Leos mamma flyttade hemifrån och bakade åt hon massor med kaksmet. Det gör hon fortfarande. Och får inte ett dugg ont i magen! Det var bara en bluff! Så när Leos mormor var så snål med smeten så skapade hon därmed en besatthet! Hade Leos mamma bara fått lite mer så hade hon inte tyckt att kaksmet var så speciellt.

Enligt denna teori bör man alltså inte snåla med kaksmeten när Leo börjar visa intresse för den. Han ska få jättemycket.

Fast då blir det ju inget kvar till Leos mamma... Måste nog omvärdera teorin i alla fall. Det är nog bäst att säga åt honom att barn får ont i magen av att äta kaksmet…

183. Vad fort det går!

Nu har vi haft denna bloggen i drygt ett år, första inlägget kom 7:e juni 2007. Om vi jämför mellan två foton, båda tagna i juni, så ser vi vad fort det har gått. Och vad mycket hår han har fått! 183 inlägg har det blivit än så länge. Även om det blir inlägg mer sällan nu så känns det bra att ha fått ihop några guldkorn att plocka fram och minnas till när han blir större. Och så har släkten och vännerna kunnat följa hans utveckling lite lättare.

Nu har Leos pappa börjat sin semester och åker den 28:e juni till Skåne för att hälsa på Leos farmor, farfar och farbröder. Eftersom det slumpar sig så att även Leos mormor är på besök i Ängelholm den helgen så blir det ett riktigt stort släktkalas. Leos mamma måste dessvärre jobba men kommer förhoppningsvis ner en vända i slutet på sommaren.

182. Det ska löna sig att vara söt!

Leo är en mycket söt liten kille, tycker inte minst de helt objektiva föräldrarna. Och redan innan han ens fyllt två börjar han casha in på tjejernas beundran. Ons-tors denna vecka var Leo febrig så jag var hemma med VAB. När vi var och handlade på ICA igår förmiddag var vi även inom McDonald’s för att ta varsin toast som förstärkning till en mycket tidig frukost. Den vaksamme läsaren minns att jag i juli förra sommaren skrev att vi då var så ofta på McDonald’s att personalen började känna igen oss och våra vanor. Och när vi igår strosar in är det en tjej jag kände igen från förra året i kassan som utbrister; ”Er känner jag igen, vad stor han har blivit! Och vad söt han är! Jag bjuder på de här två toasten!”. Det ska löna sig att se bra ut, he-he…

Leos farbröder, publicerar även ett foto som jag tror kommer göra er stolta; er uppfostran tar, det är numera sällan jag får behålla min salami som pålägg, Leo är framme och äter upp alla korvpålägg blixsnabbt.

181. Leos mamma är en Junkie! (av Leos mamma)

Alla som känner Leos mamma vet att hon inte har någon som helst karaktär och att hon har alldeles för lätt för att bli beroende av saker.

Nu har det hänt igen.

Varje dag lovar Leos mamma att det ska bli sista gången. Detta beroende kan på sikt riskera att försämra familjens ekonomi! Men – nästa dag är det dags igen. Leos mamma intalar sig själv att det finns någon helt annan anledning till att hon återigen rastlöst ger sig ut för att få tag på nästa fix. Häromdagen gick det inte att få tag på. Leos mamma kände då tröstlösheten krypa närmare och hon var grinig hela kvällen. Inte nog med den dåliga karaktären, Leos mamma gör sitt bästa för att dra ner andra i fallet också. Precis som en riktig langare. Hon uppmuntrar Leos pappa att dela hennes beroende. Hon tvekar inte ens att försöka dra in sin lilla oskyldiga Leo i fallet. Han verkar dock hittills vara ganska kallsinnig.

Denna morgon hade Leos mamma bestämt sig för att vara stark och bemästra suget. Men – innan klockan ens var tio jagade hon ut på Solnas gator.

Och kom hem med ytterligare en kartong syndigt goda och lika syndigt dyra svenska jordgubbar…

Anonyma jordgubbister, var har de sina möten?

180. Tidiga mornar

Även om Leo numera klarar sig utan mat i sängen, har han som motreaktion börjat vakna allt tidigare. Normalt brukar han nu köra upp oss runt 06. Imorse beslöt dock Leo redan 04.45 att det var för bra väder för att ligga och dra sig. Hans stackars mamma, som haft ett tufft nattpass, var då så trött att hennes ögon gick i kors. Efter en snabb förhandling med Tröttermamman, där min fru halvhjärtat försökte protestera, skickade jag tillbaka dem båda under täcket.

