295. Hej då...

Eftersom Leo har fått ett syskon och bloggen inte bara handlar om Leo och hans pappa längre, är detta sista inlägget.

Vi ber att få hänvisa till den nya och förbättrade bloggen:

Två barn och en katt

tvabarnochenkatt.blogspot.com

294. Välkommen

Kl 06.32 i går morse (11 maj) kom Emma Ingrid L. in i våra liv. Några dagar sen men väldigt efterlängtad och mycket älskad. Förlossningen gick ganska bra (betydligt bättre än förra gången) och både mamma och dotter mår efter omständigheterna bra.

Thomas & Ingrid & Leo

293. På gång...

Säger som Gert Fylking: Äntligen!

Nu har det så smått börjat sätta igång och Leo ska snart bli storebror. Leos mamma började allvarligt fundera på att döpa ungen till Alfons (oavsett kön) med tanke på att den tydligen "ska bara" en massa saker innan den vill komma ut. Leos mamma har gått 4 dagar över tiden, vilket har varit 4 lååååånga dagar. Uppenbart att barnet har ärvt sin pappas tidsoptimism...

Håll tummarna för oss!

292. Villkorslös kärlek? (av Leos mamma)

Nu börjar det ju snart bli dags för Leo att få ett syskon. (Fast inga känningar ännu)
Därför tänkte Leos mamma passa på at göra något lite speciellt med Leo innan. Annars är Leos mamma nu känd för att vara föräldern som mest ligger ner och gör ingenting.

Sagt och gjort, på torsdagskvällen sitter Leo och hans mamma och mysar i soffan. Då säger Leos mamma:

-Leo, imorgon ska vi göra något kul bara du och jag!
-Jaa! Vaddå?
-Jo vi ska gå till Solna Centrum och köpa en ryggsäck åt dig. Och sedan... ska vi äta hamburgare! Bara du och jag! (ungefär vad Leos mammas kropp klarar av)
-Jaaa!, säger Leo och tittar glatt på sin mamma och fortsätter:

- Mamma, jag älskar dig. När vi äter hamburgare.

291. Kiap!

Tidigare gick ju Leo på gymnastik på Pigga Barn men dessvärre konkursade det företaget. Vi började därför titta oss efter ett annat alternativ i höstas. Leos pappa tränade taekwondo när han var yngre och när han såg att Mudo TaeKwonDo Akademi hade taekwondo Lekis från och med 3 år så var det ett givet val som ersättning. Såklart är det mest hopp och lek men ungarna får även lära sig vänta på sin tur, att stretcha och att lyssna på tränarna. Bifogar som vanligt bildbevis.

290. Den var oväntad?

Leo gillar att äta lite grönsaker till middagen. Gillar en hel del faktiskt. När vi ställer fram en skål på bordet innan den övriga maten hunnit bli klar är han gärna där och tar ett smakprov. Vi kom på oss själva häromdagen med att säga;

"-Nu får du inte äta mer grönsaker Leo, du måste orka äta mat också!"

Den var oväntad!?

289. Skylla i från sig... (av Leos mamma)

Leos mamma har förstått att det inte är helt ovanligt att barn gärna skyller på sina syskon när de har gjort något dumt. Fast hon trodde inte att det skulle börja så tidigt.

I natt var det Leos mamma som hade "nattjouren". Det var ingen rolig natt. Det var pirr i benen, foglossning, hosta, svårt att vända sig osv. Sedan kom Leo in. Det är på något vis rätt så mysigt att sova med sitt barn, även om det kan bli lite orolig sömn. Så var det inte i natt. För helt plötsligt fick Leo i sömnen för sig att han var en häst. Eller något annat djur som gillar att sparkas. Så han sparkade sin mamma i magen. Och sedan, när hon fick nog och vände sig om, i njurarna. Till slut fräste Leos mamma till:

-Leo, sluta att sparka på mamma, det gör ont!

Leo plirar då sömnigt upp och svarar:

-Mamma det var inte jag, det var bebisen.

288. Vit, vit, vit är snön på mitt huvud

Just när man utropat vårens seger så börjar det om igen...

Men skam den som ger sig, Leo och jag hade bestämt utflykt till lammen på Övergärva gård och då må det snöa! Massor av nyfödda lamm som nosade på oss, ugnsvarma bullar i cafét och så besökets höjdpunkt; en ridtur på Shetlandsponnyn Tobbe!

287. Årets julklapp?

