torsdag 29 januari 2009

231. Nästan som Jesus... (av Leos mamma)

Leo har en snuttefilt. Eller rättare sagt tre snuttefiltar. En bor på dagis, en hemma, och en ligger gömd och så byter vi så vi kan tvätta dem. Leo tänker förmodligen inte på detta, utan i hans värld har han en snuttefilt. Den är blå och har Bamse som huvud. Häromdagen hände det dock en liten olycka. Leo råkade dra av Bamses huvud! Den inledande förvåningen efterträddes av darr på underläppen. Leos mamma löste dock katastrofen med att raskt ta Snutte och smussla i den hemliga lådan. Vips kom Snutte fram med HELT HUVUD!

Leos mamma fick sedan sola sig i Leos beundrande och tacksamma blickar. I ungefär en halv minut. Sedan hade han glömt bort det. Men ändå…

tisdag 20 januari 2009

230. Basketproffs? (Av Leos mamma)




OBS. Vi varnar för att detta inlägg kan verka störande för folk som har svårt att uppfatta ironi.

Leo tycker att nya basketkorgen på dörren är jättekul. Han visar nog faktiskt lite talang… :-)
Men, ska vi låta honom satsa på basket? Får han verkligen fett med pengar för det? För att inte tala om att han enligt genetikens lagar förmodligen inte blir två meter lång… Kanske bättre att skola in honom på golf. Eller ännu hellre tennis kanske? Då blir han ju proffs tidigt och hans föräldrar kan håva in pengarna för egen del. Japp, så får det bli. Eller är det någon som har en bättre idé i vilken sport han ska elittränas?

måndag 12 januari 2009

229. Fler sådana kvällar!

Igår kväll tyckte Leos mamma och pappa att de behövde lite tid ihop utan Leo hängandes i hasorna, en dejt helt enkelt. Lite bowling och en tapas-restaurang var vi värda kom vi fram till. Uppenbarligen tyckte gudarna detsamma för det var en sanslöst tursam kväll.

Det började med att Leos pappa skulle ringa och boka en bana inne i Vasastan. Tittade i prislistan på hemsidan, 330 kronor för en timme under helgen, inte billigt men OK. ”Vi har jubileum idag så ni bowlar gratis. Jag bokar en bana åt er!” lät det i luren. Vad bra! Väl på plats slog Leos pappa fyra strike på rad och fick personbästa med 166 poäng i en serie. På väg till tapas-restaurangen så smet vi in på Casino Cosmopol. Där vinner Leos mamma drygt 2 000 kronor på en pokermaskin! Och när vi kom hem igen så somnade Leo fort och utan nämnvärda protester.


Fler sådana kvällar!

onsdag 7 januari 2009

228. Naaaattt! (av Leos mamma)

Leos mamma tycker oftast att hon är hyfsat smart och fiffig. Hon går minsann inte på vad som helst. Men Leos mamma får nu känna sig tokblåst av en tvååring.

Att lägga Leo nu för tiden är inte en lätt uppgift. Proceduren med att få honom att somna tar oftast runt en timme och ibland får vi lösa av varandra för att inte bli tokiga. Häromkvällen var det Leos pappas tur att köra läggning. Efter ca femtio minuter hördes en bön om avlösning. Leos mamma kliver kaxigt in i rummet och tänker att nu jäklar ska här sovas.

Det tyckte inte Leo. Han hade osedvanligt svårt att komma till ro och satt i sängen och gnällde över orättvisorna i att behöva sova.

Då fick Leos mamma den snillrika idén om att försöka med lite empatiträning.

– Leo hysch hysch, nu måste du sova. Snuttefilten är trött och vill sova.

Leo tittar intresserat på snuttefilten, kommer fram till att den nog ser lite sömnig ut. Pussar snutten, tvingar mamma att pussa snutten, lägger ner den på kudden, stoppar om den och säger ”Naaaattt”. Sedan hoppar han ur sängen och springer ut ur sovrummet.

Blåsning…

måndag 5 januari 2009

227. En berest Bubbe!

Leos pappa kommer som bekant från Skåne och han har lämnat kvar en stor del av hjärtat där, inte minst eftersom världens bästa farmor/farfar/farbröder bor kvar. Således är vi ofta nere och hälsar på. Roade oss häromdagen med att försöka räkna efter hur berest Leo är. Första gången vi besökte Ängelholm var julen 2006, då tog vi bilen ner. Därefter har vi bara flugit, totalt 20 flygningar har det blivit (10 ggr T o R). Innan dess var han i St Peterburg påsken 2006, men då låg han i magen förstås. Hur många gånger farmor/farfar/farbröder har varit uppe vet jag inte, ett antal. Känns bra att Leo får knyta täta band även med pappas del av släkten.

söndag 4 januari 2009

226. ny föräldraförsäkring?

Såg på nyheterna att socialdemokraterna har som nygammalt förslag att antalet dagar i föräldraförsäkringen i framtiden borde delas i tre lika delar; en för mamman, en för pappan och en gemensam del.

Även om jag generellt är för valfrihet tycker jag faktiskt att detta är ett bra förslag. Skattesubventionerad tid tillsammans med ditt barn är en underbar förmån och ett sådant system kanske kan underlätta för tveksamma pappor, som inte har lika förstående arbetsgivare som jag, att ta mer än två månader. I efterhand tror jag mycket få av dem skulle ångra de extra månaderna med sitt barn, bra för både barnet, den egna relationen och för en själv.

lördag 3 januari 2009

225. Tidå!

Julen är över och vi är redan några dagar in på det nya året. Det känns som om så mycket har hänt under den senaste tiden. Leos tal har börjat lossna och det har kommit många nya ord under de senaste veckorna. Två säsongsbetonade ord har varit ”köttbulle” och ”tomte”...

Nytt nöje är även att lägga barnpussel, den varianten där utsågade figurer ska passas in på en mall av trä. Han är riktigt duktig, fungerar även om vi kör två pussel samtidigt.

Leo är definitivt inte färgblind, det märker vi på att han numera talar om vilken kloss som har vilken färg. Synd bara att han inte kan säga gul, röd eller grön utan kallar dem lala, poo och dipsy efter färgerna på teletubbies…

Rita, eller i alla fall dra streck på ett papper, är också fantastiskt roligt. Han har fått två egna små block att rita i. I förgår ritade han några streck i ena hörnet på bladet, pekade och sa bestämt ”Tidå!” (vilket är hans sätt att säga tiger, det nya favoritdjuret). Så nu sitter hans allra första Tiger-teckning på kylskåpet som sig bör
.