Leo och jag fördrev tiden med Teletubbies och lite böcker medan vi väntade på att klockan skulle närma sig 06, så att vårt fik vid t-banan skulle öppna. Väl framme tog vi en kaffe och en kanelbulle till frukost, satte oss på en bänk, tittade på bussarna och softade ihop. Lite rutschkana och vips var klockan nästan åtta, dags att gå till dagis. Även om jag nu är så trött att mina ögon går i kors så var detta ändå mitt livs hittills näst bästa födelsedag. Den förra var allra bäst. Då hade jag också Leo. Plus att jag fick sova någon timme till.

179. Förorten äger

Hämtade Leo på dagis vid två. Poolen bakom vårt hus fylldes med vatten i torsdags så efter ett snabbt mellanmål gick vi ner och badade med de andra tjoande barnen. Kallt vatten men jag fick ändå släpa en skrikande Leo därifrån efter trekvart. Efter middagen gick vi ner på gården och lekte. Några grannar grillade på gräsmattan bredvid några av de fasta borden, det luktade gott av marinerat kött och grönsaksspett. Leo lekte i klätterställningen med två av områdets små tjejer, åkte om och om igen i rutschkanan, puttade lyckligt gungorna fram och tillbaka.

Imorse var det uppgång redan 05.45. Leos mamma kröp tacksamt tillbaka under täcket när Leo och jag gick ut på en promenad. Solnas godaste kaffe finns märkligt nog på ett litet ”hole-in-the-wall” vid nedgången till tunnelbanan. Som tur är öppnar de redan sex så jag fick en mugg och en macka. Den snälle farbror i kassan log åt Leo när han räckte över en kanelbulle.

Ängarna vid Skytteholm var nästan folktomma, stora härliga ytor för små barnaben att springa på. Upp och ner för kullen vid lekplatsen några gånger. Passerade Råsunda hembageri, köpte nybakt valnötsbröd. Hem på tysta gator.

När Leo somnat middag solade han mamma och jag på balkongen under prime-time. Tog en löptur i Hagalund, rundade klipporna vid vattentornet, sprang på grusgångarna under lummiga träd.

Varför i hela fridens namn vill folk bo i innerstan när de har små barn?

178. Katten Stigs politiska läggning (av Leos mamma)

När man har en katt så händer det ju ofta att man tillskriver den mänskliga egenskaper. Vi går i alla fall ibland och undrar vad han egentligen tänker på (förutom fisk). Var står Katten Stig till exempel politiskt?

Leos pappa tror att Stig är moderat. Katten är nämligen mycket konservativ av sig och gillar inte förändringar så värst mycket. Nya människor, ny kattmatsort, ommöbleringar av soffor – allt detta bemöts med stor misstänksamhet och man kan nästan höra honom muttra ”Det var bättre förr”.

Leos mamma håller i och för sig med, men noterar också att Stig är ganska lat, är väldigt försiktig av sig och visar ett osunt stort intresse för mjölkprodukter. Kan han vara centerpartist?

Leo har dock en helt annan syn på det hela. Han har (nja nästan i alla fall) lärt sig vad katter säger. Så nu pekar han på Katten Stig och skriker Mao! Mao!

Är Katten Stig kommunist?

177. växlande favoriter

Aktivitetsnivån i vad Leo helst sysselsätter sig ökar för var dag som går.

För några månader sedan var bygga torn med klossar favoriten inomhus. Nu slänger han glatt klossarna omkring sig och njuter av oväsendet.

När vi tidigare gick ut var det spade i sandlådan som gällde. Nu är det gå upp och ner från trottoarkanterna som ger stora leendet. Sparka boll är poppis både inomhus och utomhus. Farfar och farmor kom under helgens besök på att plaskdammen i parken på baksidan är bra att leka i även innan vattnet släppts på. Se videobevis på vår blivande Henke/Källström.

176. Duktiga farmor!

Fortfarande måste vi då och då använda Arga Rösten och säga Nej! när Leo gör något farligt eller otillåtet. Mestadels försöker vi dock använda positiv förstärkning och applådera och säga duktiga Leo! när han gör något bra i stället.

Att han förstår att applådera är något du gör när någon gör något bra såg vi ett gulligt exempel på för några veckor sedan då vi besökte hans farmor. Då hans pappa var borta tog Leo sin farmor i fingret för att påkalla uppmärksamheten. Farmor höll fram hans mugg.

”- Vill Leo ha lite att dricka?”

Leo skakar på huvudet, nej det var fel.

Leos farmor tar fram en burk med barnmat.

”- Vill Leo ha lite mat?”

Leo skiner upp och börjar applådera farmor som är så duktig!

