Både Leos mamma och pappa har alltid tyckt att barnskratt är något av det härligaste som finns. Det har vi tyckt länge. När vi väntade Leo, och var så där sentimentala, pratade vi om att något av det bästa med att få barn var att vi skulle få uppleva massor av de där härliga, kluckande, gurglande barnaskratten. Lyckan var fullkomlig!
Hmmm…
…när Leo skrattar låter han som en kråka på amfetamin…!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar