Häromkvällen när det var dags att sova var Leo ganska sprallig. Dock gick han till slut med på att gå och lägga sig. Han ville då prompt ha med sig en speciell kudde med ett nytt kuddfodral som hans föräldrar hade köpt i Malmö. Kudden har ett motiv med en massa bilar på.
OK, tyckte Leos mamma. Klart killen ska ha med sig bilkudden i sängen. (Återigen – allt som gör att det funkar är bra!)
Problemet är att Leo sitter i sängen i över en kvart och skriker BIIILAAAR på högsta volym. (eller ok, Bila, han har inte riktigt fått till R ännu…) Efter en kvart säger Leos mamma med bestämda rösten: Nej, Leo nu får du sluta skrika, nu är det dags att sova. Samtidigt vänder Leos mamma ryggen åt Leo så att han saknar publik. (Katten Stig försvann redan vid det första tjutet)
Då blir det tyst. Mycket tyst. I ca trettio sekunder. Sedan kommer det en högljudd viskning: Biiiiiilllaaaaa, åtföljd av en förtjust fnissning!
Leos mamma fick bita sig i tummen för att inte börja asgarva… Vad kul att han börjar bli så stor att han medvetet kan börja skoja med oss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha. smart kille.
/Jenny
Skicka en kommentar