175. Självbelåten... (av Leos mamma)

Leos föräldrar har alltid tyckt att positiv feedback är bra. Detta tankesätt har vi använt flitigt på Leo. När Leo gör saker som är ”bra”, stänger dörrar, äter själv, hämtar saker, kan peka var hans näsa är etc. så säger vi Jaaa, duktiga Leo, och så klappar vi händerna. Leo blir då otroligt stolt, kråmar sig lite och klappar händerna åt sig själv.

De senaste dagarna har Leo haft lite magproblem, han har varit rätt så förstoppad…
När saker och ting äntligen ”löste sig” blev Leos mamma och pappa så glada att de körde med det gamla vanliga: Jaaa, duktiga Leo och så klappades det händer. Resultatet av detta är nu att varje gång Leo har bajsat så springer han runt och är mallig och självbelåten och klappar händerna åt sig själv…

174. Släpp fångarne loss!

Våren är min favorittid vad gäller Solna. Det är så skönt när alla träden slår ut i blom. Rudvikens två jättestora innergårdar fylls med barn som busar, cyklar ikapp, klättrar i klätterställningarna, leker i sandlådorna, gungar, åker rutschkana vg j k,jnjnjjkmk,l.,..mn bm,l.öåöäöä

Ursäkta, Leo kröp upp i mitt knä och började skriva. Var var jag? Jo, utöver områdets alla busande barn så finns här mycket grönska. Stora kompisträdet utanför Leos sovrumsfönster, björk, äppelträd, lönn, höga buskar längs hela Regnstigen etc. Vi har även en aktiv trädgårdsgrupp i vår förening så nu lyser rabatterna av blommor i regnbågens alla färger. Skulle tro att det är någon gång i juni som de fyller vatten i den stora barnpoolen på baksidan av vårt hus.

Söndagen var Leo mycket bättre i magen så vi invigde Leos nyinköpta cykelstol med en tur bort till Hagaparken, där vitsipporna redan lyser och gör Leos pappa på gott humör när han cyklar till jobbet. Klipper in två vårfoto på Rudviken med omgivning och två bilder på Leo i Hagaparken.

173. Ny magsjuka i familjen

Klockan fyra på lördagens morgon vaknar jag av ett hulkande ljud. Leo har hävt upp sig på armarna och kräks kraftigt i sin säng. Osmälta delar av fredagskvällens middag, pasta och några vindruvor till efterrätt, är fullt synliga. Jag lyfter upp honom och byter pyjamas medan hans mamma ersätter lakanet med en fluffig handduk. Leo är rädd och gråter stilla men lugnar sig när vi tittar på tåget från köksfönstret. Lite vatten får bort smaken i munnen och han somnar om igen.

Morgonen därpå har han smittat ner sin mamma som om och om och om igen måste rusa till toaletten. Leo verkar dock återställd så efter frukost går han och jag ner och leker på gården. Vi åker rutschkana, klättrar på klätterställningen och springer runt i borgen. Att han är lite trött märks dock på att han sover middag i drygt två timmar. När regnet så tvingar in oss under eftermiddagen mår hans mamma lite bättre. Hon fnissar och säger att så här lite har hon inte vägt sedan Leo blev till. Frånsätt en mullrande mage och huvudvärk så verkar Leos pappa inte drabbas, gudskelov!

Leos vällingsmiddag kommer upp igen på köksgolvet någon timme senare. Upp i pappas famn och så ett bad tillsammans. När jag bär honom från badrummet kommer en ny kaskad över min rygg. Du vet att du älskar någon när du struntar fullständigt i varma spyor som rinner längs ryggen, det enda som är viktigt är att trösta; ”så ja vännen, det är inte farligt, du mår snart bättre, schyyy-schyyy-schyyy, pappa och mamma finns här”.

Nytt ombyte och så bäddar Leos och hans mamma ner sig i soffan, som hans mamma förutseende har draperat med ett stort badlakan. Saft i små små doser går ner. Teletubbies fascinerar fortfarande. Leos pappa äter soppa till middag, hans mamma vitt bröd. Leo vägrar först smaka vätskeersättning men ändrar sig sedan när han får dricka som de stora barnen, d v s direkt ur glaset.

Vi bär in vår lille bus i sängen där han ligger stilla och blinkar, helt olik den busiga bebbe som brukar springa runt och slänga ut sina nappar. Leos spjälsäng står bredvid vår säng och hans mamma sträcker i sin trygga hand mellan spjälorna. Leo tar tag om hennes pekfinger och drar det till sig. Gosar ner sig i den mjuka handduken. Och somnar. Han sover tolv timmar utan att röra sig.

