Igår hade vi fått kvällen ledig, Leos snälla morbror T. med sina två döttrar lovade att komma över och passa Leo. Dessvärre var Leo på dåligt humör och klängig hela kvällen. Så när det var dax för oss åka över till J&J och titta på fotbollen så tassade vi bara iväg, eftersom Leo just då var på gott humör och lekte med kusinerna. Tanken var såklart att inte uppröra honom genom att gå ifrån honom.
Men senare under kvällen ringde morbror T. Det visade sig att ett tag efter att vi tassat iväg hade Leo krupit från rum till rum och letat igenom hela lägenheten, han var helt lugn men väldigt målmedveten. När han sökt igenom alla rummen och konstaterat att vi inte var där hade han blivit jättelessen och börjat gråta helt otröstligt, i alla fall till det blev en kvällspromenad i området.
Således – bättre att i fortsättningen att säga hej då även om det blir tårar, så han inte behöver vara rädd för att vi helt plötsligt är borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stackarn, han måste blivit jätterädd!
/Jenny
Ja, det är regeln nr. 1......lämna aldrig barn utan att de vet om det! De kan ju bli alldeles ifrån sig om mamma & pappa plötsligt bara försvinner upp i rök helt plötsligt. Man måste säga hejdå.......
Skicka en kommentar