Trots att Leos pappa mycket väl vet att Leos mamma bara vill höra "-oj vad synd det är om dig!" när hon klagar, har han mer än en gång gjort det klassiska misstaget att efter klagandet svarat med "Okey, då föreslår jag att vi löser problemet på följande sätt..." Är man en fixartyp så är man!

Men ibland blir det bra. Förra graviditeten var Leos mamma höggravid under en kanonsommar. Då blev hon varm när hon skulle somna. JÄTTE-varm. Det problemet löset Leos pappa genom att köpa en portabel air conditioner. Även denna gång är hon varm i kroppen men denna vintern har det bara varit att öppna fönstret så var det problemet ur världen.

Ett problem denna gång har varit att magen blivit så stor. Det är knappt två månader kvar till beräknad ankomst men redan nu är magen lika stor som den var i samband med förlossningen. Det är ett problem om du, som Leos mamma, gillar att somna på mage!

Men den fiffige pappan var lite kreativ kring sömnproblematiken även denna gång. Leos mamma fick lägga sig på en extramadrass, ett magstort hål ritades upp och så lite kirurgi medelst bajonett. På madrassen då. Vips, ett lagom stort hål som gjorde att Leos mamma kunde somna på mage lite till.

När magen nu växt sig för stor för hålet försökte jag upprepa receptet genom att köpa ännu en mmadrass och göra samma sak. Dessvärre blev det dock för instabilt med en totalt höjd madrasser på 22 cm så vi fick ta bort den extra madrassen...

En oväntad bonuseffekt är dock att ett hål format som en stor gravidmage passar perfekt för en medelfet katt vid namn Stig. Så nu behöver vi aldrig leta efter katten på dagarna, han tar vid när Leos mamma går upp, parkerar sig i hålet, sveper svansen om sig och kommer inte upp förren det är middag.

286. Martyrpoäng (av Leos mamma)

Leos pappa har åkt till Amerikat igen, så Leos mamma tar nu tillfället i akt och kidnappar bloggen. I detta fall för att gnälla.

Leos mamma är alltså gravid. Jättegravid. Är i stort sätt lika stor som när hon skulle föda Leo. Och HAR TVÅ MÅNADER KVAR!

För knappt en vecka sedan var läget följande: Leos mamma har drabbats av illasinnad foglossning. Enligt barnmorskan är prognosen att Leos mamma hamnar på kryckor till slut god. Har således helvetiskt ont av och till. Det finns ju starka smärtstillande! Nej, just det, det får man ju inte ta när man är gravid. Hon har också drabbats av RLS (Restless leg syndrome). Det finns ju jättebra medicin mot det! Nej, just det, inte när man är gravid. Dessutom har hon svåra sömnproblem. Fast det finns ju sömntabletter. Nej, inte det heller. Vid denna tidpunkt hade Leos mamma dessutom fått en mycket tuff förkylning med halsont och ont i kroppen. Fast det finns ju amerikansk förkylningsmedic... Äh, det var inget.

Så när Leos mamma sitter vid middagsbordet och petar i lite filmjölk, och funderar på om hon ska dö nu eller lite senare, suckar Leos pappa och ser lite butter ut.

-Vad är det?, frågar Leos mamma.
-Det är jättejobbigt. Jag har fått en spricka i läppen, svarar Leos pappa.

Leos mamma funderade ett kort tag på hur det skulle vara att vara änka, men kom på att hon 1, Var hemma och obeväpnad, 2, Var för trött, 3, Skulle vara tvungen att ta hand om två barn själv.

Info till Leos pappa: Det krävs minst 1 komplicerat benbrott, alternativt dödlig sjukdom för att din fru ens tänker höja på ögonbrynet. Den närmaste tiden är det aldrig synd om dig, bara om mig!

Färdiggnällt för närvarande. Fast det är ju en hel vecka till Leos pappa kommer hem... :-)

285. Inte alls bättre

Leos hårlängd har sedan länge passerat anständighetens gräns men minnet av de förra gångernas pinsamma incidenter har gjort att jag dragit på det. Nå, han har ju blivit större nu så det kanske kan gå att resonera med honom. Så redan i början av veckan började jag indoktrineringen med följande samtal:

- Leo, nu till helgen ska du och pappa göra något kul.
-vadå pappa?
- vi ska åka till den tjejen som klipper dig och pappa. Hon heter Maro.
- inte kul pappa!
- ehhh, jo men Maro är snäll. Och när man klipper sig får man ju en godisklubba. Va gott va?
- mmm. Grön
- Va sa du Leo?
- Grön. min godisklubba ska va grön.
- ehhh, det går nog bra, jag tror att du får välja klubban själv ur den stora burken. Och sen kan vi gå och fika, du kan få en jordgubbsdricka om du vill.
- mmm, gott!

