55. Leksaker?

Leos föräldrar köper leksaker till Leo. Pekböcker. Mjukisdjur. Saker som rör sig. Saker som spelar enerverande melodier. Saker som blinkar. På förpackningarna hävdas det att de inte bara är roliga utan att de stimulerar barnens utveckling. Detta går ju inte att motstå, inte vill man strunta i att stimulera sitt barn? Tänk om han skulle ha fått Nobelpriset i någonting men inte får det för att vi inte har köpt den blinkande purpurfärgade masken som spelar Blinka lilla stjärna där? Neej, så får det inte vara! Alltså, Leos föräldrar köper leksaker. Enbart för att det är bra, nyttigt, roligt och stimulerande för det lilla barnet. (Förnekar bestämt att det är kul att handla i leksaksaffärer).

Men, tror ni den lilla älsklingen är tacksam för alla ansträngningar? Nej då, det finns ju så mycket annat kul att leka med. Som saker man inte får använda: Mobiltelefoner, fjärrkontroller, små stenar, sladdar, vägguttag mm. Och så det man får leka med. När Leo var i sexmåndersåldern var hans käraste leksak en påsklämma. Den kan faktiskt fortfarande vara rolig ibland. Hudkrämstuber, (han har inte fattat hur man skruvar av locket ännu) diverse skålar, slevar och grytlock. Och naturligtvis toaborsten. (Just denna version är ouppackad, den andra står gömt bakom tidningsstället, och han har inte hittat den ännu…)