torsdag 29 november 2007

117. vågor mot sandstranden

När Leo och jag vaknar efter eftermiddagsluren hörs vågor slå mot långrunda sandstränder, som srtäcker sig milslångt bort. Vinden för med sig en saltmättad doft av tång som vilar på klippor. Solen går ner i havet och inte över land.

Från vardagsrummet hörs brottstycke av ett samtal:
...mög...håssor...rullebör...päremos...fårsa di blåe...

Någon säger ”jo men jag tror verkligen att Hammarby vinner bandyfinalen i år” – varpå alla kollapsar hysteriskt skrattande. I köket står ett kylskåp som fylls av pålägg utan att jag gör något.

Har vi dött och kommit till himmelen? Nästan, vi är framme hos Leos farmor och farfar i Skälderviken i nv Skåne!
Här skall vi, eller snarare Leo, skämmas bort i dagarna fem. Vill ni träffa mig får ni således vänta tills på måndag kväll, vi kommer till Bromma Flygplats 18.40 om någon harlust att skjutsa oss hem! ;-)

4 kommentarer:

A L V A S - P A P P A ! sa...

Enjoy himmaland!

Anonym sa...

vi hammarbyare vi bidar vår tid... en dag, då är guldet vårat =o) och under tiden så har vi jävligt roligt!

Anonym sa...

Hehe, hur kan du gnälla om "di blåe" när HIF just tagit 3 viktiga poäng i kampen om ett avancemang i UEFA-cuppen :-)

Är tillfälligt i Solna, men åter till Lund på måndag morgon så kan tyvärr inte hjälpa till med skjuts från flygplatsen.

/Z

Thomas & Ingrid sa...

Alvas pappa:

nejutår i fulla drag!

punkarmamman:

vi som inte är Hammarbyare har minst lika roligt åt er som är ;-)

Z:

Din patos är genomskinlig, annars hade du vetat att Di Röe redan är klara med kampen till 16:dels finalen!