93. Barnvagnspundare?

Leo och jag var över och lunchade hos kompisen P. i veckan. Som vanligt har vi då med oss en liten burk barnmat som reserv om Leo inte gillar det som bjuds de vuxna. Denna gång gick burken åt. När vi skulle gå så tog jag glasburken och sa att jag kan ta denna, går ändå förbi en glasiglo på vägen hem. P. plockade då fram några tompavor under diskbänken och bad mig ta dessa med om jag ändå skulle förbi återvinningen. Visst, inga problem.

På väg hem blev Leo grinig och ville vara hemma NU! Så med lätt stressad röst försökte jag lugna honom, ja Leo, vi är snart hemma såja. Till bakgrunden bör nämnas att jag inte orkat raka mig på några dagar samt att Leo haft en dålig natt med mycket vak, så jag såg både rödögd och lite ovårdad ut.

Då vi gick ganska fort så passerade vi en mamma med barnvagn. Hon tittade först på Leo med ett litet leende men så stelnande hon till och såg mycket besvärad ut. Öppnade munnen som för att säga något men knep ihop läpparna. Tänkte inte mer på det när vi stormade förbi men så hörde jag tompavorna klirra. En vinare, en whiskyflaska och en konjaksflaska. Där går jag, ser stressad, hålögd och schavig ut och säger saker som Såja, pappa längtar också hem, vi är snart hemma!! Såklart hon trodde det var ett stackars barn med alkisfarsa. Men vad gör man? Stannar och säger, du det är inte mina tomma spritflaskor de tillhör en kompis! Hur trovärdigt låter det?