Häromkvällen uppstod ett sådant där speciellt ögonblick. Leo hade somnat. Leos mamma tittade till honom en stund efteråt. Han var så söt så att hon lågt ropade på Leos pappa. Leo låg på rygg med armar och ben spretande åt alla håll. Han såg så fridfull och bedårande ut. Leos pappa lade armen om Leos mamma. Hon säger: ”visst är han fin?”. Han svarar: ”Ja, han är det bästa som har hänt oss.”
Leos föräldrar ser varandra djupt i ögonen. (Hade detta varit en film hade stråkmusiken varit i full gång) Leos pappa böjer sig fram för att kyssa Leos mamma. (Volymen höjs på stråkmusiken)
Leo lägger av en riktig brakare.
Det vackra, romantiska ögonblicket kom, eh, av sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha! Bra skrivet, Leos mamma.. man riktigt hör soundtracket till inlägget...
/Jenny
Skicka en kommentar