193. Ännu ett av tusen "första gången"

Idag kom ytterligare ett första för Leo. Halv sju imorse vacklade Leos mamma in i gästrummet där Leos pappa sovit. Leo vinkar glatt i hennes famn. Tröttermamman muttrade ett ”tack” och vinglade därefter tillbaka in i sovrummet. Leo och jag tog en välling och en kaffe framför barnprogrammen på TV 4:a. Därefter tassade vi ut för att låta den stackars mamman få lite komma i kapp med sömnen. Efter en promenad gick vi bort till Solna Centrum för att ta oss en toast och ännu mer kaffe. Kom fram runt 07.45. Dörrarna till centrum var öppna men eftersom butikerna inte skulle öppna på ytterligare två timmar så var det nästan helt folktomt därinne, frånsätt städpersonalen. Leo fick därför komma ner från barnvagnen. Han log stort och började genast springa i den stora gången. Armarna viftade när han sprang så det klapprade härligt om sandalerna. Städpersonalen log åt energin och livsglädjen. Men så stannade han. Vad var det här? Han tassade försiktigt fram. En trappa som går uppåt av sig själv? Försiktigt ställde han högerfoten på rulltrappan. Och trillade framlänges när foten for iväg... När han fick sig i hålla mina händer gick det bättre. Upp, upp upp! Ett snabbt halvt varv till vänster och så ner igen för nästa rulltrappa. Ner, ner ner! Hurra! Och igen. Och igen. Och igen. Till slut fick jag lyfta min vilt protesterande son och sätta honom i barnvagnen. Men han förlät mig när toasten kom. Första gången att stå själv i rulltrappan, ännu ett litet vardagsmirakel.