Så höll jag på resten av veckan, att vi skulle klippa oss och att det skulle gå fort, att Maro var snäll och att vi skulle fika sen, som en spännande utflykt bara vi två. Leo nickade och höll med, det verkade gå ganska bra.

Och på lördag morgon så klättrade han snällt in i bilen och promenerade in i frisörsalongen. Vi satte oss och läste Kalle Anka, tog en kaka, det gick ju bra det här.

Men så kom Maro; - så Leo, då var det din tur.

NÄÄÄÄÄJJJJ! JAG VILL INTE PAPPA!!!

Upp med ungen i famnen, upp i stolen och så huvudet i ett fast grepp. Tårarna sprutade, snoret rann och vilda skrik; JAG VILL INTE!!

Fast lite hade han lyssnat märkte jag och alla andra på 220 meters avstånd när han skriker;
-NEJ MARO, SLUTA KLIPPA, INTE MIN TUR NU. DE E HÅR I MIN MUN, TA BORT! SLUTA KLIPPA MARO!!!

Så mycket för att resonera med en treåring... Fast han fick sin klubba. En röd dock, något straff ska han ju han ha.

283. Hybris (av Leos mamma)

Det är ju bra att uppmuntra sina barn. Att säga att de är duktiga när de gör något bra. Men - tydligen har vi varit lite för uppmuntrande och berömmande. Leo satt nämligen häromdagen och byggde pussel. Leos mamma gick förbi honom och sa:

- Oj, du har ju fått dit nästan alla pusselbitarna. Vad duktig du är!

Leo tittar upp, tittar överlägset på sin mamma och säger:

- Näe, jag inte duktig, Leo är jätteduktig! Och bygger vidare.

Jahapp...

282. Vad finns i magen? Del II (av Leos mamma)

Leos mamma: -Leo, är det en pojke eller en flicka i mammas mage?
Leo: - Näe, det är en bebis!

Såklart.

281. Vad finns i magen? (av Leos mamma)

Leos mamma -Leo vet du vad?
Leo: -Näe?
Leos mamma: -Mamma har ju blivit tjock om magen.
Leo: -Mmmm.
Leos mamma: -Mamma har en bebis i magen!
Leo: -Pappa, mamma har en bebis i magen! Och choklad!

Fasen vad han börjar bli uppmärksam då...

280. Outad!

Eftersom en bild säger mer än tusen ord...

Beräknad ankomst av Leos lillebror eller lillasyster är i slutet på april.

279. T & L goes gyming

Temperaturen ligger stabilt på -15 grader och det går således inte att vara ute och åka pulka i mer än max en timme för att inte riskera frostskador. Så vad göra om du har en unge med benen fulla med spring?

Att jaga varandra runt runt i hallen-köket-vardagsrummet har varit det enda varianten hittills. Men nu har kedjan Balance öppnat ett gym i Solna, som har en fantastisk anläggning för barnpassning. I ett stort rum inne på gymet finns ett eget dagis med klätterställning/hinderbana med rutchkanor och bollhav, en pysselhörna, en TV-hörna med tecknad film och ett inhägnat område med gåstolar, babygym och mjuka kuddar för de minsta "klienterna".

Leo dyrkar hinderbanan och löper gärna varv på varv i ädel tävlan med de andra ungarna medan pappa hivar vikter. Jag löste passet i mitten på november och 15 besök har det hunnit bli sedan dess där Leo varit med på 10. Det finns hopp för beach 2010 för oss båda alltså.

278. Back to reality

Då är julen över, nyår har passerat och på måndag ska Leos pappa tillbaka till jobbet... Skönt att det är kortvecka i alla fall!

Största delen av julen tillbringade Leo och hans familj i Ängelholm. Här njöt Leo skamlöst av den uppmärksamhet som, utöver mamma och pappa, östes över honom av farmor, farfar och farbröderna O. och A. Kul även att få leka och busa med nästkusinerna.

För ovanlighetens skull, tror det var första gången sedan 2001, blev det en rejält vit jul och temperaturer på ner emot -10 grader. Vi byggde snögubbe, åkte snowracer och gjorde ljuslyktor av snöbollar.

Men säg den lycka som varar. Tror det skiljer tre dagar mellan bilderna! Men som framgår åt getterna i Hembygdsparken tacksamt upp snögubbens näsa när den fallit ned...