194. Nu närmar sig renoveringen av köket slutet!

Imorgon kommer (peppar peppar) hantverkarna som ska hjälpa oss lägga klinkers och sätta kakel i köket. Som en förberedelse slet vi idag därför bort den gamla plastmattan. Det blev ett helt familjeprojekt. Les mamma slet upp mattan, Leos pappa buntade ihop bitarna och Leo själv, ja han stoppade buntarna i svarta sopsäckar. Och applåderade därefter sig själv såklart.

193. Ännu ett av tusen "första gången"

Idag kom ytterligare ett första för Leo. Halv sju imorse vacklade Leos mamma in i gästrummet där Leos pappa sovit. Leo vinkar glatt i hennes famn. Tröttermamman muttrade ett ”tack” och vinglade därefter tillbaka in i sovrummet. Leo och jag tog en välling och en kaffe framför barnprogrammen på TV 4:a. Därefter tassade vi ut för att låta den stackars mamman få lite komma i kapp med sömnen. Efter en promenad gick vi bort till Solna Centrum för att ta oss en toast och ännu mer kaffe. Kom fram runt 07.45. Dörrarna till centrum var öppna men eftersom butikerna inte skulle öppna på ytterligare två timmar så var det nästan helt folktomt därinne, frånsätt städpersonalen. Leo fick därför komma ner från barnvagnen. Han log stort och började genast springa i den stora gången. Armarna viftade när han sprang så det klapprade härligt om sandalerna. Städpersonalen log åt energin och livsglädjen. Men så stannade han. Vad var det här? Han tassade försiktigt fram. En trappa som går uppåt av sig själv? Försiktigt ställde han högerfoten på rulltrappan. Och trillade framlänges när foten for iväg... När han fick sig i hålla mina händer gick det bättre. Upp, upp upp! Ett snabbt halvt varv till vänster och så ner igen för nästa rulltrappa. Ner, ner ner! Hurra! Och igen. Och igen. Och igen. Till slut fick jag lyfta min vilt protesterande son och sätta honom i barnvagnen. Men han förlät mig när toasten kom. Första gången att stå själv i rulltrappan, ännu ett litet vardagsmirakel.

192. IKEAs lömska dubbelpaketfälla

Det fina med Leo, och alla andra barn såklart, är att det är så mycket första gången. Första gången han ställer sig upp. Första gången han säger mamma, Första gången man får en puss. Sen finns det så klart mycket första gången som är mindre kul. Första gången han äter en fimp. Första gången han ritar med penna på väggen. Eller som i tisdags denna vecka, första gången han blivit så stor att han kan klättra upp ur spjälsängen. Inte mycket att göra, jag lastade in Leo i bilen efter jobbet och åkte till IKEA dagen efter. En barnsäng identifierades och en barnsäng inköptes. Väl hemma så skruvade jag ihop sängen medan Leo sprang runt i köket. Den blev väldigt fin med ett litet undantag. Den saknade botten. Tydligen skulle det vara ett extra paket med spjälor. Men va fan!?! Varför kunde de inte bara lagt in spjälorna!?! Ett misstag – nej en lömsk plan. Nu måste jag köra till IKEA igen. Och redan nu börjar jag tänka på vad jag kan köpa när jag ändå är där. Två rullådor till kanske? Påsförslutare är ju alltid bra. Värmeljusen brukar ju vara billigga. Mutter mutter…

Vi rodnar även för kottemammans finns beröm om vår blogg. Dessvärre kan vi inte skicka bollen vidare – vi följer bara tre andra bloggar… Men kram i alla fall!

191. Jag är inte bitter... (av Leos mamma)

Tänk er att ni har semester. Kommer ni ihåg hur det var? En helt vanlig vardag och man behövde inte gå upp tidigt och gå till jobbet. Fint väder. Kanske läsa tidningen på balkongen. Göra vad man kände för.

Leos mamma har semester. Fyra saker samverkade för att väcka henne tidigt. Regn. Hysteriskt Mjaoande från katten Stig. Djävulskt ont i halsen. Och en tjutande Leo. Som förmodligen illtjöt för att hans pappa begick övervåld mot honom. (Dvs. bytte blöja)

Har man semester kan man inte sjukskriva sig från jobbet. Är man bara extremt förkyld och inte döende kan man inte kräva att den ömme maken ska vara hemma från jobbet för att passa Leo.

