söndag 21 mars 2010

288. Vit, vit, vit är snön på mitt huvud

Just när man utropat vårens seger så börjar det om igen...

Men skam den som ger sig, Leo och jag hade bestämt utflykt till lammen på Övergärva gård och då må det snöa! Massor av nyfödda lamm som nosade på oss, ugnsvarma bullar i cafét och så besökets höjdpunkt; en ridtur på Shetlandsponnyn Tobbe!


söndag 14 mars 2010

287. Årets julklapp?


Trots att Leos pappa mycket väl vet att Leos mamma bara vill höra "-oj vad synd det är om dig!" när hon klagar, har han mer än en gång gjort det klassiska misstaget att efter klagandet svarat med "Okey, då föreslår jag att vi löser problemet på följande sätt..." Är man en fixartyp så är man!

Men ibland blir det bra. Förra graviditeten var Leos mamma höggravid under en kanonsommar. Då blev hon varm när hon skulle somna. JÄTTE-varm. Det problemet löset Leos pappa genom att köpa en portabel air conditioner. Även denna gång är hon varm i kroppen men denna vintern har det bara varit att öppna fönstret så var det problemet ur världen.

Ett problem denna gång har varit att magen blivit så stor. Det är knappt två månader kvar till beräknad ankomst men redan nu är magen lika stor som den var i samband med förlossningen. Det är ett problem om du, som Leos mamma, gillar att somna på mage!

Men den fiffige pappan var lite kreativ kring sömnproblematiken även denna gång. Leos mamma fick lägga sig på en extramadrass, ett magstort hål ritades upp och så lite kirurgi medelst bajonett. På madrassen då. Vips, ett lagom stort hål som gjorde att Leos mamma kunde somna på mage lite till.

När magen nu växt sig för stor för hålet försökte jag upprepa receptet genom att köpa ännu en mmadrass och göra samma sak. Dessvärre blev det dock för instabilt med en totalt höjd madrasser på 22 cm så vi fick ta bort den extra madrassen...

En oväntad bonuseffekt är dock att ett hål format som en stor gravidmage passar perfekt för en medelfet katt vid namn Stig. Så nu behöver vi aldrig leta efter katten på dagarna, han tar vid när Leos mamma går upp, parkerar sig i hålet, sveper svansen om sig och kommer inte upp förren det är middag.

tisdag 2 mars 2010

286. Martyrpoäng (av Leos mamma)

Leos pappa har åkt till Amerikat igen, så Leos mamma tar nu tillfället i akt och kidnappar bloggen. I detta fall för att gnälla.

Leos mamma är alltså gravid. Jättegravid. Är i stort sätt lika stor som när hon skulle föda Leo. Och HAR TVÅ MÅNADER KVAR!

För knappt en vecka sedan var läget följande: Leos mamma har drabbats av illasinnad foglossning. Enligt barnmorskan är prognosen att Leos mamma hamnar på kryckor till slut god. Har således helvetiskt ont av och till. Det finns ju starka smärtstillande! Nej, just det, det får man ju inte ta när man är gravid. Hon har också drabbats av RLS (Restless leg syndrome). Det finns ju jättebra medicin mot det! Nej, just det, inte när man är gravid. Dessutom har hon svåra sömnproblem. Fast det finns ju sömntabletter. Nej, inte det heller. Vid denna tidpunkt hade Leos mamma dessutom fått en mycket tuff förkylning med halsont och ont i kroppen. Fast det finns ju amerikansk förkylningsmedic... Äh, det var inget.

Så när Leos mamma sitter vid middagsbordet och petar i lite filmjölk, och funderar på om hon ska dö nu eller lite senare, suckar Leos pappa och ser lite butter ut.

-Vad är det?, frågar Leos mamma.
-Det är jättejobbigt. Jag har fått en spricka i läppen, svarar Leos pappa.

