torsdag 7 juni 2007

2. om släkternas gång

Min farfar hette Sven. En snäll farfar som jag tyckte mycket om. Dessvärre är min farfar död sedan många år. Identiteten farfar är för mig fortfarande Sven, om någon ber mig associera fritt till ordet "farfar" är Svens ansikte det första jag tänker på.

Min pappa heter Per-Erik. Samma sak här, om någon ber mig att tänka på ordet pappa är det honom jag ser framför mig.

Men!


Sedan Leo kom till oss så har allt hoppat ett steg. Jag är pappa. Per-Erik är farfar. Sven skulle varit gammelfarfar, precis som min farmor Agnes nu är Leos gammel-farmor. Inte så att Per-Erik på något sätt är mindre pappa till mig eller mina två bröder, det är inte det. Men han har även en ny roll nu, en ny identitet. Han är även farfar. Så i det ögonblick som Leo föddes fick innebar detta inte bara att hans mamma och jag blev föräldrar utan också att ett antal nya människor fick en ny roll. Med Leo föddes inte bara en son utan även en ny farfar, en ny farmor, två nya farbröder, en ny mormor, en ny gammel-faster och så vidare.

Som tur är jag således inte ensam om att ha en ny roll. Vi är många som kan hjälpas åt att försöka lista ut på vad som tusan egentligen förväntas av en pappa, eller en farfar, en farmor, en farbror när nästa generation nu har kommit till världen!


Men det kommer nog att dröja innan jag ser mitt ansikte när något ber mig associera till pappa...

1 kommentar:

Anonym sa...

En tankvärd reflektion. Frågan är om det egentligen handlar om en identitet och inte snarare ”bara” en roll och en titel? En person kan vara farfar, men är samtidigt någons barnbarn. Det är inte personen i sig som ändras.

Det kan bli komplicerat. Som när jag träffade en kompis (utan att dennes barn var närvarande) som säger ”att till helgen ska vi hälsa på morfar”. Först senare inser jag att det han egentligen menade var ”att till helgen ska vi hälsa på svärfar”. Eftersom jag inte har någon relation alls till hans barn så kändes det märkligt att han ändå tog barnet som utgångspunkt i diskussionen. Så du har kanske rätt i att för föräldrarna så blir det snarare en ny identitet än en ny roll :-)

/Z