lördag 12 januari 2008

132. Dagishämtning (gästinlägg)

Häromdagen skulle Leos mamma hämta på dagis. Kommer in i kapprummet (där inga barn får vara själva, så det är helt tomt) Öppnar dörren till Leos avdelning. Längst bort leker Leo med en liten kompis. Han tittar upp, får syn på sin mamma och spricker upp i världens gladaste leende. Han reser sig upp, benen börjar gå som trumpinnar, och han kommer springande. Det går inte att beskriva den känslan – att han blir så glad av att se sin mamma! Leos mamma sätter sig på huk och brer ut armarna i en välkomnande gest.

Leo? Han fortsätter att se glad ut… och springer rakt förbi sin mamma ut i det förbjudna och därmed så spännande kapprummet…

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hihi. Känner igen det där från krogen. Man ser en snygg tjej le lite flörtande åt en men inser snart att det är hunken bakom en som är orsaken till hennes smil.

Anonym sa...

Hahaha...vad finns i kapprummet som är så spännande? Kanske ytterdörren = frihet!
Fast snopet måste det ha varit, stackars Leos mamma!

/Jenny