224. Gott nytt år!

Leo är dock lite för ung för champagne, så han får hålla till godo med att skåla i yoghurt...

223. Hem och jaga renar!

Leos pappa följde med vännen J, sin bror A. och diverse bekanta på ishockey i mellandagarna. Rögle tog emot serieledande Luleå på himmaplan. Trots en negativ trend de senaste matcherna kunde Rögle dominera och vinna med 3-1. Väl hemma igen fick pappa en stor Leo kram och sedan utbrast spontan dans mellan Leo, hans fabror A. och Leos pappa. Vi höll varandra i händerna, hoppade som galningar och sjöng ”ÅK HEM OCH JAGA RENAR, OH-OH-OH-OH!”, en liten fin ramsa som skanderats under matchen. Kanske var det mest pappa och farbror A. som sjöng men Leo dansade vilt och skrattade lyckligt. Pappas pojke!

222. Köttbulle! (av Leos mamma)

Det är intressant och frustrerande att prata i telefon med Leo. Han tycker att det är jättekul, men förstår inte riktigt hur han ska bidra till diskussionen. Han andas mest förtjust och högljutt i telefonen. Så här lät det idag.

– Hej, mammas lilla Leo hur mår du?
– Flås
– Har du roligt med farmor och farfar?
– Köttbulle
– Eh, vad bra? Leker du med bilar?
– Flås
– Mamma saknar dig!
– Tomte
– Kan du säga mamma?
– Mamma!
– Vad duktigt! Kan du säga pappa?
– Tomte
– Hmmm, är du snäll mot pappa?
– Köttbulle
– Ok
– Flås, flås, flås

221. Lussetåg

Igår kl 15 var det dags för ännu en första gång för vår lille bus – Leos första lussetåg. Inför massor av mammor, pappor och andra släktingarna genomförde dagisets alla barn ett gemesamt lussetåg. Om det var stämningsfullt? Nja, det ekade rätt falskt när alla tävlade om att sjunga högst, hälften kom ihåg orden till texten medan den andra hälften skrek ”DÄR SITTER MIN MAMMA!”. Men det var jättekul att få se Leo som dagisets sötaste tomte (säger en ganska opartisk pappa). Det är momors förtjänst att tomteluvan sitter på, den åker av igen, igen sekunden efter att bilden tas.

220. Leo är tvåspråkig!

På Leos dagis finns även barn med särskilda vårdbehov. Rullstolsbundna, nedsatt hörsel eller utan alla hönsen i pianot. Till exempel. Utöver att dagiset ligger 2 minuter från vår lägenhet så var detta ytterligare ett skäl för Leos föräldrar att välja just det dagiset. Vi gillade nämligen det faktum att även barnen med särskilda behov var integrerade i de vanliga dagisgrupperna; dels för att detta innebar mycket mer personaltäthet än ett normalt dagis och dels för att Leo helt naturligt får lära sig att alla är olika. Personalen jobbar även mycket med värdegrunder bland barnen.

Eftersom nedsatt hörsel är ett av handicapen på Leos dagis pratar personalen teckenspråk med vissa barn. När Leos mamma kom för att hämta honom förra veckan så sa hon att ”-Hej Leo, jag hämtar idag eftersom pappa måste jobba.” Mmm, nickade Leo och sa ”-Pappa” och så gjorde han teckenspråk för jobba (en knuten hand mot den andra). Personalen skrattade och sa att det där måste han snappat upp för det var inget de aktivt lärt honom. Så nu har vi ett tvåspråkigt barn. Problemet är ju bara att vare sig hans mamma eller pappa pratar teckenspråk – så vi har ingen aning om han försöker säga något annat än jobba! Hmm, vi får kanske gå en kurs även vi?

219. Ännu mer gympa

Leo älskar verkligen barngympa så nu har vi anmält oss även för vårterminen. Klipper in några foto från helgens pass.