Men man försöker tänka positivt. Teletubbies i soffan med något varmt att dricka. Det är ju bara drygt två timmar till vi ska gå till dagisinskolningen.

Men nej. Just denna morgon insisterar Leo på att den enda möjligheten till underhållning är att gå runt, runt, runt i lägenheten iförd pyjamas och mammas gymnastikskor medan mamma håller i handen. Om och om och om igen.

Jag älskar min son. Jag ångrar inte att jag skaffade barn. Jag vill faktiskt inte sälja honom på E-bay. Men kan man inte bara få hyra ut honom någon gång ibland?


PS. Ok lite bitter är jag. Jag är sjuuuuuuuk. Det är syyyyyyynd om mig!

190. Kvällsbus (av Leos mamma)

Häromkvällen när det var dags att sova var Leo ganska sprallig. Dock gick han till slut med på att gå och lägga sig. Han ville då prompt ha med sig en speciell kudde med ett nytt kuddfodral som hans föräldrar hade köpt i Malmö. Kudden har ett motiv med en massa bilar på.

OK, tyckte Leos mamma. Klart killen ska ha med sig bilkudden i sängen. (Återigen – allt som gör att det funkar är bra!)

Problemet är att Leo sitter i sängen i över en kvart och skriker BIIILAAAR på högsta volym. (eller ok, Bila, han har inte riktigt fått till R ännu…) Efter en kvart säger Leos mamma med bestämda rösten: Nej, Leo nu får du sluta skrika, nu är det dags att sova. Samtidigt vänder Leos mamma ryggen åt Leo så att han saknar publik. (Katten Stig försvann redan vid det första tjutet)

Då blir det tyst. Mycket tyst. I ca trettio sekunder. Sedan kommer det en högljudd viskning: Biiiiiilllaaaaa, åtföljd av en förtjust fnissning!

Leos mamma fick bita sig i tummen för att inte börja asgarva… Vad kul att han börjar bli så stor att han medvetet kan börja skoja med oss!

189. Mera OS...

Leo tycker ju som sagt till hans föräldrars sorg och bedrövelse att OS är helt värdelöst. Det är dock två grenar som är roliga. Den ena är en lågoddsare: Hästhoppning. Hästar är ju kul tycker Leo och sitter som klistrad. Den andra grenen var lite mer förvånande: Synkroniserad simhoppning. Leo skrattade så han tjöt, klappade händerna och dansade på stället. Repriserna i Slowmotion var roligast. Tja, kul att någonting duger även om det inte direkt är Leos föräldrars favoritsporter…

188. Höjdhopp! /Vi är tillbaka! (av Leos mamma)

Vi är tillbaka efter lite bloggsemester! Vi har haft det mycket bra hela sommaren. Leo och hans pappa har lekt och busat och Leos mamma har tagit hand om knasiga människor på jobbet. Mer om sommaren senare. Börjar istället med ett inlägg om OS...

Leos pappa tycker om sport. Han är duktig på det mesta han prövar på och motionstränar så ofta han kan. Leos mamma är ännu mer sportintresserad. Hennes specialiteter är bland annat fotboll, handboll och friidrott. Ja, att ligga i soffan och titta på andra som utövar sporterna alltså. Helst ska hon samtidigt äta choklad eller en påse chips.

En höjdhoppsfinal var ju på grund av detta given. Leos mamma hade planerat att Leo skulle sova middag länge. Leo vaknade därför tidigare, precis när finalen började. Leo tycker att det mesta inom OS suger. Han fattar inte varför mamma vill titta. Vi brukar ju mycket sällan titta på TV innan Leo somnar på kvällen så han anser att TV:n är till för Teletubbies och Pingu. Så fort Leos mamma försöker titta på OS pekar han på TV:n och skriker Nnnnneeeeej!

Leos mamma hade därför ett fasligt besvär med att distrahera. Klossbygge, leka spöke med filten, läsa saga, jaga runt i lägenheten (med timing för att rusa förbi TV:n just när hoppen kom) och hålla Leo upp och ner. Och efter allt besvär så gick det åt pipan med höjdhoppet…

Då gick vi ut och åkte rutschkana istället.