Leos mamma funderade ett kort tag på hur det skulle vara att vara änka, men kom på att hon 1, Var hemma och obeväpnad, 2, Var för trött, 3, Skulle vara tvungen att ta hand om två barn själv.

Info till Leos pappa: Det krävs minst 1 komplicerat benbrott, alternativt dödlig sjukdom för att din fru ens tänker höja på ögonbrynet. Den närmaste tiden är det aldrig synd om dig, bara om mig!

Färdiggnällt för närvarande. Fast det är ju en hel vecka till Leos pappa kommer hem... :-)

lördag 27 februari 2010

285. Inte alls bättre

Leos hårlängd har sedan länge passerat anständighetens gräns men minnet av de förra gångernas pinsamma incidenter har gjort att jag dragit på det. Nå, han har ju blivit större nu så det kanske kan gå att resonera med honom. Så redan i början av veckan började jag indoktrineringen med följande samtal:

- Leo, nu till helgen ska du och pappa göra något kul.
-vadå pappa?
- vi ska åka till den tjejen som klipper dig och pappa. Hon heter Maro.
- inte kul pappa!
- ehhh, jo men Maro är snäll. Och när man klipper sig får man ju en godisklubba. Va gott va?
- mmm. Grön
- Va sa du Leo?
- Grön. min godisklubba ska va grön.
- ehhh, det går nog bra, jag tror att du får välja klubban själv ur den stora burken. Och sen kan vi gå och fika, du kan få en jordgubbsdricka om du vill.
- mmm, gott!

Så höll jag på resten av veckan, att vi skulle klippa oss och att det skulle gå fort, att Maro var snäll och att vi skulle fika sen, som en spännande utflykt bara vi två. Leo nickade och höll med, det verkade gå ganska bra.

Och på lördag morgon så klättrade han snällt in i bilen och promenerade in i frisörsalongen. Vi satte oss och läste Kalle Anka, tog en kaka, det gick ju bra det här.

Men så kom Maro; - så Leo, då var det din tur.

NÄÄÄÄÄJJJJ! JAG VILL INTE PAPPA!!!

Upp med ungen i famnen, upp i stolen och så huvudet i ett fast grepp. Tårarna sprutade, snoret rann och vilda skrik; JAG VILL INTE!!

Fast lite hade han lyssnat märkte jag och alla andra på 220 meters avstånd när han skriker;
-NEJ MARO, SLUTA KLIPPA, INTE MIN TUR NU. DE E HÅR I MIN MUN, TA BORT! SLUTA KLIPPA MARO!!!

Så mycket för att resonera med en treåring... Fast han fick sin klubba. En röd dock, något straff ska han ju han ha.

söndag 7 februari 2010

283. Hybris (av Leos mamma)

Det är ju bra att uppmuntra sina barn. Att säga att de är duktiga när de gör något bra. Men - tydligen har vi varit lite för uppmuntrande och berömmande. Leo satt nämligen häromdagen och byggde pussel. Leos mamma gick förbi honom och sa:

- Oj, du har ju fått dit nästan alla pusselbitarna. Vad duktig du är!

Leo tittar upp, tittar överlägset på sin mamma och säger:

- Näe, jag inte duktig, Leo är jätteduktig! Och bygger vidare.

Jahapp...

söndag 24 januari 2010

282. Vad finns i magen? Del II (av Leos mamma)

Leos mamma: -Leo, är det en pojke eller en flicka i mammas mage?
Leo: - Näe, det är en bebis!

Såklart.

tisdag 19 januari 2010

281. Vad finns i magen? (av Leos mamma)

Leos mamma -Leo vet du vad?
Leo: -Näe?
Leos mamma: -Mamma har ju blivit tjock om magen.
Leo: -Mmmm.
Leos mamma: -Mamma har en bebis i magen!
Leo: -Pappa, mamma har en bebis i magen! Och choklad!

Fasen vad han börjar bli uppmärksam då...