Även om Leo är världens bästa barn, så finns det ju stunder när man blir tokig på honom. Så var det för några dagar sedan. Leo och hans mamma gick till affären en sen eftermiddag för att handla lite mat. På hemvägen (som ta cirka 10 minuter) ägnade sig Leo åt sin nya roliga lek: Att slita av sig kängorna och strumporna. Fort går det också. Under dessa 10 minuter, fick Leos mamma stanna vagnen, sätta på strumpor och skor och strängt säga åt sonen vad som gällde. Han bara flinade och gjorde om det. 14 gånger. Efter dessa 14 gånger var vi ungefär 100 meter från porten, och Leos mamma var riktigt sur. Hon bestämde att Leo helt enkelt fick klara sig utan strumpor och skor under dessa 100 meter.
Då kommer det en mamma med barnvagn. Hennes lilla kille ser ut att vara ca 3 år. Hon ger mig BLICKEN. Den blick som består av 50 % självbelåtenhet och 50 % anklagelse. Hon säger till sin son: Titta, det där barnet har inga strumpor på sig. Burr! OJ, VAD DET MÅSTE VARA KALLT, ELLER HUR? Ny blick.
Arrrgh! Hur f-n kan du säga en sådan sak? Har du inte märkt hur jobbigt det är att få barn att behålla strumporna på? Men du har väl inga sådana problem? Och ditt barn sover säkert på nätterna och var pottränad vid födseln och kan säkert multiplikationstabellen redan! Hur tror du att det känns när du säger så där?
Så sa jag. Faktiskt. Fast väldigt tyst i mitt eget huvud… Sedan gick jag hem och sa allting jättehögt och argt till Leos pappa. Vad det nu skulle vara bra för? Han föreslog bara att jag skulle springa tillbaka ut och slå skötväskan i huvudet på henne…
PS: Vad är det med dessa självbelåtna mammor?
PPS: Hur gör man med skorna? Någon som har något tips? Silvertejp kanske? Det kanske kan funka på de självbelåtna mammorna också…
Då kommer det en mamma med barnvagn. Hennes lilla kille ser ut att vara ca 3 år. Hon ger mig BLICKEN. Den blick som består av 50 % självbelåtenhet och 50 % anklagelse. Hon säger till sin son: Titta, det där barnet har inga strumpor på sig. Burr! OJ, VAD DET MÅSTE VARA KALLT, ELLER HUR? Ny blick.
Arrrgh! Hur f-n kan du säga en sådan sak? Har du inte märkt hur jobbigt det är att få barn att behålla strumporna på? Men du har väl inga sådana problem? Och ditt barn sover säkert på nätterna och var pottränad vid födseln och kan säkert multiplikationstabellen redan! Hur tror du att det känns när du säger så där?
Så sa jag. Faktiskt. Fast väldigt tyst i mitt eget huvud… Sedan gick jag hem och sa allting jättehögt och argt till Leos pappa. Vad det nu skulle vara bra för? Han föreslog bara att jag skulle springa tillbaka ut och slå skötväskan i huvudet på henne…
PS: Vad är det med dessa självbelåtna mammor?
PPS: Hur gör man med skorna? Någon som har något tips? Silvertejp kanske? Det kanske kan funka på de självbelåtna mammorna också…
6 kommentarer:
Du får se det positiva i situationen, Leo kanske lär sig att själv sätta på/ta av skorna väldigt tidigt? Lär honom hur man knyter skosnören också om han är så intresserad av skor :-)
Bry dig inte vad andra mammor tycker. Hon var nog bara glad att det inte var hennes unge som strulade just då.
/Z
Håller med Z, bry dej inte om sånt. Hon kanske har jätteproblem i sitt liv och behövde känna sej duktig. Och det enda som hon var duktig på just då var att sonen hade strumpor på sej. Och så tryckte hon till någon annan för att må bättre själv. Och sen så skämdes hon hela vägen hem.
/Jenny
Hah, jag har kommit på det! Hennes son har kastat av sej skorna och strumporna konstant i två års tid, och denna veckan är första veckan han låter skorna vara kvar, och mamman ville inte att han skulle tänka "o så skönt det verkar att vara barfota"!
/Jenny
Jag hade smällt skötväskan i huvudet på henne! :)
Kram Kottemamman
tvi!
jag har bestämt mig för att nästa gång det händer mig så ska jag stanna och säga: Ursäkta, vad menar du?
tror de är så vana vid att få gå omkring och vara besserwissers oemotsagda att de skulle behöva ruskas om.
Och du - Lägg några stora stenar i skötväskan, som förberedelse liksom...
(PS) när döps bloggen om till Leo och hans familj? jag gillar ju att läsa av både pappan och mamman!
Tack snälla Z, Jenny, Kottemamman och Mikaela. Känns så bra att få medhåll!
Mikaela: Leos mamma har inte karaktär nog att upprätthålla en blogg, men tycker att det är mycket roligt att vikariera! Kommer tillbaka regelbundet!
//Leos mamma
Skicka en kommentar