Leo har nu varit en del av vårt liv i snart 14 månader. Då han är vårt första barn så var vi, liksom alla andra föräldrar, jätteosäkra i början. Gör vi rätt? Vad är normalt att äta–sova–kräkas–poopa etc? Borde han inte nu lärt sig rulla runt-sitta upp-krypa-säga mamma etc? Givetvis är du mest rädd att han skall skada sig eller bli allvarligt sjuk. Första gången blodvite uppstod var när han ramlade ner från en säng under bus med sin pappa. Blodet flödade från ett jack i läppen och jag var i upplösningstillstånd. Drömde mardrömmar om detta i flera veckor. Men blodet slutade ju rinna och inga men uppstod. Sedan dess har det hänt ett antal gånger, särskilt nu när han håller på att lära sig gå och springa. Senast var i förrgår. PANG! Fall från låg höjd när han lattjade med sin sittvagn. Rejält sår på hakan och nytt blodflöde. Men nu mest skakar vi på huvudet åt vår vilda bebis, säger att det inte var så farligt och tar upp honom i famnen. Stackars Nalle Puh bodyn blir dock sig aldrig riktigt lik igen…
3 kommentarer:
Ouch, ser ju läskigt ut... men han verkade ju pigg efteråt.
/Jenny
Vad skönt att man verkar bli coolare med tiden! (Kottemamman kommer iofs att ha kvarterets mest välutrustade förbandslåda oavsett...)
Hmm, vi har faktiskt lyckats undvika blodflöde (om man undantar nån enstaka liten droppe) och det är inte(!) för att Alva är särskilt lugn. Det måste vara ren tur!
Och jag är så glad för jag tror jag hade gått sönder av att se henne blöda på riktigt!
Men det kommer väl..
Skicka en kommentar