173. Ny magsjuka i familjen

Klockan fyra på lördagens morgon vaknar jag av ett hulkande ljud. Leo har hävt upp sig på armarna och kräks kraftigt i sin säng. Osmälta delar av fredagskvällens middag, pasta och några vindruvor till efterrätt, är fullt synliga. Jag lyfter upp honom och byter pyjamas medan hans mamma ersätter lakanet med en fluffig handduk. Leo är rädd och gråter stilla men lugnar sig när vi tittar på tåget från köksfönstret. Lite vatten får bort smaken i munnen och han somnar om igen.

Morgonen därpå har han smittat ner sin mamma som om och om och om igen måste rusa till toaletten. Leo verkar dock återställd så efter frukost går han och jag ner och leker på gården. Vi åker rutschkana, klättrar på klätterställningen och springer runt i borgen. Att han är lite trött märks dock på att han sover middag i drygt två timmar. När regnet så tvingar in oss under eftermiddagen mår hans mamma lite bättre. Hon fnissar och säger att så här lite har hon inte vägt sedan Leo blev till. Frånsätt en mullrande mage och huvudvärk så verkar Leos pappa inte drabbas, gudskelov!

Leos vällingsmiddag kommer upp igen på köksgolvet någon timme senare. Upp i pappas famn och så ett bad tillsammans. När jag bär honom från badrummet kommer en ny kaskad över min rygg. Du vet att du älskar någon när du struntar fullständigt i varma spyor som rinner längs ryggen, det enda som är viktigt är att trösta; ”så ja vännen, det är inte farligt, du mår snart bättre, schyyy-schyyy-schyyy, pappa och mamma finns här”.

Nytt ombyte och så bäddar Leos och hans mamma ner sig i soffan, som hans mamma förutseende har draperat med ett stort badlakan. Saft i små små doser går ner. Teletubbies fascinerar fortfarande. Leos pappa äter soppa till middag, hans mamma vitt bröd. Leo vägrar först smaka vätskeersättning men ändrar sig sedan när han får dricka som de stora barnen, d v s direkt ur glaset.

Vi bär in vår lille bus i sängen där han ligger stilla och blinkar, helt olik den busiga bebbe som brukar springa runt och slänga ut sina nappar. Leos spjälsäng står bredvid vår säng och hans mamma sträcker i sin trygga hand mellan spjälorna. Leo tar tag om hennes pekfinger och drar det till sig. Gosar ner sig i den mjuka handduken. Och somnar. Han sover tolv timmar utan att röra sig.