172. Viiiila...

Ett av sätten som vi skall fira Leos mamma för sitt nya jobb är att hon i mitten av maj får åka en vecka till Turkiet och vila upp sig på lyxigt hotell. Bara Leos mamma, en big-pack choklad, nätter utan barnskrik, några goda drinkar vid poolen, ostörda frukostar och en resväska full med chick-lit. Leos pappa stannar hemma och håller ställningarna, dock fuskar jag genom att Leos farmor kommer upp och hjälper mig.

Kanske mer än en belöning är det en kompensation för att Leos pappa måste resa bort med jobbet en 5-6 gånger om året och att Leos mamma då får dra hela lasset själv här hemma, Leos mamma och jag är rörande överrens om behovet av att få komma bort från vardagen och ladda batterierna. Även om vi älskar att resa ihop så är det trots allt även skönt att få lite egentid då och då. Vi kanske skall addera lite räkor och skumpa till firandet?

171. Heja Leos mamma!

Idag firar vi i familjen Leos mamma. Leos mamma har nämligen fått MVG efter ett utförligt rekryteringsförfarande, som bl a innhöll personlighetstester, IQ-tester och 2½ timmes utvärdering av en listig psykolog. Det är därför äntligen klart att hon får anställning hos en arbetsgivare som har vett att verkligen uppskatta kvalitéerna hos Leos mamma. Hurra!

Leo, Leos pappa och katten Stig skall slå sina kloka huvuden ihop och fundera ut ett bra sätt att fira henne på.

170. Brudmagneten... (av Leos mamma)

Häromdagen när Leo och hans mamma handlade i Solna Centrum hördes följande:

Paaaappa, Paaaappa, titta däj äj Leo! Fjån dagis!
Titta pappa vad han äj söööööt!

Leo är en brudmagnet!

Fast nu hade ju Leos mamma tänkt så här:

Leo ska växa upp och bli välartad. Han behöver inga flickvänner! När Leos mamma tycker att det börjar bli dags för barnbarn kommer han att hitta en trevlig tjej som han kommer att älska nästan lika mycket som sin mamma…

Förstår inte varför Leos pappa hånskrattar åt mina idéer? För så kommer det ju att bli!

Joho! Joho! Joho!

Nähe…

169. Leos runda (av Leos mamma)

Leo är i vissa sammanhang ett synnerligen väluppfostrat barn, som har koll på vad som är förbjudet.

När vi kommer hem och har tagit av oss ytterkläderna inleder han med att först undersöka om toahaspen sitter på (så han inte kan slänga ner saker där) Sedan ser han till att dörren till toaletten stängs för säkerhets skull (så att han inte ska klättra upp på toaletten). Efter detta går han en snabb sväng förbi förrådsdörren och kontrollerar att den är stängd (så han inte kommer år kemikalier och kattoaletten mm) Sedan springer han ut i köket, kontrollerar att alla kökslådor och dörrar är stängda, är de inte det så stänger han dem. Sedan är det raka spåret till brickan med Katten Stigs matskålar. Han kan inte lyfta bort dem själv, men han pekar och gör oss uppmärksamma på att de måste lyftas upp, eftersom han inte får äta kattmat.

Åh, vad vi önskar att han ser till att låsa barskåpet som tonåring – eftersom han inte får dricka sprit… Men det är väl inte så troligt…

168. Äntligen avslappnad

Natten till idag sov Leo från det att han somnade tills kl 06.30 . En hel natt! Utan att vakna! Siste det hände var han sju timmar gammal. Hans mamma tror att vårt envetna arbete med att vägra ge honom mat när han vaknar börjar ge effekt. Men jag vet att det finns en mer logisk förklaring. Vilken? Jo, Leo har länge känt en odefinierbar plåga i kroppen utan att förstå varför. Detta har gjort att han vaknat p g a olustkänslor. Men, så gick Rögle upp i Elitserien och Leo kunde äntligen, äntligen slappna av helt. Sov gott, pappas lilla bus.

167. myntets baksida

På jobbet för Leos pappa har de sedan årsskiftet infört en ny IT-strategi. Numera har alla bärbara datorer, handdatorer och möjlighet att koppla upp sig mot jobbets server samt e-posten även utanför kontoret. Jag har lite svårt att bestämma mig om jag tycker det är bra eller dåligt.

Bra är att om jag ligger efter med arbetet kan jag i stället för att sitta kvar på jobbet gå hem och äta middag med Leo och hans mamma för att sedan jobba några timmar när Leo somnat. Dåligt är att det sista jag gör innan jag går och lägger mig är att jag kollar jobbmailen samt att jag numera jobbar med datorn i stället för att läsa en bok när jag åker tåg.

Men övervägande är det nog bra ändå, om jag inte har möjlighet att fixa viktiga saker på jobbet så surar jag över att det kommer att vara så mycket att göra när jag kommer tillbaka. När jag i min nya tjänst reser ganska mycket så är det faktiskt bra att kunna kolla av läget då och då. Bifogar en bild från förra veckans resa till Arvidsjaur.

166. Hej då lockarna! (av Leos mamma)

Så här kul är det att bli kittlad!

Nu har Leos mamma fallit till föga och motvilligt satt saxen i Leos lockar. I alla fall dem längst ner. Som en kompromiss har Leo fortfarande lite lockar på bakhuvudet. Leos mamma ämnar inte trimma honom helt bara för att han ska matcha sin pappa!

Så det så!

165. Arga Vovven anfaller! (av Leos mamma)

Just nu går Leos favoritlek till så här:

En av föräldrarna (vanligtvis Leos pappa) kryper omkring på golvet, morrar, visar tänderna och ser allmänt farlig ut. Leo smyger sig så nära han vågar, Arga Vovven gör ett morrande utfall och Leo rusar gallskrikande bort till tryggheten (mammas ben) där han klamrar sig fast allt vad han kan och gömmer huvudet. Sedan tittar han försiktigt fram, börjar fnissa och smyger närmare igen. Och igen. Och igen… Hur kul som helst!

För Leo spelar det ingen roll vem som är Arga Vovven och vem som är Trygga Benen.
Leos mamma har dock kommit på att det är bättre att Leos pappa är Arga Vovven för att:

1, Leos pappa gör en strålande rollprestation som Arga Vovven.

2, Arga Vovvens jobb är mer ansträngande, och så får man ont i knäna efter ett tag.
(De som känner Leos mamma vet att hennes motto är att undvika ansträngning och fysiska obehag till varje pris. Dessutom, det var Leos mamma som födde, nu är det Leos pappas tur att ha ont, haha)

3, Som Trygga Benen får man helt plötsligt en massa gratiskramar!

164. I förbund med Djävulen?

Vi har äntligen fått förklaringen till varför Leo inte sover på nätterna. Han är i förbund med djävulen!!!

163. Välling...

... kan intas på många sätt!

162. Billig fylla... (av Leos mamma)

Vi är nu tillbaka i Stockholm igen efter en tripp till Skåne för att hälsa på Leos farmor och farfar. Båda farbröderna var också där. Resan var en succé, Leo har aldrig varit på så gott humör som han var där nere! Leos pappa sträckte dock ryggen riktigt illa efter att ha bollat runt med Leo. Han fick så starka värktabletter att han sedan gick runt och muttrade att han fortfarande hade ont i ryggen men att han inte kände sina läppar…

Leo skaffade sig en egen billig fylla. Han ställde sig helt enkelt och snurrade runt, runt, på stället, och trillade sedan ihop i en liten hög på golvet.

Leos mamma skaffade sig en släng av bihåleinflammation. Det får man tråkigt nog bara penicillin för och inga skojiga piller som man blir berusad av. Leos mamma räknar därför med att bli pyttelite berusad på det mer traditionella sättet på fredag…

161. Kan själv!

Leo håller nu på att bli så stor att han kan hjälpa till att äta själv. Morgongröt med sked går utmärkt, om än att det fortfarande är ganska kul att smeta ut en del gröt på bordet. Spagetti får vi dock fortsätta öva lite till på…

160. Klätterapa!

På mycket kort tid har Leo lärt sig att klättra upp på toastolen, köksbordet och fönsterbrädan via soffan. Resultat: Toadörren måste nu alltid vara stängd. (annars klättrar han vidare upp på handfatet och skötbordet) Köksstolarna måste alltid vara indragna (han har ännu inte fattat att man kan dra ut dem) och soffan står numera en halvmeter från väggen. Inga prydnadssaker står framme någonstans längre. Mycket att hålla reda på! Och för närvarande ett ganska kalt hem…

159. Mer museeum

Den gamle vännen D. undrade under helgen om vi ville följa med honom och sonen I. till armémuseum. Leos pappa som inte varit på museum sedan i höstas, då vi var på Sjöhistoriskas utställning av Tin-Tin tycket detta var en strålande idé. Sagt och gjort, iväg med ungarna till Östermalm. Stor succé gjorde alla långa korridorer att springa i. Att klänga på kanonerna var också kul, även om nappen råkade trilla ner i en mörsare som Storbritannien gett oss under kriget mot Ryssland 1809. Det hade han inte trott, killen som göt den mörsaren, att den en dag skulle härbärga en napp. Bildbevis bifogas som vanligt.