Leos sömnstörningar fortsätter. Och vi var naturligtvis för blödiga för att fixa femminutersmetoden. Så nu kör vi liksom bara på och försöker ta oss igenom nätterna på något sätt. Vi varvar med att dela på nätterna och köra varannan natt. Just denna (tyvärr helt sanna) historia inträffade för några veckor sedan när vi gick upp varannan gång.
Leos mamma gillar rättvisa. Hon gillar att ta sitt ansvar. Hon tycker definitivt inte att Leos pappa ska dra det tyngsta lasset på nätterna. Men, ibland på nätterna genomgår Leos mamma en personlighetsförändring. Då kommer Leos mammas alter ego fram. Hon kallas Tröttemamman. Tröttemamman har inget sinne för rättvisa. Hon gör vad som helst för att slippa gå upp. Någonstans djupt inne i henne finns Leos mamma, som menar att det är dags att gå upp och ta sitt ansvar. Men Tröttemamman struntar i det. Hon försöker låtsas sova så länge det går. Just denna natt hade Leos pappa varit uppe ett par gånger. När det var dags igen puttade han på (vad han trodde var) Leos mamma och väste att det minsann var hennes tur att gå upp nu. Tröttemamman svarade med klar röst: - Nehej då, för jag har varit uppe en massa hemliga gånger som du inte vet om, så det är faktiskt din tur!
(Gissa om Leos mamma har fått höra det där efteråt)
Just nu kör vi varannan natt. Det kanske är bättre. Då vet man att man måste gå upp. Även om Tröttemamman förgäves försöker muta katten Stig med att han ska få kokt fisk, bara han går upp...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
HAHAHA!
Hemliga gånger. Ja om Leos pappa sov så märkte han väl inte att mamman gick upp. Så måste det vara.
/J
*gapskratt* Fantastiskt bra med hemliga gånger!! Och inte får ni någon hjälp av katten Stig heller! Världen är orättvis!! ;)
*skrattar*
det underbaraste av allt är ju (och här förutsätter jag bara att Leos mamma och jag är ganska lika) att jag nog nästan aldrig lite tyst och diskret har gått upp på natten. Ialla fall inte flera gånger på rad. Så att gå upp en massa hemliga gånger så resten av hushållet inte skulle ha märkt är ju föga troligt.
Jaaaa, nu hade det varit bra om Leos mamma hade varit så där tyst och snäll, men punkarmamman har helt rätt: Leos mamma är lika lite den tysta martyren när det gäller att gå upp på nätterna som när hon är sjuk... Varför lida i tysthet när man är sjuk? Varför gå upp på natten - utan att få cred för det? :-)
Leos mamma
hehe, gött att få skratta åt det där eländet!
all sympati med personlihetsförändringar!! i know the drill
Skicka en kommentar